Dalsbruks, Wolter Ramsays privata, (Bell-Lancasterskolan) folkskola, Dragsfjärds-Hitis medborgarskola, Dalsbruks grundskola, Dragsfjärd, Kimito

                                                                                                                  Skoldatabasen

Dalsbruks fsk

Dalsbruks folkskola är ortens ursprungliga skola och denna blev vid övergången till grundskola lågstadieskolan i Dalsbruk.

(Bild: Från Honolulu till Sibirien. Dalsbruk i bilder. Dalsbruks byalag 2016. Sjöström 1965, 17)

År 1854 inledde Dalsbruks folkskola för båda könen sin verksamhet i strandsluttningen vid Bruksvikens innersta bukt. Skolsalen var 13,5 alnar 8 m) lång, 12 alnar (7 m) bred och 4,5 alnar (2 m) hög med 6 fönster på två väggar För läraren fanns en kateder och för eleverna bänkar varav 7 med pulpet och en med sandbräde för skrivning. Brukspatronen skötte om att skolan med tiden fick ett bibliotek med lämpliga böcker. Skolan hade också ett antal griffeltavlor för skrivövningar. Skolan arbetade enligt den då populära bellancaster modellen med monitörer som biträdde läraren .

Skolan grundades av förvaltaren-brukspatronen Wolter Ramsay som ville göra något för sina underlydandes ungdomars förkovring och säkert också för att få andligen bättre utrustade arbetare till sitt bruk. Prosten Forsman insände skolans handlingar till domkapitlet i Åbo. Av dessa framgår att avsikten med skolan var att bereda Dahls, Björkbodas och Sunnanå bruks arbetares samt även dessa bruks underlydande bönders och torpares barn samt även andra till Dragsfjärds församling hörande fattiga personers barn tillfälle till erhållande av undervisning i bokläsning och kristendomskunskap samt andra mest behövliga lärostycken såsom räkning, Finlands historia och geografi. Bruksägaren avlönade läraren.

Höstterminen varade från 1 september till 15 december och vårterminen från 15 januari till 18 juni. Undervisningen skulle pågå varje arbetsdag kl. 9-12 och kl. 14-17 förutom lördagseftermiddag och lovdagar. Varje skoldag skulle inledas med bön, psalmsång och ett kapitel ur Nya Testamentet. Vid skolan skulle användas växelundervisning då det var nödvändigt pga. elevantalet. Eleverna skulle indelas i nödigt antal avdelningar för vilka uppgörs var sin läsordning så att eleverna inte uttröttas med alltför enformig undervisning. Lektionerna var ofta 1,5 timmar långa, rasterna 15 minuter, men för förseelse kunde elev tvingas arbeta under rasten. Vid slutet av varje termin hölls examen med närvaro av olika ståndspersoner.

Varje elev skulle betala en terminsavgift för sitt deltagande, men mindre bemedlade kunde få nedsatt avgift ellr helt befrias från denna. Eleverna antogs vanligtvis från terminens början. Eleverna skulle som läroböcker medföra ABC-bok, Katekes och Psalmbok. Gossarna fick börja i skolan i en ålder av 6-14 år, flickorna i åldern 6-12 år. Läraren skulle vara noga uppmärksam på sitt ansvarsfulla kall och sorgfällig med att både lära och leverne hos sina elever ge sann gudsfruktan och tillväxt i kunskap och dygd. Med milt allvar skulle han rätta elevernas förseelser och söka tillvinna sig deras aktning och förtroende. Vid förseelse förekom nio olika hårda straff varvid också ris på handen förekom. Elever kunde relegeras endast efter samråd med inspektor och brukspatronen. Flitiga och sedliga elever skulle erhålla uppmuntran och utmärkelse. Betyg gavs efter varje termin.

Det första examenstillfället hölls 16.12.1854 med brukspatronen och många föräldrar närvarande. Lärare hade varit studerande Johan Fridolf Grönroos. och elevantalet var 43, varav 27 gossar och 16 flickor i åldern 6-15 år. Vid vårterminens examen var antalet elever betydligt färre för att många flickor hade tagits ur skolan för att gå på vall med hemmens kreatur och pojkarna för att biträda i den begynnande sjöfarten.

Som lärare verkade också pastor Hildeén, gymnasisten A.E.Rödlin, gymnasisten J. Aulin samt i handarbete först patronessan och guvernanten mademoiselle Juny senare patronessan och guvernanten mademoiselle Selma Scherling. I December 1862 hade skolan 81 elever. Av läraren krävdes kunskap i finska, emedan också finskspråkiga elever skulle antas.

År 1863 antogs som lärare G.W. Lundell . Vid examen 1864 lästes ur Nya Testamentet både på svenska och finska. Folkskolan verkade så här i 16 år tills bruket köptes av den i Petersburg verkande affärsmannen Jakob Stünz. År 1870 hade Finland fått en folkskollag och en Skolöfverstyrelse och till skolorna gavs statsunderstöd ifall de fyllde de reglemtsenliga kraven bla. i fråga om lokaler, läroplaner.

Folkskolan uppdelades i en goss- och flickskola, båda med svenska som undervisningsspråk. Gosskolan övertog den gamla skolbyggnaden, medan flickskolan inhystes i karaktärshusets bottenvåning. Gosskolans lärare blev Carl Wilhelm Weman och flickskolans lärare blev Sofia Elisabet Hagman. Statsbidrag beviljades 1870.

Nyordningen förutsatte att ett rymligare skolhus uppfördes omedelbart. År 1872 stod byggnaden, färdig att tas i bruk. Den var belägen på ett plant berg vid stranden bortom kolugnarna. Den innehöll två stora klassrum och mellan dem ett biblioteksrum-läsesal.

Emellertid växte bruksrörelsen och därmed också elevantalet så att gosskolan hade 45-61 elever och flickskolan 28-60 elever. Ett stopp i fabriksverksamheten åren 1887-90 kom också att stänga skolan, men när den sedan startade på nytt var det som samskola eftersom Skolöverstyrelsens bestämmelser hade förnyats. Till lärare kallades lärarkandidaten Lyda Fredriksson som dock fick en alltför svår uppgift med 66 elever, trots att maximalt antalet elever i folkskolan skulle vara 50. Hon fick därför order om att från skolan skilja det överstigande antalet, men konstaterade att hon redan vid inskrivningen hade uteslutit fyra elever som inte kunde läsa tillräckligt bra och därför inte kunde avskilja fler, utan läste 4 t dagligen med eleverna i klass II, III och IV samt 2 timmar dagligen med eleverna i klass I.

Då hösten 1873 åter medförde ett stort antal inskrivna elever,  64. Därför tvang inspektorn bruksledningen att anställa en biträdande lärare. Det blev Isak Finne.

Efter några år i förfall kom bruket i bättre händer och rörelsen utvidgades snabbt under den kraftfulle Edvin Lönnbäcks ledning. Med ökande arbetarstam ökade också elevantalet. Åren 1896, 1902, 1904 och 1906 fick skolan ny lärare. Fröken Hilda Rudbäck efterträdde Lydia Fredriksson som skolans föreståndare år 1894. ”Klassrum bereddes i arbetarbostaden ”Ostindien” för två svenska klasser och en finsk. Det var en viss hemtrevnad i de små salarna, men inte kunde skolfolket känna mycken samhörighet. Varje klass med sin lärarinna, sin särskilda ingång och tambur samt sin ringklocka var en enhet för sig.”

Tack vare direktör Lönbäcks handlingskraft restes en nyskolbyggnad i en vacker backsluttning med skogen på två sidor och utsikt över den vackra Sabbelsviken i fonden. Ett aber var att möjligheterna att få rum för en hygglig lekplan var problematisk. Höst och vår forsade en våldsam bäck 10 m från paradingången. Efter resoluta åtgärder blev planen till sist användbar.

Nybyggnaden som blev klar 1908 var tänkt att fylla bara den svenska skolans behov, men också den finska tvingades dit eftersom den gamla skolbyggnaden behövdes för småskolan. Finska skolan flyttade in året därpå. År 1910 meddelade folkskolinspektor Ottelin att som villkor för fortsatt statsbidrag skulle skolan behöva förses med nödiga tillbyggnader.  Skolan verkade då med dubbel läsning pga. det begränsade utrymmet. Då också lärarbostäder hade behövt uppföras fans det inte genast ekonomiska möjlighet att uppföra de tillbyggnader skolinspektorn krävde. År 1912 byggdes en flygel för finska skolan. Också den gamla skolan vid stranden förstorades med två klassrum för lägre skolans behov.

Från 1927 blev skolan kommunal och Dragsfjärds kommun fick skolbyggnaderna utan vederlag. Därför behövdes tilläggsutrymmen för två klassrum för lägre skolan och en lärarinnebostad. 1934 förlängdes festsalsflygeln samtidigt som en av bottenvåningens lärarinnebostäder gjordes om till skolkök. och matsal. Dessutom försågs skolan med centralvärme och rinnande vatten.

Dalsbruks gamla skola

 

 

 

 

 

 

 

 

Dalsbruks gamla folkskola år 1928 då skolan fungerade som småskola.

(Bild: Från Honolulu till Sibirien. Dalsbruk i bilder. Dalsbruks byalag 2016. Sjöström 1965, 17)

Vid krigsutbrottet 1939 avstannade skolundervisningen och låg nere till hösten 1940. Militär inkvarterades i skolan.  Detsamma skedde vid krigsutbrottet 1941, men efter nyåret 1942 kunde skolbyggnaden åter delvis tas i bruk och skolarbetet hållas igång under de följande krigsåren, ehuru med otillräckliga utrymmen och reducerade lärarkrafter. Dessutom inträffade störande omständigheter såsom scharlakanepidemier, bränslebrist, talkoverksamhet. Hösten 1945 blev skolan åter hemlös då en omfattande paratyfusepidemi bröt ut på orten och skolan fick tjäna som sjukhus i drygt två månader. Skolan hölls endast nödtorftigt igång med varannandagsläsning i kyrkans lilla sal.

Fortsättningsundervisningen (aftonskola) torde ha inletts läsåret 1892-93 med 2 t/vecka i räkning och skrivning. 1893 inleddes en aftonskola med maskinritning, räkning, svenska, ämnesskrivning. och bokföring. Omkring 40 elever var då inskrivna i fortsättningsundervisningen. Också därefter hölls med kortare och längre intervaller aftonkurser.  Kurserna kunde omfatta 75, 100 oh 150 kvällstimmar timmar fördelade på 25 veckor. Folkskolinspektören stadfäste kurserna. Vanligen anmälde sig rätt många på hösten för att sedan sacka av, så att vid slutet återstod kanske hälften av deltagarna.  Den obligatoriska aftonskolan från år 1926 byggde på en fastare grund i klass 7 och 8.Trots alla ansträngningar lyckades aftonskolan ej bli populär. Också lärarnas krafter pressades av kvällsarbetet med ett ofta ogint och motvilligt elevmaterial.

Lärarna i folkskolan konfronterades dagligen med de uppenbara brister som belastade skolan och i stor utsträckning reducerade frukten av deras mödor. Hösten 1918 riktades till brukets direktion en skrivelse om inrättande av en hjälpklass för klent begåvade elever som ansågs hålla klassen i sin helhet tillbaka. Brukets verkställande direktör Gideon L. Lindqvist tilltalades särskilt av tanken på ett arbetarinstitut och lärare K. Sjöström sändes till Åbo för att därstädes studera arbetssättet. Förslaget kom dock inte till utförande förrän många år senare. Brukets tjänstemän drev nämligen just då tanken på en samskola vilken också kom till stånd. Brukets följande VD G.W. Wrede ansåg emellertid att en renodlad industriort som Dalsbruk borde få en ordinarie yrkesskola. Emellertid drabbades bruket av motgångar som allvarligt hotade dess existens. Det var i den situationen alla brukets utbildningskostnader överfördes till Dragsfjärd kommun.

Inför övergången till grundskolan blev Dragsfjärd utvald till den första svenskspråkiga försökskommunen. Den 16.5.1968 undertecknades undervisningsministeriets tillstånd att i Dragsfjärd få inrätta en svenskspråkig experimentskola, varigenom medborgarskolan och experimentmellanskolan som byggde på folkskolans sex årsklasser sammanslogs till ett treårigt högre stadium av grundskola. I experimentgrundskolan skulle bedrivas skolförsöksverksamhet i syfte att inrätta en nioårig grundskola. Undervisningen på grundskolans högre stadium skulle meddelas i för samtliga elever gemensamma ämnen till vilka hörde två för eleverna främmande språk och vilkas lärokurser kunde vara av olika omfång, Därtill gavs undervisning i valfria ämnen.

Skolans föreståndare: Lydia Fredriksson 1890-94, Hilda Rudbäck 1894 -1926 , Konstantin Sjöström 1936-1931, Einar Enkvist 1931-1968

Skolans lärare :Jan Fridolf Grönroos 1854-57, Alexander Emil Rödlin 1857-62, Gustaf Wiktor Lundell 1862-66, Kristian Edvard Bergman 1866-69, Sofia Elisabet Hagman 1870-73, Carl Wilhelm Weman 1870-78, Augusta Sofia Söderlund 1873-78,  Karl Johan Hellin 1878-97,  Adele Wilhelmina Weman 1872, Martha Matilda Rothström 1881-87, Lydia Fredriksson (g. Still)  1890-94, Isak Finne 1893-1927, Hilda Amanda Rudbäck 1894-1926, Julia Bolin 1896-1922, Eva Häyrén 1901-26, Johansson Ellen Sigrid 1904-36, Pakalén Aina Maria 1906-47, Sjöström  Konstantin 1911-31, Häggblom Lennart 1919-26, Enkvist Einar Johannes 1927, Eja Gustavsson 1927-31, Helmi Alice Uhlenius 1928, Aina Helena Grandell (f. Birck), Dora Lönnqvist (f. Serén) 1936-1968, Gunnar Bernhard Löfman 1931-47, Märta Cecilia Enkvist 1944-1968, Edvin Joel Strandén 1947-54, Elsa Marttila-Strandén 1948.

 

  • Sjöström Konstantin: Skolhistoriska dokument jämte kommentarer: Dalsbruks folkskola. Glimtar från en sekelgammal skolas första decennium. Skolhistoriskt Arkiv II/1954, 109-124.
  • Sjöström Konstantin: Dalsbruks svenska folkskola 1854-1954. Jakobstad 1965.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.