Museiverket beklagade vid en förfrågan 23.6.2021 om de har någon bild av Viborgs gymnasium: “Pahoittelut asian viivästymisestä. Meillä on ruuhkaa. En nopealla haulla löytänyt kuvia Viipurin ruotsinkielisestä lukiosta “Viborgs gymnasium” ennen 1710.”
I det svenska Viborg verkade på 1300-talet både ett franciskaner- och dominikanerkloster i vilka undervisningsverksamhet förmodligen också förekom, men endast dominkanernas skola finns nämnd i annalerna. Den tidigaste anteckningen om en skola i Viborg är emellertid från 1409. Vid medeltidens slut var Johan Erasmi skolmästare i skolan som besöktes av bl.a. Mikael Agricola och Paul Juusten. Den katolska tidens sista rektor hette Clemens och var troligen dansk till börden. Det var troligen han som införde läsning av latinska klassiker som Terentius och Vergelius. I skolan i Viborg lärde sig eleverna läsa och skriva på latin liksom den latinska grammatiken enligt Donatus. Framgångsrika elever sökte sig till Katedralskolan i Åbo och utländska universitet. Efter reformationen blev Johan Laeistius skolans första protestantiska skolmästare.
Viborgs gymnasium verkade ursprungligen från 1641 till 1710 till freden i Nystad då Viborg förlorades till Ryssland. I det ryska Viborg grundades Viborgs katedralskola.
Från 1745 verkade i de områden i Viborgs län som hade överförts till Ryssland en femklassig katedraslskola i det tidigare gymnasiets byggnad. Trots att skolan låg i ett till Ryssland överfört område torde undervisningsspråket ha varit latin och svenska emedan finskan ännu på denna tid inte var tillräckligt utvecklat. Ryska och tyska ingick i läroplanen. Läroböckerna var antingen på tyska eller ryska.
Viborgs domkapitel stadfäste 15 oktober 1744 en läroplan för skolan som i hög grad skiljde sig från läroplanen i Finlands övriga skolor. Till sin struktur motsvarade den en trivialskola ävden om där också undervisades typiska gymnasieämnen.Enligt denna undervisade en mästare i skrivning och räkning i lägsta klassen, klass V innantill läsning, skönskrivning och räkning. I klass IV undervisade en kollega katekäsen och grunderna i latin. I klass III undervisade en “språkmästare” ryska, tyska, franska och svenska. I klass II undervisade vicerektor och vicekonrektor katekäsen mera grundligt, biblisk historia, sagor av Cornelius Nepos, Justinius och Paedrus samt grekisk grammatik enligt Wellerus. På högsta klassen, klass I undervisade rektor och konrektor turvis dogmatik, teologi enligt Freylingshausens kompendium, filosofins huvudpunkter, historia och geografi, Brev och valda tal av Ciceros, Curtius, Plinius Tacitus, ivius, Vergilius, Ovidius, De officis, grunderna i hebreiska, retorik och poesi. I slutskedet undervisades på högsta klassen dogmatik, hebreiska, grekiska, logik, naturliga rättigheter, etik och moral, geometri,aritmetik, mekanik, fysik, historia, geografi och framför allt latin. På räknemästarens klass fanns det såväl permanenta som tillfälliga elever. Eleverna på “språkmästarens” klass kom från alla de övriga klasserna.
Eleverna kom till katedralskolan liksom trivialskolan i Fredrikshamn och pedagogierna i Nyslott, Villmanstrand och Kexholm arbetade under synnerligen svåra förhållanden och lärarnas avlöning räckte inte alltid till för att täcka levnadskostnaderna vilket gjorde det svårt att få lärare till skolorna. Lärarna var vanligen hemma från den finländfska delan av det svenska riket. Trots inslag av realämnen var skolorna i princip klassiska och påminde i hög grad om skolornas i den finska delen av det Svenska riket. Detta underlättade de fortsatta studierna för djäknarna från Viborgs guvernement då de sedan sökte sig till Åbo Akademi. Många av lärarna och prästerna i dåtidens Finland hade inlett sina studier i dessa skolor framförallt i Katedralskolan i Viborg. Enligt kejsarinnan Katarina II:s skolordning 1783 blev detta en tre-årig senare fyra-årig huvudnormalskola. I praktiken gick djäknarna flera år på samma klass varigenom skoltiden blev betydligt längre.
I Viborg verkade också en konkurrerande tyskspråkig skola. Vid sidan om inrättades för flickor en Demadmoisellenclasse som senare förenades med normalskolan.
I samband med att områdena i sydöstra Finland återförenades med resten av landet återuppstod Viborgs gymnasium som en finländsk skola för tiden 1805 till 1942 då Viborg åter blev ryskt. Därefter har ingen svenskspråkig skola längre verkat i staden.
Viborg blev 1554 biskopsstift med Paul Juusten som första lutherska biskop. Avsikten var att befästa reformationen i den östliga gränstrakten. Då borde skolan ha erhållit rangen av katedralskola med rätt att utbilda präster, men först år 1607 omnämns en teologielektor med denna uppgift. Således är det först från detta år som skolan kan betraktas som en katedralskola. Skolan drabbades tidigt av djäknerappandet då elever vid skolan tvingades avbryta sin skolgång och börja arbeta för världsliga herrar. Även om de nya eleverna alltid mottogs med en högtidlig ceremoni, erhöll skolan mycket litet understöd och uppskattning av herrarna i det rätt barbariska Viborgs län.
År 1561 ordnades lärarnas löneförmåner på nytt sätt så att skolmästarten i Viborg fick 144 tunnor säd (Hanho 1947,30)
Förebilden för stadsskolorna var tyska gymnasier där “alla vetenskaper och konster fullkomligen kan instrueras och övas varda”. Gymnasierna var fyraklassiga och skulle ha sju lektorer, av vilka två teologer. I skolordningen bestämdes också vad de olioka lektorerna skulle undervisa om. Den första teologilektorn skulle ägna sig åt Nya Testamentets grekiska. Han skulle föredra något av Paulus brev förklara dess innebörd och ge en logisk eller grammatisk förklaring av detsamma. Den andra teologilektorns område var allmän teologi, men skulle också undervisa i hebreiska språkets grunder. Lektorn i logik och fysik skulle på ett enkelt sätt förklara logikens grunder läror. Dessutom skulle han undervisa i fysik, botanik och om människokroppens delar. Inom matematiken tog man upp aritmetik, astronomi, och ett sammandrag i geografi genom att att eleverna förevisades himmelsglob, jordglob och geografiska kartor.
I det utbildningssamhälle Gustav II Adolf var ned om att bygga upp låg gymnasierna klart ovanom de fyraklassiga trivialskolorna men under universiteten. Detta tyder på att det också i Viborg kunde ha funnits en trivialskola. Emellertid unrättades en trivialskola i det näraliggande Fredrikshamn. Efter Viborgs brand 1628 byggdes Viborgs katedralskola upp på nytt med kollektmedel. Viborgs gymnasium finns omnämnt från 1641. År 1638 kom greve Per Brahe på sin rundresa i Finland till Viborg. I samband med den resan genomdrev han att ett gymnasium skulle inrättas i Viborg, vilket tyder på att den skola som hade verkat därstädes närmast uppfattades som en trivialskola. För gymnasiets behov inköptes Johan Grelssons arvingars stenhus och Jakob Tunnbindares gård för 10 500 riksdaler. Gymnasiet erhöll ett eget sigill i silver som förfärdigades av guldsmeden Henrik Potthusen och bar drottning Kristinas namn. Av drottningen erhöll gymnasiet sina privilegier och rätt till egen jurisdiktion, vilket innebar att gymnasiestuderandena stod utanför de världsliga domstolarnas makt, vilket senare föranledde mycken avund.
År 1641 invigdes gymnasiet med kanonsalut från slottet. Lärarna blev lektorer och skolhuset gymnasiehus. Vid sidan av gymnasiet verkade fortfarande trivialskolan, och kallades även barnskolan, storskolan och Viborgs stadsskola. År 1643 hade gymnasiet 45 elever. Gymnasiets privilegier innebar dock inte att skolans ekonomiska förhållanden skulle ha avsevärt förbättrats och sitt utlovade auditorium fick skolan länge vänta på. Då staden åter brann år 1690 drabbades också gymnasiet. Redan i augusti kunde emellertid en ny invigningsfest firas. Rektor Petrus Carstenius beskrev lyriskt den nya byggnaden med en enda stor sal med en kammare på gavelsidan. Biskoparna bestämde över gymnasiet och några var mera intresserade av det än andra. Rektorerna utsågs länge endast för ett år åt gången. Rektorsbytet skedde under högtidliga former 15 augusti och meningen var att uppdraget skulle cirkulera mellan lektorerna. Rektors uppgift var att inleda skoldagen kl. 5 på morgonen med att recitera och förklara ett kapitel ur den latinska eller svenska bibeln. Skoldagen avslutades klockan fem på eftermiddagen med bön och sång. Rektor skulle också sköta de disciplinära ärendena och försvara gymnasiets rättigheter. En dekanus utsågs bland lektorerna likaså för ett år åt gången. Hans uppgift var att övervaka gymnasisternas liv, seder och studier och vid behov anmäla deras försyndelser till rektor.
År 1693 avfattades en ny skolordning – denna gång på svenska. I den lades större vikt vid ämnen som sedeslära, astronomiska observationer, geografiska mätningar, samt kyrko- och reformationshistoria. Därvid indrogs ämnen som anatomi och samhällslära. Alla gymnasister skulle också undervisas i hebreiska och ålades predikoskyldighet. oberoende av om de skulle bli präster eller ej. Vissa läro- och läseböcker fick bytas ut endast med kungligt tillstånd. Driftesdjäknar som inte återvänder till skolan skulle förlora sina friheter och hållas som lösdrivare. Vanartade elever skulle drivas ur skolan.
Ännu under 1600-talet var undervisningsspråket latin tom. i de reala ämnena, vilket är begripligt då varken svenskan eller finskan hade utvecklat en tillräcklig begreppsapparat ännu i detta skede.
Några av lektorerna vid Viborgs gymnasium: Första lektoratet i teologi Matthias Jacobus Tolia, andra lektoratet i teologi Christiern Winter, vältalighet Henrik Boisman, matematik, grekiska och musik Johannes Casparides Rachlitius, logik och fyik Claudius Thesleff, historia Jacob Prinz, gymnasieadjunkt Bartholdus Johansson. Lektorernas umgänge med lärarna i andra skolor och stadens borgerskap var ofta rätt konfliktfyllt bla. teologielektor Arvid Forstadius anklagades på 1650-talet för trolldom som avsattes men fick av rådet i Stockholm upprättelse i brist på bevis och återinsattes i sin tjänst. Men flera av lärarna rönte också allmän uppskattning och berömdes för sin flit och skicklighet.
Ett särskilt kapitel är gymnasiets boktryckeri som efter många framställningar och under hård kontroll kunde inrättas 1689 för att förse gymnasiet och allmänheten med böcker till uppbyggelse. I Västeuropa hörde både gymnasium och boktryckeri somk komplement till ett domstift. Normalt hade gymnasisterna inte tillgång till böcker och någon bokhandel fanns inte i staden, vilket inte heller var nödigt då största delen av lärostoffet ändå skulle läras utantill. Sammanlagt torde ca 85 alster av olika slag ha tryckt under åren 1687-1710.
Prosten Henrik Calonius i Lovisa som hade ett omfattande privat bibliotek donerade detta till gymnasiet, vilket kom att utgöra stommen i det värdefulla skolbibliotek som numera är knutet till Borgå gymnasium.
Som gränsstad var Viborg i olika skeden utsatt för ryska erövringsförsök och förlorades i freden i Nystad 1721 till Ryssland. Både lektorer och elever deltog i de strider där Viborg försvarades, men uppgifter om stupade finns kanske inte bevarade. Under belägringen av staden förstördes också Viborgs gymnasium 1710 och boktryckeriet. Efter freden 1721 beslöts i det Svenska riket att Borgå stad skulle överta Viborgs roll som biskops- och gymnasiestad inklusive ovannämnda gymnasiebibliotek.
M.J. Alopaeus som har skrivit Viborgs och Borgå gymnasiums historia, ett arbete som han ägnade sig åt i närmare 50 år och ledde till utgivande av den första skolhistoriken i Finland. Den första historiken följde det mönster för historieskrivning som kännetecknade det Porthanska tidevarvet.dvs. man samlade och återgav så många samtida källor som möjligt. Den egentliga texten kunde emellertid vara synnerligen mager. Redan den första noten visar de svårigheter han stötte på då dokument och handlingar hade förstörts i Viborg på 1700-talet. Han sökte sig därför till Sverige där han ägnade sig åt arkivforskning i Stockholm och Skokloster Han ger mycket utrymme åt biografiska uppgifter och anekdoter om de lärare som verkat vid skolan. Han ger också intressanta uppgifter om enstaka tilldragelser i skolans historia såsom kungabesök, skolbyggen, donationer och stipendier. Däremot är han knapphändig då det rör skolans inre liv, även om läsningen i gymnasiet nog presenteras.
Ett nytt gymnasium grundades först 1805 och verkade till 1942 då Viborg åter blev ryskt efter Vinterkriget:
“Viborg var en gammal skolstad. I Gamla Finland följdes tyska lärometoder från 1805, då det grundades kretsskolor för pojkar. Titulärrådet Zilliacus söner Johan Ludvig (1789−1808) och Petter Wilhelm hade gått i det tre klassers tyska gymnasium som var verksamt 1805−1842. Det tyska gymnasiet ersattes sedan av ett svenskspråkigt gymnasium, som dock indrogs 1857. Gymnasiet var aldrig populärt och hade bara 354 elever. I detta svenska Gymnasium i Wiborg gick Petters söner Nikolai och Robert samt Henrik Jonas son Konstantin Benedict. Henriks son Henrik Anton hade börjat skolgången under den tyska perioden.
Svenska klassiska lyceet i Wiborg bildades 1874 av det högre svenska läroverk som från 1853 funnits i ett nybygge. Lyceet besöktes av Nikolais söner Edvin, Allan, Walter och Max samt av Roberts Victor och Peters Arthur. Zilliacernas skolgång var inte alltid så lysande. Efter ett pojkstreck som riktade sig mot skolans rektor fick Max lämna skolan redan i tredje klassen: samtidigt som en cirkus gästade staden tryckte och satte Max upp affischer med en text enligt vilken världens största sevärdhet fanns på rektorns adress med påföljd att bönderna trängdes i rektorns trappa. Arthur lämnade skolan efter sjunde klassen och genomförde åttonde klassen privat men skrev inte studentexamen. Han studerade vid Tekniska institutet och blev ingenjör. Hugos son Hugo Alexander gick i det finskspråkiga klassiska lyceet och sonen Väinö i reallyceet. Mauritz´son Emil valde också det klassiska lyceet. Viipurin klassillinen lyseo var det första fullständiga finskspråkiga läroverket i Viborg och hela Karelen.
Flickskolan hade anor från Katarina II:s tid. Läroverket – Demoisellen-Classe der Hauptschule zu Wiburg − som grundades 1788, var den första offentliga skolan för flickor i Finland, till och med i Norden. Att den öppnades hade ett samband med Katarina II:s intresse för flickornas undervisning. Flickskolan fick 1874 en fjärde och 1886 en femte klass och namnet Svenska Fruntimmersskolan i Wiborg. Elever i skolan var Henrik Jonas dotter Anna, Nikolais döttrar Ines, Ellida, Agnes och Bertha, Berndts dotter Lydia samt Peters Eugenie.
Svenska tiden Ryska tiden
Viborgs stadsskola
Viborgs trivialskola
Viborgs gymnasium Viborgs katedralskola
Borgå gymnasium Viborgs normalskola
Självständighetstiden
Borgå gymnasium
Källor:
- Alopaeus M.J. Borgå gymnasiums historia I-V, Åbo 1804-17.
- Hanho J.T. Suomen oppikoululaitoksen historia I, Porvoo 1947.
- Hornborg Harald – Lunden-Cronström Ingegerd: Viborgs Gymnasium 1805-1842 – Biografisk matrikel. Svenska litteratursällskapet
- Nyberg Folke: Borgå gymnasium. Från Viborg till Borgå 1641-1991. Borgå 1991.