Dalsbruks svenska samskola 1923
Dalsbruks svenska samskola, 1918-1923
Dalsbruk på Kimitoöns sydligaste del låg mycket avsides med tanke på högre skolutbildning för barnen med 30 km sjövägen till Hangö, 63 km landvägen och dubbelt upp till Åbo. Att inkvartera de ännu små barnen långt från hemmet i någondera staden väckte också mycken olust hos föräldrarna, rent av tragedier då barnen blir främmande för sina föräldrar. Tjänstemännen kunde emellertid anställas hemlärare. På sin 60-årsdag grundade bergsrådet E.Lönnbäck en skolfond med syfte att bereda begåvade ynglingar fortsatt skolbildning efter folkskolan.
Första världskriget hade gynnat järnbruket med en aldrig förr skådad högkonjunktur eftersom järn är en begärlig vara i krig. Därför blev sommaren 1918 då Finland hade blivit fritt och sluppit inbördeskrigets mardröm rätt ögonblick. Ingenjör Ragnar Nyblin, som själv hade fyra barn och som verkade som scoutledare på orten föreslog 1918 tillsamman med några av brukets tjänstemän för Bruksförvaltningen att en mellanskola skulle inrättas på orten för att åtgärda bristen på fortsatt utbildning. Direktionen gick välvilligt med på detta och den gamla rysskassärnen omändrades till skollokal. Därigenom erhölls tre klassrum, lärarrum och tambur. Skolprogrammet uppgjordes i överensstämmelse med undervisningen i motsvarande privata skolor. Då skolan skulle inleda arbetet med fyra klasser arbetade tre klasser i klassrummen. Det högsta antalet elever per klass bestämdes till 15. Lektionerna ordnades så att två klasser använde samma klassrum och undervisningstiden bestämdes till 45 minuter i.st.f. 60 min. Klasserna III och IV arbetade från kl. 8 på förmiddagen medan klasserna I och I från klockan 13 på eftermiddagen. Gymnastik, sång och slöjd var gemensamma för alla klasser, som då arbetade i folkskolans utrymmen. Arbets- och kursplaner hade utarbetats av fru Hjördis Zeipel, en syster till ingenjör Nyblin och sedermera lärare i skolan.
Senatens resolution om tillstånd att grunda skolan gavs den 12 september 1918. Fil.kand. Saima Lundberg (gift Eriksson) anställdes som föreståndare och lärarinna i matematik, naturlära och finska. Övriga lärare rekryterades bland folkskolans lärare, brukets tjänstemän och fruar. Skolan kunde inleda verksamheten 16 september 198 med 40 elever. Eleverna placerades efter ålder och förkunskaper så att i klass 1 placerades i klass 1 9 elever, klass 2 12 elever, klass 3 13 elever, klass 4 6 elever. Första klassen betraktades som förberedande. Under läsårets gång utökades antalet elever så att de vid utgången av vårterminen var 48. Följande år tillkom en ny klass och läsåret 1920–1921 arbetade skolan som fullständig 5-klassig mellanskola och den förberedande klassen kunde slopas. Som grund för inträde i mellanskolans första klass stipulerade 2 klassen i folkskolan.
Som terminsavgifter erlade barnens föräldrar i brukets tjänst 40 mk för höst- och 50 mk för vårterminen. Utomstående betalade det dubbla. Syskonrabatt beviljades Från hösten 1921 höjdes avgifterna med till 80 och 100 mk. Våren 1921 kunde skolan dimittera sin första tre elever våren 1921. Två nya lärare anställdes från hösten 1919 Matilda Ekström och Emilia Järnström. Av de 12 lärarna var 9 timlärare, men lärarna bytte ofta. Skolan inspekterades år 1921av gymnastikdirektör Anni Collan och skolrådet V.T.Rosenqvist som gav skolan ett gott betyg men klagade på att lektionerna blev för korta då skolan arbetar i två läslag samt att elevantalet var lågt. Och tt av lärarna hade endast en stadgad kompetens., men de övriga ålade ett varmt intresse för sin uppgift och en del har goda pedagogiska anlag. Eleverna visade god flit och iakttog ett stillsamt och städat uppträdande. Deras kunskaper syntes också vara tillfredsställande. Undervisningsmaterial saknades särskilt i naturalhistoria, fysik och kemi. Skolbyggnaders begränsningar gör undervisningen alltför forcerad och undervisningen erhåller karaktären av rent inpluggande, vilket inte ger tillfälle för fördjupning. Skolan skulle behöva förfoga över en byggnad med fem klassrum och egen gymnastiksal eftersom folkskolans ligger alltför avlägset. Ett år senare började det gå rykten om att skolan skulle indras eftersom dess upprätthållare inte var beredd att uppföra en nödig byggnad för denna. En orsak kunde ha varit det brukets nya direktör framhöll vid något tillfälle att det inte låg i brukets intresse att brukets ungdomar gick lärdomsvägen. Fastmer torde orsakerna ha varit att bruksledningen under de goda åren försummat att lägga upp betryggande reserver för den onda dagen. Felslagna spekulationer gjorde hastigt brukets ekonomiskas ställning vacklande. Skolans föreståndare försökte rädda skolan genom att kontakta ledningen i Kimito kommun, men denna var inte mogen för ett så djärvt beslut. Skolan hade under de fem år den verkade sammanlagt 104 elever. Skolans handlingar har försvunnit, men Saima Erikssons hågkomster från de år skolan verkade inklusive matrikel och lektionsplan 1922-1923 ingår i en artikel av Konst. Sjöholm i Skolhistoriskt Arkiv nr IV 1957.
Lektionsplanen 1922–1923
Läroplan I II III IV V S.a
Religion 2 2 2 2 2 10
Svenska 5 3 3 3 3 17
Finska 4 3 3 2 2 14
Tyska – 4 4 4 3 15
Franska – – – (2) (1) (3)
Historia – 2 3 3 4 12
Geografi 3 2 3 2 1 11
Matematik 5 4 4 4 4 21
Naturlära – – – – 1 1
Bokföring – – – 1 1 2
Välskrivning 2 2 – – – 4
Teckning 1 1 2 2 2 8
Gymnastik 2 2 2 2 2 10
Hasndarbete/
slöjd 2 2 2 – – 6
sång 1 1 1 1 (1) 4 (5)
Summa 30 30 31 31(33) 31(33) 153 (157)
Noteras bör att en andra Dragsfjärdsd mellanskola verkade åren 1968–1973.
• Sjöholm Konstantin: Dalsbruks svenska samskola, Skolhistoriskt Arkiv IV, Ekenäs 1957.(34–57)