Joel Granvik skriver i sin släktkladd

På hösten 1904 inskrevs jag i Kortjärvi högre folkskolas första klass. Min lärare var där alla fyra åren den i Terjärv mycket aktade G.W.Pass. Han var samtidigt kolportör i Lutherska Evangelieföreningen och följaktligen mest intresserad för religion. Men han var en skicklig lärare och en hjärtegod person, Litterär var han även. Han skrev ganska flytande och vacker vers. I Sionsharpan m.fl. sångsamlingar finnas några av hans sånger bevarade.

Folkskolan var då ny och hade ett ljust och trevligt klassrum. Men det var för många elever under hela min skoltid där. Över 50 voro vi varje år. Luften blev kvalmig och tung, ty det var skralt med ventileringen vintertid. Elevtamburem som var gemensam med lärarens, var onaturligt trång. Likaså slöjdsalen, som var inrymd i en trång kammare på vinden. Rykande oljelampor gjorde sitt till för att göra luften i klassrummet ohälsosam.

Skolvägen var över sju kilometer. Under den kallaste års¬tiden, särskilt de år jag var i de lägre klasserna, bodde jag och mina skolgående syskon hos farbror Johan på Djupsjöbacka Vi voro där fullkomligt utan uppsyn och kunde roa oss och göra ofog bäst vi ville. En bra skidbacke, Brantbacka fanns i närheten. Bland andra mystiska platser må nämnas två mjölkvarnar inom en kilometer och en tredje vid Långbacka. En stor sågkvarn med konstiga hjul och bommar fanns där även i närheten. Här rände vi omkring tidigt och sent.[:]