Nämndens kansli har hand om organiseringen och det tekniska genomförandet av examen samt om administrationen och kontakten mellan nämnden och gymnasierna. I kansliet arbetar cirka 30 tjänstemän varav en del fokuserar på att utveckla den elektroniska studentexamen.
Enligt en ändring 6a § 16.6.2017/371 i lagen om Utbildningsstyrelsen 564/20.6.2016 blev Studentexamensnämnden en fristående enhet vid Utbildningsstyrelsen. Vid Utbildningsstyrelsen finns som fristående enheter Nationella centret för utbildningsutvärdering som avses i 1 § i lagen om Nationella centret för utbildningsutvärdering (1295/2013) och kansliet för studentexamensnämnden som avses i 18 b § i gymnasielagen (629/1998).
Generalsekreteraren för Studentexamens kansli fastställer fördelningen av kansliets arbetsuppgifter efter att ha hört studentexamensnämnden.
Åren 2016–2019 blir studentexamen stegvis elektronisk. Uppgifterna samt kommunikationen till skolan och till sensorerna blir digital. Borta blir de enorma mängderna traditionell post och en stor del av mötena. Sensorerna får provsvaren sig tillsända per dator och sänder tillbaka sin bedömning till nämnden. Den digitala formen påverkar också uppgiftstyperna. I språk genomförs hörförståelseprovet och det skriftliga provet på samma dag. Texterna blir mera varierande och autentiska. I realprovet svarar examinanderna förutom på några essäfrågor även på påståenden och kortfrågor, som är lätta att fylla i på skärmen.
Digitaliseringen påverkar självfallet arbetet i skolorna, allt från anskaffningen av datorer till träning av de nya uppgiftstyperna. Här kan man tänka sig någon skillnad ur svensk synvinkel så, att det blir lättare att via radions service vega.fi träna och disponera provuppgifterna. Lärare och censorer har haft samma möjlighet att delta i försöksomgångar. Det är ännu för tidigt att bedöma om resultaten skiljer sig mer eller mindre i olika ämnen och provomgångar, såsom i Gebers stora analys av proven 2006–2012 ”Kan vi bli bättre?” utgiven av Svenska kulturfonden 2012.
Händelser i Svenskfinland
Åren 2017 och 2018 har det varit sparsamt med särskilda händelser i de svenskspråkiga skolorna. En orsak till det är att de 100 års jubileum som varit vanliga de senaste åren nu har lyst med sin frånvaro beroende på att åren 1917 och 1918 var ovanligt oroliga med självständighetsförklaring och inbördeskrig. Några händelser har ändå kunnat noteras:
Gymnasiet i Kimito 50 år. Gymnasiet i Kimito säger idag sig vara ett livskraftigt gymnasium som svarar mot landsbygdens och skärgårdens behov. För c 50 år sedan infördes grundskolan och läroverken splittrades i högstadium och gymnasium. Överutbudet av läroverk i Helsingfors medförde en utlokalisering till Kyrkslätt och Vanda, men det handlade då om delar av tidigare läroverk som bara började verka på en annan ort. I detta brytningsskede blev det aktuellt att inrätta nya gymnasier i landsbygdskommuner för att gymnasienätverket skulle täcka hela landet och landsbygdens ungdom skulle ha samma möjligheter till fortsatt utbildning som tätorternas. Kimito ön hade varit en sådan vit fläck där det aldrig hade funnits utbildning på gymnasienivå. Därför var det viktigt att här inrätta ett helt nytt gymnasium. I gymnasiet i Kimito beslöt man ta fasta på denna händelse och firade våren 2018 skolans 50 år jubileum. Nya landsbygdsgymnasier torde också ha grundats bl.a. i Sibbo, Pedersöre och Malax, men de grundades ännu tidigare i samband med att försöksverksamheten för grundskolan inleddes.
Utgrävningar under gymnastiksalen i Katedralskolan i Åbo. Rektor Marianne Pärnänen meddelar i all korthet, att det har varit en dragkamp om Katedralskolans gymnastiksal under de senaste åren på grund av fornfynden under salen, men nu har staden kommit fram till att den i alla fall får användas av Kattan och andra intressenter. Fornfynden kom i dagen då gymnastiksalen började renoveras.
Efter Åbo brand 1827 revs ruinerna efter de ödelagda stadshusen och källarvåningen fylldes med byggavfallet. Classicums, det vill säga nuvarande Katedralskolans gymnastiksal, byggdes på ruinerna år 1902.
Under forskningsarbetet har källarkonstruktionerna och delar av första våningen av två medeltida stenhuskomplex, som varit bebodda fram till Åbo brand, hittats. Resterna efter stenhusen har visat sig vara en oväntat väl bevarad helhet. Ett pop up-museum med guidning ordnades för intresserade under sommaren 2018. Under hösten fortsätter man med själva renoveringen. Då kommer utgrävningarna att täckas in och ett vanligt golv läggs över alltsammans.
Avlidna: Skolstyrelsens pensionerade chef för svenska avdelningen Magnus Kull (1924–2016) avled i ett så set skede att uppgiften inte hann med i SA 35. Hans viktigaste insats var som rektor för Svenska social- och kommunalhögskolan. Under hans tid fick skolan sitt hus vid Topeliusgatan. Under hans tid som avdelningschef på Skolstyrelsen infördes grundskolan. En minnesruna publicerades i SFV-kalendern 2016.
Pensionerade högskoleveteranen Roger Broo (1945–1917) avled i oktober. Han var en finländsk samhällsvetare och ett kansliråd som arbetade över trettio år som förvaltningsdirektör för Åbo Akademi och var medlem och ordförande i många styrelser, i synnerhet inom finlandssvenskt kulturliv. En nekrolog ingick i Hufvudstadsbladet 29 oktober 2017.
Pensionerade rektor Märta-Lisa Westman (1943–2018) för Oxhams skola i Jakobstad avled i februari. Hon var också en känd och stridbar person inom politiken som representant för SFP och bl.a. stadsfullmäktigeordförande i Jakobstad och ordförande för folktingets utbildningsutskott. En minnesruna publicerades i SFV-kalendern 2018.
Finskspråkig verksamhet
På finskspråkigt håll har den utbildningshistoriska verksamheten varit aktiv genom att ett utbildningshistoriskt nätverk FERA har fungerat sedan år 2005 med syftet att årligen ordna ”Kasvatuksen historian ja filosofian päivät”. Dessa höll 8-9.6.2017 i Tammerfors och 7-8.6.2018 i Kuopio. Emellertid förefaller det som om det från svenskspråkigt håll inte har funnits tillräckliga resurser och intresse att aktivt delta i denna verksamhet. Försummelsen innebär ett kunskapsglapp på finlandssvenskt håll.
Suomen kasvatuksen ja koulutuksen historian seura har utgett årsboken för år 2017 med temat bildning förr och nu. I årsboken för år 2018 som i skrivande stund ännu inte har publicerats blir temat barnets röst. Årsboken för 2017 kan läsas på internet på adressen Artiklarna klassificeras i vetenskapligt kontrollerade artiklar och sådana som inte är det. De kontrollerade artiklarna är:
RAAKEL PLAMPER, HANNA LAALO: Akateemisen koulutuksen ihanteet rehtoreiden puheissa 1920-luvulta tähän päivään
PAULI AROLA: Oppikouluun vai ei? Muistoja oppikouluun siirtymisestä 1920-1970-lukujen Suomessa
JOHANNA NORPPA: Peruskoulun päättövaiheessa olevien nuorten käsityksiä menneisyyden tapahtumien merkityksistä
TANJA TAIVALANTTI: Eurooppa-koulun oppilaiden identiteetti: suomalainen, eurooppalainen vai jotain muuta?
De icke vetenskapligt kontrollerade artiklarna är:
JENNI TINELL Lastentarhanopettajaksi talvisodan aikana. Päiväkirja henkisen ja ammatillisen kasvun kuvaajana
ERJA KOSONEN: Rantasalmi suomenkielisen kansanopetuksen edelläkävijänä ja kouluhistorian hyödyntäjänä
Alla artiklarna kan hämtas som PDF-filer från adressen <https://journal.fi/koulujamenneisyys/issue/view/4890>
Särskilt intresserade mig Johanna Norppas undersökning av grundskolans niondeklassares syn på vilka historiska händelser som de anses vara relevanta för sitt identitetsbygge. Studien genomfördes i Helsingfors storstadsområde våren 2017 bland elever med särskilt intresse för historia. Historisk kunskap avser här en helhetsbild av det förflutna, bestående av historia av skolhistoria, historisk kultur och hemlagad historia. Historiens styrka är dess narrativ med en begynnelse, en höjdpunkt och ett slut som eleven kan identifiera sig med. De ungas historiekunskap är ofta av dubbelnatur: å ena sidan historiska produkter och diskussioner förda i familjen och å andra sidan skolans historieundervisning som i Finland upplevs som mycket pålitlig.
Utbildningens utmaning är att stöda elevernas historiemedvetenheten. Kan eleverna identifiera sig med innehållet i undervisningen eller skiljer sig den undervisade historien från deras egen historieuppfattning. Som ett exempel på den här konflikten nämner undersökningen den offentliga historieundervisningen i Estland under den sovjetiska tiden.
Eleverna i försöket fick till uppgift att lyfta fram sådana historiska händelser som de upplevde som relevanta för sin självbild. I undersökningen ingick en grupp på 22 elever med hög motivation för skolämnet och heterogen hembakgrund. Varje elev valde först bland 41 historiska händelser 10 som de upplevde vara av särskilt stor betydelse. De historiska händelserna fanns beskrivna på ett kort med bild och en kort förklarande text. Händelserna och bilderna var ofta tagna så att eleverna kunde känna igen dem från historieböcker. Kortmaterialet handlade om allt från rökpörtet, självständigheten, andra världskriget till moderskapsförpackningen, kolonialismen med händelserna i Kongo och Belgiens godkännande av rätten till samkönade äktenskap.
Efter att eleverna hade gjort sina val delades de i grupper på fem som diskuterade fram gruppens tio kort som skulle svar på frågan: ”Hur kommer det sig att vi idag är som vi är?”. Efteråt genomfördes en intervju med gruppen. Intervjun företogs som en öppen temaintervju utan på förhand planerad frågestruktur. Undersökningen kom därför att handla om elevgruppens val och motiven för dessa val. Eleverna fick också framföra sin egen avvikande uppfattningar om de val gruppen gjort. Bland de kort som eleverna hade valt blev det oftast valda kortet Diktatur, med Hitler som symbol. Finlands självständighet hörde också till de mest valda korten (15 elever och två grupper). Då eleverna fick frågan om vilka kort de saknade nämnde de Flyktingfrågan och Terrorism.
En av eleverna undrade över varför personerna på bilden från Kongo saknade händer. Detta visade att hen tydligen saknade kunskap om händelserna. En elev var helt omotiverad för uppgiften. Gruppen där den eleven ingick gjorde val som helt avvek från de övriga gruppernas genom att den betonade ett europeiskt narrativ. Orsaken kan ha varit att gruppmedlemmarna hade svårt att välja narrativ och för att två av gruppens elever hade bott en stor del av sitt liv ute i Europa. De övriga grupperna uppvisade en mera traditionell nationell syn.
Intressantare än kortvalen var elevernas motiv för valen. Eleverna kritiserade undersökningens val av kort utgående från vad de upplevde som sin personliga historia i förhållande till officiell historia representerad av texterna på korten. Också kravet på att jämföra kortens händelser kritiserades av eleverna som ansåg att det inte handlade om jämförbara influenser. En elev uttryckte detta så att”Det finns krig som har konkreta följder och sen idéer som har fötts. Inte går det att jämföra deras betydelser med varandra.”
Eleverna upplever den personliga historien på ett annat sätt än den historieundervisning de får i skolan: ”Många upplever skolans historieundervisning som tråkig eftersom den inte berör den personliga historieuppfattningen.” Eleverna upplevde det vara svårt att i en grupp på fem begränsa historiesynen till tio händelser av betydelse. Eleverna upplevde att deras personliga historia inte är särskilt betydelsefull och att deras identitet i högre grad bestäms av statens historia, som dock inte intresserar dem i lika hög grad som deras egen.
Vinterkriget och fortsättningskriget kom naturligtvis frami intervjuerna som betydelsefulla identitetsmarkörer, men sådana vars betydelse förändrats sedan tidigare generationer. Så upplevdes filmen Okänd soldat snarare som en film bland andra än som ett historiskt dokument. Dessutom noterades att eleverna i gruppdiskussionerna inte valde ett enda av korten med stormän. Inte ens Diktaturkortet med Hitler blev valt. Det har i tidigare undersökningar visat sig att då man med hjälp av skolans historieundervisning eftersträvar att stärka elevernas personliga identitet finns det en uppenbar risk att undervisningen inte bejakar en tolerant och öppen identitet om undervisningen bygger på nationella hjältar och stormän.
Då det bland eleverna också fanns sådana som hade en mera internationell bakgrund, föräldrar med utländsk bakgrund eller elever som själv hade bott en längre tid i andra länder uppstod en uppenbar konflikt mellan den undervisade historiebilden och den personliga. I undersökningen kom det här tydligast fram då en elev med ryska föräldrar motiverade sitt val av Gorbatschov-kortet med att 1990-talets stora depression berodde på Sovjetunionens upplösning och att det lilla Finlands minskade beroende av Ryssland var orsaken till anslutningen till Eu. Intressant var hur eleven omväxlande använde ordet vi växelvis för Ryssland och Finland beroende på sammanhanget.
I sin kritik av undersökningsmetoden framhöll flera elever att det kunde ha varit lättare att besvara den ursprungliga frågeställningen utan kort som ledde deras svar till den historieundervisning de deltagit i. De identifierade historieundervisningens indoktrinerande roll då de upplevde den ryska eleven som finsk då han hade gått i finsk skola. Likaså identifierade de historieundervisningens huvudlinjer såsom statens historieberättelse, vilken i många avseenden skiljde sig från deras personliga historieberättelse. Det europeiska narrativet som hälften av korten representerade kom däremot inte alls fram som ett identifikationsobjekt. Också i en motsvarande kanadensisk undersökning kom det tydligt fram att de unga inte identifierar sig med det nationella narrativet om detta i betydande grad skiljer sig från deras personliga. Därför kommer historieundervisningens syfte att i allt högre grad ifrågasättas. Utgångspunkten borde vara en undervisning som stöder ett kritiskt och ifrågasättande tänkande där man i stället för färdiga svar erbjuder mångsidiga källor och tolkningar av händelser i det förgångna.
Verksamhet i Sverige
Disputation: Den 15 juni 2018 disputerade Lina Spjut vid Örebro universitet i pedagogik med en avhandling vars rubrik är: Att (ut)bilda ett folk. Nationell och etnisk gemenskap i Sveriges och Finlands svenskspråkiga läroböcker för folk- och grundskola åren 1866–2016. Örebro universitet 2018. Hon har studerat läroböckerna i historia, geografi och samhällskunskap/samhällslära, sammanlagt 286 läroböcker. Bland de svenskspråkiga läroböckerna från Finland finns också böcker som har översatts från finskan och förmedlar ett mera fennomanskt perspektiv. I fokus är läroböckernas tolkning av det förflutna ur svenskt och finskt perspektiv. Finska kan Spjut inte, men hon har däremot ett stort intresse för minoritetsperspektivet både då det gäller svenskt i Finland och finskt i Sverige.
Den vänliga diskussionen mellan opponent och respondent utgick från Lina Spjuts forskningsfrågor:
- hur uttrycks föreställd gemenskap i läroböckerna,
- hur kommer olika slags historiebruk till uttryck och
- vid vilka tidpunkter sker påtagliga förändringar i lärobokstexterna.
En sådan påtaglig tidpunkt för Finlands del var direkt efter andra världskriget, då synen på Ryssland förändrades och blev betydligt positivare i enlighet med den förda officiella politiken
Ett av hennes centrala begrepp är historiebruk, vilket avser samtidens syn på historiens gång och i den undervisade historien vinklar eller utelämnar ur nutidens perspektiv oviktiga eller obekväma händelser och förhållanden. Hon konstaterar att undervisningen berättar historien utgående från dagens geografiska gränser. Särskilt tydligt blir det här i icke-bruk av historiska fakta. Som exempel på det anger hon att Finlands historia efter 1809 har försvunnit ur de rikssvenska läromedlen. Sveriges historia berättas såsom om Finland aldrig hade varit en del av Sverige. Å andra sidan betraktas Skåne som en naturlig del av Sverige, trots att landskapet införlivades med Sverige först år 1658. Hon konstaterar också att de rikssvenska läroböckerna nästan helt utesluter att finskspråkiga har haft en viktig betydelse i Sverige både i Tornedalen, Värmland och Mälardalen.
Folkskolans syfte var att ena befolkningen med hjälp av en gemensam historia och ett gemensamt språk. Den dominerades av en moralisk läroplanskod som först i början av 1900-talet övergick till en medborgerlig läroplanskod. Att historietraditionen i Finland är mera splittrad än i Sverige härrör sig från språkkonflikten och den kamp om historieskrivningen som uppkom på 1800-talet. Den nationella finländska historieskrivningen hade som mål att särskilja sig från den svenska. Tydligt framkommer skillnaderna i beskrivningen av Anjala-förbundet 1788, som ur rikssvensk synvinkel var ett officersmyteri och förräderi mot kung Gustav III, men ur finländsk synvinkel var ett första embryo till en nationell politik som framhöll att den östra rikshalvan inte hade samma nationella intressen som den västra.
Hon framhåller att läromedel visar vilken moral ett skolämne förmedlar i praktiken.
Ett tredje av doktorandens centrala begrepp är föreställd gemenskap som syftar på lärobokens uppgift att för eleverna skapa en föreställd gemenskap som svenskar respektive finnar och fullvärdiga medborgare med de rättigheter och skyldigheter som medborgarskapet medför. Här halkar hon också in på de rasbiologiska teorier som ännu långt in på 1960-talet ville klassificera eleverna i mera och mindre värda medborgare utgående från ursprung, hudfärg, huvudform och andra motsvarande kriterier. Tanken med begreppet föreställd gemenskap är att genom att för eleverna påbjuda en bestämd uppfattning om samhället och dess historia skulle ett enhetligt och fogligt folk skapas. Tydliga explicita uttryck för olika gemenskaper är begrepp och stereotyper bl.a. i läroböckerna i geografi, som förstärker ett överlägset ’vi-de civiliserade’ och ett underlägset ´de-barbarerna´. Detta är speciellt tydligt när rikssvenska läroböcker berättar om skogsfinnarna och samerna, vilka beskrivs som exotiska och ett kulturellt underlägset folkinslag i Sverige.
Andra utbildningshistoriska publikationer som har utgivits i Sverige under år 2018 är:
Tobias Dalbergs doktorsavhandling: Mot lärdomens topp [Elektronisk resurs] Svenska humanisters och samhällsvetares ursprung, utbildning och yrkesbana under 1900-talets första hälft. Uppsala universitet, 2018. Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-346824
Ola Winbergs avhandling vid Uppsala universitet: Den statskloka resan. Adelns peregrinationer 1610–1680.
Germund Larssons avhandling vid Uppsala universitet: Förbrytelser och förvisningar. Bestraffningssystemet i de svenska läroverken 1905–1961.
Lundahl, C. (2018). The Organising Principles of Disciple Assessment in the Swedish School Ordinances 1561–1724. Alarcón, C. & Lawn, M. (eds.) Student Assessment Cultures in historical perspective. Berlin: Peter Lang.
Låby, Elin (2018). Vinnande bilder! Teckningstävlingar för barn 1938-2000. Linköpings universitet, 2018
Westberg, Johannes. “A Conflicted Political Will to Levy Local Taxes: Inequality and Local School Politics in Sweden, 1840–1900.” Nordic Journal of Studies in Educational Policy 4, no. 1 (2018/01/02 2018):
3-12. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/20020317.2018.1442981
Årsbok 222 i svensk utbildningshistoria utkom 2017 med temat Siljanskolan som reformpedagogiskt alternativ. Årsboken är introduktion till reformpedagogik i svenskt 1900-tal – ett försök att skap en ny människa utanför folkskolans ram. Skolan grundades av makarna Signe Bergner-Alm och Harald Alm 1927 i Tällberg, Leksand, Dalarna. Temanumret är en dokumentation av forskningsprofilen 2015 – 2017 Utbildning och lärande under ledning av professor Urban Claesson vid Högskolan Dalarna. Siljanskolans reformpedagogik representerade en annan vision av Sverige än den som skulle standardiseras och segra i 1930-talets funktionalistiska folkhem. Ändå har Siljanskolan lämnar många arv som alltjämt kan skönjas i dagen skola.
Siljanskolan representerar ett alternativ till det svenska folkhemsidealet, vilket effektivt förträngde minen av andra möjliga utvecklingsvägar. Moderniteten kunde ha tagit också andra vägar än de som valdes. Inom nationalismforskningen har det utvecklats perspektiv i linje med alternativa moderniteter. Så segrade i Danmark en agrarkapitalistisk modell, medan Sveriges väg blev industrikapitalismens. Historikern Miroschlaw Hroch har utvecklat en syn på nationalismens tre faser. I Fas A upptäcks eller skapas ett folk. Fas B kännetecknas av politiska ambitioner då olika grupper vill företräda detta folk. I fas C har nationalismen blivit en massrörelse när en stor del av befolkningen har integrerats i en gemensam nationell identitet. Den folkgrupp som då segrade fick sin variant av nationen erkänd i de breda folklagren.
Genom denna process kom flera alternativa moderniteter att marginaliseras. I början av 1900-talet erbjöd den snabba svenska industrialiseringen en möjlighet att skapa en socialt övergripande enhet. Reaktionen mot industrisamhällets framfart och konsekvenser skapade en ny romantisering av det agrara och naturliga där Siljanskolan kom att vara en viktig aktör.
Siljanskolan var inte enbart en skola i vedertagen bemärkelse, utan främst ett centrum för en alternativ syn på utbildningen och dess mål. Sommarkurserna för lärare med deltagare från hela Norden kom därför att få en väsentlig betydelse. Nordiska museet och Skansen kom att utgöra centrala markörer för reaktionen mot industrialismen och dess konsekvenser. Det egna hemmet i form av en röd stuga med vita knutar blev svenskhetens signum efter sekelskiftet 1900. I litteraturalster utmålades storstaden Stockholm såsom en ”kräftböld” i kontrast till det friska lantliga livet. Det i många avseenden avvikande landskapet Dalarna framstod som ett lantligt svenskt urhem i kontrast till en misär på industriorter och i storstäderna.
I en tid av samhällsomvandling byggde makarna Alm, som en motkraft till storskalighet, institutionalisering, urbanisering och moraliskt förfall ett hus för skola och hem. Här skulle en alternativ människa fostras. Huset byggdes på en grund av idealiserade föreställningar om en lantlig förmodernitet där dygd, familjecentrering och en naturnära livsstil kunde reproducera även en kommande generation.
Nordisk verksamhet
Den sjuende nordiske utdanningshistoriske konferensen ordnades i Trondheim 19-20.9.2018 med över 100 deltagare från alla nordiska länder samt gäster från Holland, Schweitz och Kina. Finland representerades av 5 personer. Baltikum saknades alltjämt helt. Officiella konferensspråk var engelska och nordiska språk. Till denna konferens hade anmälts 89 presentationer i 22 sessioner med skilda teman. En session uteblev samt några av presentationerna. Av de anmälda presentationerna var keynotes och 38 % av presentationerna på engelska, övriga på norska eller svenska. Danskarna var denna gång svagt representerade. Islänningen och finnarna talade engelska, finnarna, medan jag höll mig till svenska. Merja Paksuniemi (Lapin yliopisto) talade om Professional socialization on female teacher’s occupation in Finland in early 1900’s, Anna-Kaisa Ylikotila (Jyväskylän yliopisto) om Gendered Teacher Education in the Finnish Society of an Early 20th Century och Matti Roitto och Herli Valtonen (Jyväskylän yliopisto) talade om Private members’ parlamentary motions about organizing education in Finland during the period of return to peace and state consolidation 1917-1927. Min presentation Inspektorerna var folkskolans eldsjälar kan läsas i min blogg <https://wordpress.com/read/feeds/18391009/posts/2012570503> eller via föreningens hemsida www.skolhistoria.fi. I den framhåller jag att folkskolinspektionen kan ses ur ett livscykelperspektiv så att den hade en förhistoria med kyrkliga skolinspektörer en uppkomsthistoria under den autonoma tiden då i synnerhet finska språket skulle göras till ett nationalspråk, en glansperiod under förkrigstiden då inspektionen utvecklades och ett avslutningsskede under efterkrigstiden då man eftersträvade grundandet av grundskolan som också kom att bli den traditionella skolinspektionens dödsstöt. Särskilt framhöll jag att många av skolreformerna kom till med folkskoleinspektörernas uttryckliga stöd och påverkan.
Trondheim var en mycket trevlig konferensmiljö. Konferensen hölls i Sparbank 1:s konferensutrymmen med resterna av stadens första kyrka och St. Olofs ursprungliga grav i källaren.
Susan Wiborg (University College of London) höll öppningssessionens Keynote-föreläsning. Hon talade om Global influence on education och diskuterade förekomsten av privata skolor i de nordiska länderna. Hon jämförde de nordiska offentliga skolsystemen med att hälften av de engelska skolorna är utom officiell kontroll och på min fråga om varför lärarna i de nordiska länderna inte är förtjusta i privata skolor konstaterade hon att det helt enkelt handlar om deras löneförmåner och tjänsteställning som är tryggare i ett offentligt system, men framhöll att förändringar sker långsammare i ett skolsystem som kontrolleras av samhället än i privata läroanstalter.[:]