[:sv]Tölö svenska Samskola (Zillen), Helsingfors[:]

[:sv]Zillen

(Arkivbild Läsårsberättelse 1935-36)

Den privata skolan, populärt kallad “Zillen” grundades av ingenjör Laurin Zilliacus år 1928 och verkade till 1975. Zilliacus växte upp och studerade i USA i bla. Massachuset Institute of Tecnology, men om somrarna vistades han i Finland. Under första världskriget reste han till England för att  för att anmäla sig som frivillig, men blev inte antagen av hälsoskäl utan fick arbete på en kemisk fabrik där man försökte framställa motmedel mot de krigsgaser som användes av tyskarna. Han blev själv förgiftad och kunde inte fortsätta arbetet i fabriken. Då kom hans gamla rektor John Badly från Bedales och frågade om han kunde tänka sig att komma och undervisa i hans skola i matematik, kemi och fysik, vilket han accepterade. Zilliacus hade ingen lärarutbildning, men det visade sig ändå vara hans starkaste sida. Efter att han med sin familj flyttat till Finland arbetade han i Grankulla samskola och började söka lärare till en egen skola.

Skolan var ett 8-klassigt läroverk. Skolschemat innehöll en reservation för självständigt arbete i enlighet med Daltonsystemet i USA. Enligt detta presenteras arbetsproblemet helt för eleven och anges vilken standard lösningen måste uppnå. Därefter får eleven ta itu med problenet på sitt eget sätt och i sin egen takt. Ansvaret för resultatet förutsätts utveckla inte bara hens latenta intellektuella krafter utan också hens omdömer och karraktär.

Grupparbeten rapporterades skilt i årsredovisningen. Eleverna arbetade enligt ett system med veckouppgifter som inlämnades varje fredag istället för läxor. Eleverna hade en egen domstol som straffade för förseelser. De upprätthöll också en bank och handel för skoltillbehör, allt för att skolan iså långt som möjligt skulle fungera som ett samhälle i miniatyr och eleverna därigenom skulle få insikt i hur samhället fungerar.

Miramar

Villa Miramar (Foto Aminoff Elisabet, Mattson Birgitta, Savonius Chris-May: Zillen 60 år, Hagalund 1988, 26-27)

I början verkade skolan i Villan “Miramar” på villalott 56 i Humleviken. Villan sockel torde finnas kvar  intill Sibeliusmonumentet. Villan stod vid Humlevikens strand och hyrdes av Helsingfors stad.  Hösten 1932 renoverades villan Ulfåsa på Barnets Borgs väg 2 för skolbruk. Ritningarna för detta skolhus uppgjordes troligen gratis av arkitekten och föräldern Ole Gripenberg medan villan togs ibruk för småskolan (Småskis). En senare renovering planerades av arkitekt Sebastian Gripenberg.

Skolan ingick i rörelsen New Education Fellowship och startkapital för skolan erhöll Laurin Zilliacus från sin styvfar i USA. Själv arbetade han gratis vid skolan, men lärarna och personalen avlönades. Många av de första eleverna var “rötägg” som hade misslyckats i andra skolor. År 1937 deltog Zilliacus i NEF-rörelsens kongresser i New Zealand, Australien och Indien där han bekantade sig med nyskolrörelsens frontfigurer såsom Décroly, Parkhurst, Montessori, Freinet och Dewey. Han kom också att fdå goda kontakter till Gandhi och Nehru. Zilliacus skola i Helsingfors mötte mycket intresse och besöktes av pedagoger från hela världen. År 1938 ordnades NEF-rörelsens kongress i skolan i Helsingfors. Följande år lämnade han emellertid skolan emedan stämningen bland lärarna hade blivit dålig då de hade delat upp sig i två läger.

Som rektor för skolan fungerade därefter Tor Therman, som redan strax efter andra världskriget 1945 hade utgett en pamflett i Nyliberala studenförbundet serie “Vår syn” om uppfostran som en av “Dagens frågor”. Pamfletten är skriven i den anda som rörelsen New Education Fellowships representerade. Han framhöll att rörelsen såg orsaken till världskrigen i en missriktad uppfostran av människosläktet. Så hävdade han att även om människan i mycket drivs av sina primära behov så finns det inte hos människan något destruktionsbehov. I människans undermedvetna rör sig primitiva drifter som kultursamhället försöker bekämpa. Nyskolrörelsen kännetecknades av en optimistisk tro på de ljusa krafternas övervikt i människonaturen.

Målet för all utbildning skall enligt Eino Kaila vara kulturmänniskan. Då driftstrukturen utgör människans starka krafter utgör de andliga behoven dess svaga krafter. Pedagogikens främsta uppgift är att stimulera dessa. Förmågan till social anpassning, till altruistiskt tänkande, till skapande arbete ser nyskolpedagogerna vara som minst lika väsentlig för människonaturen som de mångomtalade kamp- och förstörelsedrifterna eftersom dessa blott är en sida av självhävdelsebehovet. Detta självhävdelsebehov kan genom en väl utformad uppfostran få en positiv tillfredsställelse i det skapande arbetet, vilket lärarna i Tölö svenska samskola eftersträvade. Zilliacus betonade att arbetsförmågan har ett nära samband med förmågan till självbehärskning (Therman,1945, 11, 24).

Therman varnar för att genom för riklig och ensidig andlig näring åstadkomma leda och övermättnad, liksom ock för att genom för  tidig “tillfredsställelse” av ett gryende, men ännu inte moget behov kväva detta i sin linda, emedan för behovens utveckling är självfallet den naturliga mognadsprocessen av största betydelse. (Therman,1945, 15)

 

LZ

Laurin Zilliacus diskuterar världshändelser med eleverna. (Foto Aminoff Elisabet, Mattson Birgitta, Savonius Chris-May: Zillen 60 år, Hagalund 1988, 34)

Efter att skolan fick ett eget hus på Barnets Borgsväg 2  gick det illa för Villa Miramar, som brändes ner 1942. Då skolområdet på Barnets Borgsvägen i stadsplaneringen reserverades som parkeringsområde erbjöds skolan en tomt i Södra Kårböle. Ägarförening ansåg att ett nybygga skulle bli för dyrt. Därför inleddes underhandlingar om att sammanslå skolan med Läroverket för gossar och flickor. Vid övergången till grundskolsystemet sammanslogs skolan 1975 med Minervaskolan, som hade uppkommit då Laguska skolan och Läroverket för gossar och flickor hade sammanslagits ett par år tidigare.

Zilliacuska skolan, som lämnat bestående spår i den finlandssvenska skolvärlden skulle ha firat 90 år 2018.  Exempel på sådana spår är konstlinjen och humanekologiska linjen vid Tölö gymnasium. I en artikel i Hufvudstadsbladet kontaterades att elevarbeten från 1930-talet som av en slump räddades från sopbilen skulle överlämnas höst 2018 till Svenska litteratursällskapet. – Materialet är kulturhistoriskt värdefullt, säger enhetschef Pamela Gustavsson på SLS.

Tjocka högar av handgjorda elevarbeten ligger utspridda i kök och vardagsrum i den ljusa lägenheten i Eira i Helsingfors. På Resa med Dr Z. 1939 är rubriken på ett av arbetena, och Dr Z, det är Laurin Zilliacus, grundaren av Zilliacuska skolan, Zillen, eller Tölö svenska samskola som var dess officiella namn. Lägenheten där vi befinner oss i är Eli Aminoffs hem. Hon är själv före detta elev och lärare i Zillen, där hon undervisade i franska och engelska.

– De flesta av elevarbetena har gjorts inför den nordiska kongressen för ny uppfostran 1938 som ordnades av organisationen New Education Fellowship. Mötet hölls i Ulfåsa skola, som storskolans nybygge för lärdomsskolan på den tiden verkade i, berättar Aminoff.

Att elevarbetena över huvud taget finns kvar är rena slumpen. Det var Harri Stenberg som hittade dem när han hälsade på sin svärmor, skolans köksbiträde och fastighetsskötare Rauha Lehtonen, som bodde i skolan fram tills den upphörde 1978 när grundskolan infördes i Helsingfors.

– Harri hittade hela högen i regnet på skolgården just innan sopbilen kom, och räddade den. Arbetena fanns länge på hans vind men så blev det min tur att ta över dem när vinden skulle tömmas, säger Aminoff.

Skolan var ett eget mikrosamhälle. Pedagogiken i Zilliacuska skolan hade Laurin Zilliacus själv format utifrån rörelsen New Education Fellowships idéer, som betonar så kallad aktivitetspedagogik och learning by doing – att lära sig genom att göra. Den som myntade begreppet var den amerikanska filosofen John Dewey, den pedagog som kanske haft mest inflytande över den moderna skolans utveckling. En liknande filosofi som Zillens har bland annat Steinerskolan och Freinetrörelsen, där handens och hjärnans arbete värderas lika. Mycket av materialet i Zillen gjorde eleverna själva. Zillen fungerade som ett litet samhälle, man skrev och ritade grupparbeten och lärde sig socialt samarbete.

– Målet var att utbilda sådana barn som aldrig mer skulle starta ett världskrig, säger Aminoff.

Aminoff Elisabet, Mattson Birgitta, Savonius Chris-May: Zillen 60 år, Hagalund 1988.

(HBL 4.10.2018)

Zillenlärare

Nägra av Zillens lärare.

Idag ingår utrymmena i stadens verksamhet för psykiskt stöd.

Litteratur:

Läroverksförteckningen

Hägglund Paul: De svenska läroverken i Helsingfors 1944 – 1977. Skolhistoriskt Arkiv 21/1991, 56 – 100.

Geber Erik: De svenska privatskolornas betydelse. Skolhistoriskt Arkiv 37/2017.

Kaila Eino: Persoonallisuus, Helsinki: Otava, 1934.

Terman Tor: Framtidens uppfostran. Lovisa, 1945.

 

 [:]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *