(Bild Skolor förr och nu i Kimitobygden. Kalender. Sagalunds museum 2020)
(Bild Skolor förr och nu i Kimitobygden. Kalender. Sagalunds museum 2020)
(Bild Skolor förr och nu i Kimitobygden. Kalender. Sagalunds museum 2020)
År 1899 godkände kommunalstämman att ett tredje folkskoledistrikt skulle bildas i södra Västanfjärd. Här slapp man de upprivande diskussioner i kommunen som föregått de två tidigare folkskolorna. Men svårigheter vid bygget av folkskolan uppstod istället då byggandet utfördes felaktigt. Byggnadskommittén utsågs först 1903 varvid beslöts att skolan skulle vara färdig 1905 och att en manlig lärare skulle anställas. Ritningarna till skolan godkändes av inspektören. Då bygget stod färdigt visade det sig vara betydligt mindre än vad ritningarna förutsatte. Dessutom hade fel begåtts vid anläggande av stenfoten, vilket medförde att ärendet gick till häradsrätten. Då domstolens beslut uppenbarligen var frikännande förde kommunen ärendet till Hovrätten, som tydligen inte heller godkände klagomålet varefter kommunalstämman beslöt att inga vidare åtgärder vidtas i saken.
Till skolans första lärare utsågs Martin Ingo och till handarbetslärarinna Aina Isaksson. Skolan inleddes med en förberedande kurs 28 augusti, medan folkskolans hösttermin inleddes 13 september. Elevantalet första året var 34, därav lika antal gossar och flickor. Många av barnen hade redan gått i Vestlax skola i Kimito. När Martin Ingo flyttade till Kälkestads skola på Klockarudden efterträddes han av Karl Fagerlund med Julia Eriksson-Åberg som biträdande lärarinna. från vårterminen då elevantalet översteg 50 elever. Inspektören godkände dock inte valet av Fagerlund varför tjänsten måste lediganslå tjänsten ånyo och från 1909 utsågs Sven Eriksson till skolans lärare. Samma år gjorde kommunalstämman ett intressant förslag till att ge alla barn gratis skolböcker och häften om statsbidrag skulle erhållas. Tyvärr blev det avslag. Däremot fick skolan 1913 ett skolkök. Länge vidtog elevbespisningen senare på hösten och slutade rätt tidigt på våren.
År 1913 beslöts ombilda de tre ambulerade skolorna till fasta småskola i anslutning till var och en av folkskolorna i kommunen. Domkapitlet gick emellertid inte med på planen som därvid förföll. Bakom de framsynta förslagen skymtar pastor Schalien, som hade ett stort intresse för folkundervisningen och dess ordnande. Tack vare honom kunde också nytt harmonium inköpas till skolan. Eleverna fick gratis slöjdvirke, nålar, strumpstickor noch sytråd. Genom understöd av Svenska folkskolans vänner i Helsingfors och Svenska Bildningens vänner i Åbo kunde rätt tidigt grundas elevbibliotek vid kommunens skolor.
Under 1920-talet förekom många lärarbyten i skolan, vilket gjorde skolarbetet oroligt. Som lärare fungerade Irene Sandberg, Erhard Nordberg, Levi Nordberg, Maj Sourander, Arne Lindholm och Alarik Lundell. Under dessa år försummades skötseln av både inventarier och lokaliteter. Därför blev en renovering och uppsnyggning nödvändig under 1930-talet. Under 1930-talet kom också många nya i lag stadgade beslut som att kommunalläkaren doktor Viiala också blev skolläkare, kommunens hälsosystem Anna Öst blev också skolsköterska. År 1937 infördes skoltandvård. Då Söderuddens och Brännboda skolor anhöll om att skolstäderska skulle anställas förkastades anhållan först, men fullmäktige beslöt sedan att från 1939 anställa skolstäderskor i alla skolor. Emellertid skulle eleverna fortsätta att bära in ved och vatten.
1939 fick Brännboda ock Kälkestad elektisk belysning. Söderudden fick elektrisk belysning först 1945.
Från 1930-talet hade skolorna också fortsättningsundervisning, ibland kallad aftonskola då undervisningen skedde på eftermiddagarna och kvällarna. Den hölls två eller tre gånger i veckan i början av oktober och slutet av april.
Efter kriget blev skolpolitiken särskilt vänlig tack vare en högkonjunktur så länge kalkindustrin verkade i kommunen. Dessutom slapp skolrna lärarbyten och fick behålla samma föreståndare under flera år I Brännboda Arne Lindholm. Åren 1949-50 fick skolan ett modernt skolkök, matsal och vaktmästarbostad. Tidigare hade skolmaten kokats i bastugrytan eller i lärarens kök. Borrbrunn borrades i skolan. Skolan fick vatten och avloppsledning och centralvärme. Brännboda blev dubbelskolas med två lärare i högre skolan 1945. Till andra lärare utsågs Margareta Lindblom. Några år arbetade hon i slöjdsalen, men år 1950 byggdes nya skolutrymmen i anslutning till den lägre skolan. Den gamla skolbyggnaden togs i bruk av en finsk skola för evakuerade familjers barn. År 1952 flyttade eleverna i Söderuddens skolas till Brännboda då den förstnämnda indrogs.
År 1946 tillkom kommunens skolnämnd och 1948 ett sjunde skolår. Förordningen härom utkom så sent, att eleverna i klass VI i vanlig ordning hade avslutat sin årskurs på våren och trodde sig bara ha fortsättningsundervisningen kvar varför det blev svårigheter att inkalla dem följande höst för ett helt skolår till. I medlet av 1950-talet blev fortsättningsundervisningen för åttonde klassen gemensam för Kimito och Västanfjärd. Arbetet bedrevs i kursform under somrarna i Vreta folkskola i Kimito. I början av år 1960 utsåg fullmäktige en kommitté att diskutera frågan om en medborgarskola. Därvid beslöts att Västanfjärd skulle samarbeta med Kimito om medborgarskolan. År 1961 blev det dagskola för åttonde klassen och från 1966 överfördes redan sjunde klassen till medborgarskolan. Samma år infördes obligatorisk finska i folkskolan. Tidigare hade den varit frivilligt ämne. Vårterminen 1974 var elevantalet 30 i Brännboda skola.
- https://fi.wikipedia.org/wiki/Luettelo_Varsinais-Suomen_kansakouluista#Vestanfj%C3%A4rd
- Lindholm Arne: Västanfjärds folkskola 100 år. Åbo 1974