(Foto MG 2015)
Sirkkala skola är en svenskspråkig grundskola med åk 1-6 i centrala Åbo nära parker och naturen. Skolan består av en samling trähus uppe på Sirkkalabacken: Kärnhuset, Äppelboden, Pomona och Roten.
År 1933 härjade en mässlingsepidemi i skolorna i Åbo så att i vissa klasser var hälften av eleverna frånvarande. Många elevers hälsotillstånd var så svagt att vårterminen inleddes först 14 januari. År 1935 beslöt direktionerna i Sirkkala, Cygnaeus och Trädgårdsgatans folkskolor att man från hösten skulle ta i bruk en tudelad läsordning så att förmiddagens lektioner skulle vara kl.9-11 och eftermiddagens kl. 13-15. Försöket avslutades år 1939 på föräldrarnas önskemål samtidigt som skolorna införde gratis skolmat åt eleverna. Redan år 1933 hade man börjat man dela ut mat till medellösa folkskolelever ordnades årligen sommarkolonier på finska och svenska. Från början av 1930-talet ordnades årligen sommarkolonier på finska och svenska. I den svenskspråkiga deltog 50-60 barn per sommar. Ökningen av barn i sommarkolonierna skedde emellertid i de finskspråkiga sommarkolonierna, men i de svenskspråkiga var elevantalet konstant. (Ikonen 2017, 100-101)
I den svenskspråkiga deltog 50-60 barn per sommar. Ökningen av barn i sommarkolonierna skedde emellertid i de finskspråkiga sommarkolonierna, men i de svenskspråkiga var elevantalet konstant. (Ikonen 2017, 100-101)
Under vinterkriget gavs 126 flyganfallsalarm i Åbo. I bombardemangen förstördes eller skadades 656 byggnader. Åbo var näst Viborg den mest bombade staden i landet. Små barn sändes i skydd för kriget till Sverige. Vårterminen 1940 kunde skolorna inleda verksamheten i maj först efter att freden hade slutits och man gick i skola till 8 juni. För klasserna II-IV förblev skolarbetet avbrutet från krigets utbrott till läsårets slut. Barnskyddsnämnden ordnade emellertid vinterkolonier på finska på orter utanför staden. I samband med dem försökte man stöda de läropliktigas inlärning och man beslöt att folkskoleleverna flyttas upp till följande klass. Vinterkriget hann inte nämnvärt inverka på skolbarnens näringstillgång. Läsåret 1939-40 lagades soppa beräknat för 0,6 l per elev, men alla fick mat så mycket man ville ha. Under mellankrigstiden försämrades näringssituationen och då tog man bort gröten från matlistan. Under Vinterkriget blev skolgången knapphändig och därför började skolgången under mellankrigstiden redan 20 augusti. Läsåret slutade litet tidigare än vanligt 21 maj. Våren 1941 kunde man klart konstatera att föregående års extrema förhållanden syntes på ett tråkigt sätt genom att många elever fick villkor eller stannade på klassen. (Ikonen 2017, 118-123)
Då Finland sommaren 1941 åter drogs in i andra världskriget innebar det att höstterminen kunde börja först 16 oktober eftersom man hade placerat luftvärnstrupper i många skolor. Läsåret avslutades 13 maj så att eleverna skulle kunna hjälpa till i jordbruksarbetet. Till en början störde inte krigshändelserna skolarbetet eftersom inga bombalarm behövde ges år 1945. Skolorna blev av nödtvång verkliga arbetsskolor. Man samlade in potatis, bär, svamp, metallskrot, flaskor mm. Undantagsförhållandena syntes också i sommarkoloniernas verksamhet. När fortsättningskriget bröt ut fick alla som ville stanna hela sommaren i kolonin. Förutom frisk utevistelse fick man i kolonin sköta odlingslotter, fiska, plocka bär och hjälpte i mån av möjlighet granngårdarna i olika lantbruksarbeten. Från början av fortsättningskriget kunde man iaktta en kraftig minskning av de läropliktigs antal liksom i antalet klasser. Läget liknade det som hände under första världskriget och tiden därefter. Under hela krigstiden hade barn i skolåldern sänts till Sverige och Danmark. Av säkerhetsskäl evakuerades eleverna tidvis till landsbygden eller andra alternativa skolor. År 1943 varade sportlovet två veckor pga. bränslebrist. Läsåret 1941-42 fanns det endast två rätter på skolornas matlista: köttsoppa och välling. Under hela fortsättningskriget var befolkningens näringstillstånd överlag svag. Läsåret 1943-44 började man ge avgiftsfri skolmat åt alla som ville. I början av februari 1944 drabbades Helsingfors och Åbo av större bombangrepp. Regeringen beslöt att folk- och mellanskolorna skulle stängas också i Åbo. Evakueringen av skolbarnen beredde svårigheter då 12 skolhem måste grundas. (Ikonen 2017, 122-123)
Från början av vårterminen 1945 var alla Åbo folkskolor i normalt bruk och man kunde konstatera att spåren av kriget hade försvunnit. Till de svenskspråkiga skolorna kom krigsbarn från Sverige och Danmark, fast deras egentliga modersmål ofta var finska. De svenskspråkiga skolornas elevantal växte därför kraftigt under några år. Medelstorleken i de lägre klasserna blev 34 elever per klass och i de högre 37,2 elever. Läsåret 1948-49 hade 40 % av eleverna i de svenskspråkiga skolorna finska som modersmål. Sirkkala skola hade 8 klassar i 7 klassutrymmen. (Ikonen 2017,125)
År 1952 beslöt stadsfullmäktige att grunda en egen direktion för de svenskspråkiga folkskolorna. De svenskspråkiga folkskolorna följde en läroplan som hade fastställts 1954. Endast i klasserna V och VI hade eleverna möjlighet att som frivilligt språk läsa två timmar finska. Under 1950-talet fram till 1970-talet minskade de svenska skolornas klassantal. Läsåret 1975-76 var de endast 18, medan klasserna på finska sidan mer än fördubblades.
I början på 1950-talet placerades de svenska klasserna i Cygnaeus, Sirkkala och Topelius, men detta upplevdes inte vara välfungerande. Hösten 1952 flyttades de svenska fortsättningsklasserna ut från Cygnaeus till Topelius så att alla folkskolklasser rymdes i dessa skolor. Klasser från lägre folkskolan fanns också i Sirkkala och Topelius. År 1953 stödde direktionen ett förslag om att alla svenskspråkiga klasser skulle koncentreras till Snellman, efter att man fått tilläggsutrymmen för folkskolorna. Hösten 1955 kunde man ta i bruk nya och tidsenliga tilläggsutrymmen i Sirkkala. Från läsåret 1957-1958 hade de svenskspråkiga skolorna inte lägre växelläsning vilket hade införts 1940- och början av 1950-talet under de stora årskullarnas tid efter kriget. (Ikonen 2017, 137-141)
År 1970 hade Sirkkala skola 4 klasser med 126 elever. Föreståndare var Birgitta Wikström. (Ikonen 2017, 166)
År 2000 ansåg undervisningsnämnden att till de mest brådskande byggprojekten hörde Sirkkala skolas tillbyggnads- och saneringsprojekt. Det sista skedet av Sirkkala skolas byggnadsprojekt blev klart i juni 2001.
- (Foto MG 2015)
De administrativa funktionerna samt specialundervisningen i Sirkkalabackens skola verkar i Kärnhuset. I skolhusen verkar också en svenskspråkig eftis för elever i åk 1-2.
(Bild Turun kansanopteuksen historia. (Ikonen 2017, 67)
År 1884 blev det första skolhuset som staden byggt som folkskola, planerat av arkitekt von Heideken, klart vid Sirkkalagatan. På 1920-talet fick skolan namnet Sirkkala folkskola. År 1927 ändrades skolans namn från Sirkkalagatans folkskola till Sirkkala skola. På 20-talet verkade också finska klasser i samma skolhus som de svenska.
Efter övergången till grundskolan tog man i de svenska skolorna i bruk en hembygdsbok “Boken om Åboland” som utkom 1985 i samband med att grundskolans läroplan skulle anpassas till lokala förhållanden.
Redan år 1933 hade man börjat man dela ut mat till medellösa folkskolelever ordnades årligen sommarkolonier på finska och svenska. I den svenskspråkiga deltog 50-60 barn per sommar. Ökningen av barn i sommarkolonierna skedde emellertid i de finskspråkiga sommarkolonierna, men i de svenskspråkiga var elevantalet konstant. (Ikonen 2017, 100-101)
I oktober 1978 hade en klass från Sirkkala skola i försökssyfte en veckolång gemensam lägerskola i Högsåra med en klass från Nunnavuoren koulu. Lägerskola i skärgården är toppen skrev Turun Sanomat om denna nyhet. Man besökte byamuseet, de finskspråkiga eleverna lärde sig svenska och fick information om vikingarna. Man studerade ute i naturen. Flera elever var för första gången i Åbolands skärgård. (Ikonen 2017, 186)
Under 1980-talet ökade elevantalet i de svenska grundskolorna i Åbo medan de minskade i de finskspråkiga. Utrymmesbristen blev därför påtaglig i de svenska lågstadieskolorna. De svenska eleverna kom från ett vidsträcckt område och från grannkommunerna, varför det pga. trafikförhållandena var viktigt att skolorna låg centralt. De betonade den finlandssvenska kulturen och identiteten. Vid skolvalet ville man i många hem satsa på den svenska skolan för ca hälften av eleverna kom från tvåspråkiga hem. (Ikonen 2017, 193)
I januari 1983 mottog stadsstyrelsen de renoverade och utbyggda skolorna Sirkkala och Sirkkalabacken.
År 1984 gick lärarna i strejk på vårvintern och skolarbetet låg nere i tre svenskspråkiga skolor och 26 april utlyste arbetsgivarna lockout för alla läropliktsskolor i landet. Den 26 april hölls ett stort strejkmöte på alutorget. Strejken inverkade inte på gymnasierna i staden. De förlorade arbetsdagarna ersattes inte. Strejken utvidgades inte till alla skolor i landet. Arbetskonflikten varade i tre veckor.
Sirkkal skola kunde 1998 inleddes sanerings- och tillbyggnadsarbetet i Sirkkala skola (Ikonen 2017, 210)
Sirkkala skola påverkades av att elevantalet i Sirkkalabackens skola ökade snabbt efter 1980-talet. Några år senare fick Sirkkala skola därför en tillbyggnad vid Österlångatan. Efter det fanns det fem skolfastigheter i kvarteret. Utrymmesproblemet lindrades i viss mån av att St: Karins stad ´gick in för att själv handha den svenska lågstadieundervisningen. Detta skedde först som en filial till Sirkkala skola i Littois, för att sedan byggas ut till en självständig lågstadieskola med sex årskurser i Hovirinta (Ikonen 2017, 261).
Nya skollagar och förordningar trädde i kraft år 1985 med syftet att ge kommunerna möjlighet att utveckla sitt skolväsen.
- Ikonen Kimmo: Skolorna i Åbo speglar sin tid. 140 år av allmänbildande undervisning 1872-1912. Åbo 2017.