Wasa trivialskola, Vasa

Vasa trivialskola

Ritningar av skolan uppgjorda på basen av minnesbilder Källa: Lilius Henrik (1982) Suomalaisen koulutalon arkkitehtuurihistoriaa. Kehityslinjojen tarkastelua keskiajalta  itsenäisyyden alkuun. Helsinki.

I Vasa hade man tänkt sätta igång regelbundet skolarbete i en ny trivialskola som blivit inflyttninhgsklar år 1691. Denna byggnad fanns inte kvar efter stadens brand 1852, men dess utseende känner man i stort sett till. Det innebar genom sin a arkitektoniska lösningar (stenfot, takmaterial, innertak osv. och sin grundplan i korsform ett visst nytänkande som dock ej blev varaktigt när det gällde skolhus. Rumsindelningen från 1840-talet med två skolsalar, ett separat lärarrum med arkiv och en rymlig tambur hade troligen inte ändrats från byggnadsskedet. Trivialskolan hade en tid verkat i den 1662 byggda pedagogin som man emellertid hade låtit förfalla. Pedagogin hade varit en rätt stor byggnad inrymmande även en bostad för skolmästaren. (Hilding Klingenberg:m Skolförhållandena i Finland under början av 1700-talet. Skolhistoriskt Arkiv 33/2011, 198)

https://kirjasto.vaasa.fi/work/wasa-trivialskola-1684-1884?id=1a133ca0-f834-a62c-a0a3-f52d5d4eec02&catalogId=29657857-f70b-4a56-a95c-7c4119b1e091&workId=43446298-145c-461f-b698-a06f01460505

Wasa trivialskolas verksamhet kom igång 1684. Det var en latinskola med fyra klasser och fyra lärare: en rektor, en konrektor, en kollega och en apologist . Eleverna indelades enligt tidens sed i klasser enligt kunskaper, inte efter ålder, och inskrevs utan inträdeskrav fortlöpande året om. På den första klassen, apologistklassen, lärde sig gossarna läsning, skrivning och räkning, men inte latin och grekiska. Undervisningen på de högre klasserna var främst för sådana gossar som skulle bli präster eller siktade på den lärda banan Skolans första rektor var Jakob Ringius, som kom från trivialskolan i Nykarleby. Lärarnas avlöning var ständigt föremål för klagomål, för lönenivån var lägre än på prästtjänster.

1691 kunde skolan flytta in ett eget hus, som uppförts som skolhus. Trivialskolan låg centralt placerad med rådhuset och kyrkan som grannar. I skolan skedde all undervisning i samma rum. Trivialskolans boksamling var inte stor, och den växte mycket långsamt. Den förvarades i en skild kammare i skåp. Skolan kallades ”råttstallet” eller trojanska hästen i elevmun.

Hungeråren i slutet av 1600-talet och Stora ofreden var svåra tider för landsdelen. Sverige var då i krig med sina grannländer. En stor del av borgarna och ståndspersonerna flydde till Sverige under Stora ofreden, och stadens befolkning torde ha uppgått till ca hälften av den befolkning som tidigare bodde i staden. Utvecklingen i Vasa lamslogs av att ryska styrkor skövlade och ödelade staden.

ysk armé höll staden ockuperad från 1714 ända till 1721, men efter freden i Nystad kunde återuppbyggnaden ta vid och staden började återhämta sig. Staden var illa förstörd som även de andra kuststäderna i landskapet, och statsmakten beviljade Vasa tre års skattefrihet från år 1722. Man hann dock inte iståndsätta all verksamhet, utan anhöll om fler frihetsår, vilket också beviljades till och med år 1729. De offentliga byggnaderna och gårdarna i staden sattes i skick, gator, vägar och broar skulle iståndsättas så att det normala livet kunde komma igång. Det rådde så stor brist på hantverkare, att staden lockade sådana till sig från Stockholm med fri resa och skattefrihet. Efter Stora ofreden var trivialskolan i så dåligt skick att all undervisning skedde i hyrda utrymmen ända till 1725, då man åter kunde flytta in i sitt skolhus.

Största delen av eleverna eller djäknarna kom från Vasa handelsområde, som omfattade både svenska och finska socknar. En del elever kunde inte svenska när de antogs till skolan, men de lärde sig under sin skoltid. Undervisningen gick helt eller delvis på latin. Cirka hälften av eleverna slutade efter den tvååriga första klassen, som motsvarade grannstädernas pedagogier.

Skolgången i trivialskolan var ett heldagsjobb. Lektionerna pågick från 5 på morgonen till 17 på eftermiddagen i långa pass, det längsta 3 timmar utan paus. Onsdags- och lördagseftermiddagarna var dock lediga. Enligt samstämmiga vittnen (Laurén, Svanljung) var luften i skolsalen dålig och det var rätt stökigt, då all undervisning försiggick i samma stora rum. Eleverna skötte eldning och städning, för skolan saknade vaktmästare ända till början av 1800-talet. Söndagens kyrkogång med åtföljande predikoförhör var obligatoriska för djäknarna. Disciplinen upprätthölls bl.a. med aga, och systematisk pennalism torde har förekommit i skolan. Skolan hade under åren 1722-1764 i medeltal 24 nya elever årligen eller inalles 1036 elever. Av dem blev 190 studenter.

Lärarna i trivialskolan var ofta välutbildade prästvigda magistrar, men då lärarlönen var anspråkslös var prästtjänster i rika församlingar mera lockande, och omsättningen på lärare var stor. Till lärarförmånerna hörde att dubbla tjänsteår kunde räknas då prästtjänster skulle besättas. Det förekom också ofta tätt byte av arbetsplatser med lärare vid de andra kuststädernas trivialskolor, något som gynnade impulser utifrån och höll den pedagogiska nivån hög.

Lärarna vid trivialskolorna i Vasa och Uleåborg och prästerskapet försökte redan på 1730-talet få ett gymnasium till Österbotten men utan resultat.

Domkapitlet bestämde om införande av nya läroböcker. Skolböcker som kommit ur bruk såldes och nya böcker köptes i stället. Skolan rekvirerade läroböcker från främst Stockholm, och förmögnare elever inlöste dem till fullt pris medan fattigare elever betalade mindre för böckerna.

Undervisning i tyska och franska förekom från 1800-talets början trots att de inte tillhörde trivialskolornas läroämnen. Under början av 1800-talet var Vasa trivialskola en av de tre fullständiga trivialskolorna i Finland från vilka det var möjligt att fortsätta till Åbo Akademi trots att gymnasieutbildningen saknades. Skolan hade fyra klasser samt en apologistklass och som undervisningspersonal rektor, konrektor högre och lägre kollega samt apologist (Hanho 1947, 103).

1808 bröt krig ut mellan Sverige och Ryssland. Under det s.k. Finska kriget råkade Vasa än en gång ut för de ryska styrkorna. Det resulterade i Vasa i blodbad, plundringar och tvångsrekvistioner av ännu större omfattning än under Stora ofreden. Skolgången avbröts, skolhuset tömdes och huset användes tidvis som sjukhus. Men freden kom åter, och Vasa började utvecklas som skolstad men i det ryska imperiet.

Trivialskolans verksamhet fortsatte i de traditionella banorna. Nya läroinrättningar avsedda för landets norra del placerades gärna i Vasa, som av statsmakten räknades som landets tredje stad efter Åbo och Helsingfors. Trivialskolan hade fortsättningsvis fyra lärartjänster, tidvis var också en sångledare anställd. 1814 anställdes en rysk språklärare då undervisning i ryska påbjöds.

Domkapitlet var högsta organ för vårt skolväsende och utnämnde lärare till trivialskolorna ända till 1869. Skolans verksamhet övervakades av en inspektor utsedd av domkapitlet. Av lärare som verkat vid trivialskolan kan nämnas Henrik Carlborg, Gabriel Peldan, Barthold Vhael, Pehr Ulrik Sadelin, Gustav Hallstén och Lars Stenbäck. Cirka 1500 elever hade genomgått Wasa trivialskola från 1684 till 1844. Av de mer kända kan nämnas naturvetaren Per Kalm, superkargören Johan Peter Bladh, fysikern Gustav Gabriel Hällström, nationalskalden Johan Ludvig Runeberg, ärkebiskoparna Carl Fredrik Mennander och Jacob Tengström.

https://www.tritonia.fi/hcw/index.php?title=Flemming%2C+Christina%3A+Lyceibiblioteket+i+Vasa+v%C3%A4cks+till+liv&teksti=flemming&kuvavalikko=hide

Wasa trivialskola 1684-1884. Anteckningar med anledning af skolans tvåhundraåriga tillvaro, af läroverkets v. v. rektor L. L. Laurén. – Inledning och lärarförteckning. – Wasa skolas lärarpersonal. Rektorer. Konrektorer. Collegae. Lektorer. – Trivialskolans elever. – Ur Wasa skolas lif. – Alfabetiskt lärarregister. – Register till elevförteckningen. Nykarleby 1884, 432 sidor.

https://vasanejdenssbf.fi/index.php/bibliotek/141-38-5-laroverk

Elevantal: 1830 178, 1831 169, 1832 163, 1833 154, 1834 128, 1835 119 elever.

  • Hanho J.T. SUomen oppikoululaitoksen historia II, Porvoo 1955

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *