Åbo Handelsinstitut på 1890-talet. (Foto framlagt på Söderlångvik gård 2018)
Skolan har verkat från år 1838.
Historien för Stiftelsen för Åbo handelsinstitut sträcker sig egentligen ända tillbaka till 1838, då Åbo fick tillstånd av senaten att grunda Finlands första handelsskola. Åbo handelsskola vid Eriksgatan 23.
Merkantilism (ytterst av latin mercor, “driva handel”) är en samlande beteckning på ekonomiska idéer vars gemensamma drag är att välstånd bygger på ackumulation av ekonomiska tillgångar. Detta ansåg ske främst genom att upprätthålla ett överskott i utrikeshandeln, vilket möjliggjorde en ackumulation av ädla metaller. Merkantilism var den ledande ekonomiska teorin i Europa från tidigmodern tid på 1500-talet till slutet av 1700-talet. För att främja en positiv handelsbalans strävade merkantilisterna efter en stark centralmakt med förbättrad infrastruktur, starkt försvar och enhetliga system för mynt, mått och vikt. Det var även viktigt att reglera all ekonomisk verksamhet i syfte att främja exportorienterad produktion och minska importen. I Stormaktssverige koncentrerades handeln till stapelstäder som Stockholm, Åbo, Viborg och Helsingfors, vilka gavs monopol på utrikeshandeln. Därför tilläts inte övriga kuststäder vid Finska och Botniska viken att bedriva egen utrikeshandel. Följden var att det i stapelstäderna uppstod ett mäktigt handelsborgerskap. Denna merkantila handelspolitik följdes delvis ännu i medlet av 1800-talet.
För att bli handelsman måste en person bli godkänd av köpmännens skrå, vara pojke, ha fyllt 15 år, kunna läsa och skriva. Den som ville bli köpman skulle ha tjänstgjort som lärjunge i 12 år och ha avlagt en examen för köpmän. Så begränsades möjligheterna för nya handelsmän i fruktan för alltför stor konkurrens. En av de drivande krafterna bakom grundandet av av Åbo handelsskola var kommerseråd Abraham Kingelin, som i slutet på 1820-talet inedde en insamling för skolans grundande. Av stadens då 150 köpmän deltog 35 i insamlingen. Dessutom bidrog Åbo stad och handelsföreingen med betydande summor. Trots bidrag från Kingelin, Senaten, Åbo stad och köpmansföreningen led skolan länge av ekonomiska svårigheter. Skolans första föreståndare blev Nils Vilhelm Goldsmith.
Amos Andersson var elev 1896-1898 i skolan då den ännu verkade i byggnad på Eriksgatan. Handelsskolan fick i början sina lärare från Sverige. Skolorna i Åbo var alla skolor belägna i närheten av Åbo domkyrka. Kejsare Nikolai I godkände grundandet av Åbo handelsskola under förutsättning att till denna skulle godkännas elever från hela landet. Skolan startade 1838 sin verksamhet på svenska i ett trähus på Eriksgatan 22 i en våning med tre klassrum, lärarrum, rum för de kvinnliga eleverna och vaktmästarbostad. Åren 1839-1905 erhöll skolan stöd av privatpersoner för 341 602 mark.
Under medeltiden hade flickor inte haft tiilträde till katedralskolan eller någon annan skola, utan kunde få undervisning endast i hemmet, emedan målet med deras utbildning då var att de skulle bli duktiga hustrur åt männen som skulle sköta ärendena i det offentliga livet. Folkskollärarseminarierna öppnade kvinnans möjligheter till verksamhet i offentligheten. Tillstånd att avlägga studentexamen erhöll kvinnorna först 1870 och de kunde antas till universitetet i Helsingfors tre år senare.
Kejsare Alexander II beviljade näringsfrihet åt envar först år 1868, vilket möjliggjorde också för kvinnor att bedriva handels- och tillverkningksverksamhet. Ännu på 1870-talet föranledde kvinnans rätt att studera vid handelsskolan huvudbry, emedan motsvande förhållanden inte förekom på annat håll i Finland och Sverige. Direktionen godkände de första kvinnorna endast för deras ringa antals skull, men möttes av starkt ogillande i staden. Tre år efter att kvinnorna hade inlett sina studier vid läroanstalten konstaterades dock att de manliga studerandena bemötte de kvinnliga helt korrekt och att kvinnornas deltagande påverkade skolans anda positivt.
Då det bildade språket var svenska långt in på 1800-talet och således också handelns och arbetsledningens språk blev också undervisningsspråket svenska under första hälften av 1800-talet. Då ett förslag om att tillåta inlagor på finska väcktes 1850 förkastade Senaten detta med motiveringen att finska språket ännu var alltför outvecklat. Först 1863 godkände kejsare Alexander II finskan som ett andra officiellt språk. Därefter började finskan användas mera allmänt också i undervisningen. I Hantverkarskolan undervisades ännu länge huvudsakligen på svenska också därför att de bästa kunderna var svenskspåkiga. Finlands merkantila utbildning var länge koncentrerad till denna skola. Förutom merkantila ämnen kunde man i skolan studera bla. engelska, tyska och ryska.
Elevantal 1869-1876:
Läsår 1869-70 1870-71 1871-72 1872-73 1873-74 1874-75 1875-76
Manliga 10 21 21 33 29 49 45
Kvinnliga 10 7 10 13 14 19
Summa 10 31 28 43 42 63 64
(Solin, Haapanen 2018, 33)
År 1880 gavs skolan namnet Handelsinstitutet i Åbo, varvid handelsutbildningen småningom ersatte den tidigare elementärutbildningen. Inträdeskravet förblev ännu länge sexårig folkskola, men antalet elever som gått i läroverk ökade år för år. Från 1890 krävdes av de manliga studerandena minst tre års studier vid reallyceum och av de kvinnliga minst fyra års studier vid fruntimmersskola. År 1897 gavs en förordning om handelsskolor som blev i kraft de följande 40 åren, under vilken tid skolan själv kunde välja skol- eller institutsnivå. En tredje nivå var skola för affärsbiträden. Skolan i Åbo förblev länge tvåårig. Redan år 1884 ställdes skolan under industristyrelsen som hade efterträtt manufakturdirektionen varvid en ny undervisningsplan fastställdes med läroämnena i vilken dock inte angavs timantal eller kursinnehåll, vilka skolans direktion fick rätt att fritt besluta om. I skolan skulle studeras språken svenska, finska, tyska och engelska. Övriga undervisningsämnen var korrespondens, handelsgeografi och historia, handelsmatematik, natur och varulära, handelslära och -rätt, nationalekonomi, bokföring, kontorsarbete och skönskrivning. Undervisningen i finska kunde inledas som frivillig år 1885 och för detta beviljades extra anslag. Redan följande höst blev finskan obligatoriskt läroämne. Statsandelen för handelsskolorna bestämdes till 75 % emedan de alla var privata. En kuriositet var att de som genomgått handelsinstitut befriades från halva värnpliktstiden. År 1905 grundades efter framställning från Finska klubben en finskspråkig avdelning i handelsskolan. I det skedet blev skolhuset på Eriksgatan alltför litet och ett nytt skolhus i tre våningar byggdes och togs i bruk 1908 i hörnet av Aura- och Mariegatorna. Huset kom att vara i skolans bruk 60 år. (Solin, Haapanen 2018, 30-37)
Handelsinstitutet i Åbo 1936. ( Turun kauppaoppilaitos 1936)
Mellan 1839 och 1983 verkade skolan som Åbo handelshögskola. 1983 slogs den samman med Turun kaupungin kauppakoulun och blev Turun kauppaoppilaitos – Handelsinstitutet i Åbo, som 1998 slogs samman med dåvarande Turun ammattiopisto, Turun ammattikorkeakoulu och Turun terveydenhoitolaitos till Turun ammattiopisto-Åbo yrkesinstitut.
I skolan fanns både en finsk- och en svenskspråkig avdelning. En tvåspråkig berättelse över läroverkets 97:de verksamhetsår 1935-1936 har sammanställts. Institutet var två-årigt. År 1935-36 hade institutet 99 svenskspråkiga studerande av vilka 75 % var manliga och 50,5 % var hemma från Åbo. Medelåldern var 19 år, men den yngsta var 15 och den äldsta 24 år. Av eleverna hade 83,3 % gått minst mellanskolan, men ingen hade då ännu avlagt studentexamen. 35 % av eleverna var frielever.
Läroplanen omfattade de obligatoriska ämnena: bokföring och kontorsarbete 5 vt, Handelskorrespondens 1 vt, Handels o.a. räkning 4 vt, Handelslära och -rätt 3 vt, Nationalekonomi och statistik 2 vt i klass II, Handelshistoria och handelsgeografi 3/2 vt, Varukunskap 2 vt i klass II, Kemi och fysik 2 vt i klass I, Svenska 2 vt, Finska 4 vt, Välskrivning 2 vt, Maskinskrivning 2 vt, samt de frivilliga ämnena tyska 4 vt och engelska 4 vt samt stenografi. Inga grupper hade bildats i ryska och franska.
Åbo handelsinstitut, klass I 1935. ( Turun kauppaoppilaitos 1936)
10 oktober 1939 firade Handelsläroverket sitt 100-årsjubileum under ledning av doktor Niilo Ikola, men dagen efter fick han ett meddelande från försvarsmakten om att den delvis tar skolan i sitt bruk. Ända till 1944 blev skolan därför tidvis tvungen att avbryta sin verksamhet. Merkonom titeln introducerades genast efter kriget, men officiell blev den först med lagen 1970. Efter att handelshögskolan hade flyttat till egna utrymmen förändrades läroanstaltens struktur avsevärt år 1959. Då anslöts till institutet som en skild avdelning den svenskspråkiga handelsskolan. Både en finsk- och svenskspråkiga handelsskolan var tvååriga med möjligheter till fortsatt utbildning. Inträdeskravet var folkskolexamen och 15 års ålder. På klass ett var de obligatoriska timmarnas antal 30 och på andra klassen 31. De stora årsklasserna och efterfrågan på merkonomer föranledde att antalet sökande växte och 1962 måste 40 % av de sökande avvisas trots att det till klasserna antogs 40 studerande. Därför började skolan fundera på nya utrymmen särskilt för att man planerade att förlänga den tvååriga utbildningen till treårig.
Under 1960-talet kom finskan att bli så dominerade i skolan att man återkommande diskuterade en indragning av den svenskspråkiga verksamheten. De i Ekenäs 1960 och Mariehamn grundade handelsläroverken minskade antalet sökande till Åbo handelsläroverk. Hösten 1964 var de sökandes antal endast 21. År 1962 hade en studentlinje grundats på svenska, men denna fick framförallt finskspråkiga sökande. Hösten 1982 var de sökandes antal till denna linje 125 och av dem hade 36 % gått i finskspråkigt gymnasium. Orsak till att de sökte var att de eftersträvade goda kunskaper i svenska. Och så var det stor brist på finskspråkiga studieplatser. Emellertid saknade många av dessa finskspråkiga sökande tillräckliga färdigheter i svenska. Därför begränsades år 1976 de finskspråkiga studerandes möjligheter att söka till den svenskspråkiga utbildningen. Genom detta räddades den svenskspråkiga utbildningen vid handelsläroverket. Emellertid förekom också svårigheter i undervisningen i finska då en del av de studerande som kom från Åland i praktiken inte kunde finska tillräckligt bra.
År 1983 förenades Turun kaupungin kauppaopisto med handelsinstitutet. Inga uppgifter har framkommit om att det i Turun kaupungin kauppaopisto skulle hagivit någon undervisning på svenska, vilket innebar att den svenskspråkiga undervisningen ytterligare marginaliserades i institutet. År 1987 hade institutet 32 nybörjarplatser på grundlinjen som byggde på grundskolan, på institutnivån två svenskspråkiga speciallinjer med 16 platser samt i den studentbaserade utbildningen två studielinjer, för marknadsföring och utrikeshandel. Den svenskspråkiga avdelningen anses hela tiden ha verkat en anda av kraftfull förnyelse och färdig att anpassa sig till samhällets krav. I projektet Att möta och handleda Olle lärdes personalen att möta studerande med olika bakgrund.
År 1990 var löroanstalten en av de största handelsinstituten i landet med 720 studerande i den finskspråkiga och 120 studerande i den svenskspråkiga avdelningen. Emellertid var flera studerande på den svenskspråkiga avdelningen egenligen finskspråkiga som hade sökt sig till den svenskspråkiga avdelningen dels för att det var lättare att komma in där, dels för att de önskade förbättra sina kunskaper i svenska.
I Åbo svenska handelsläroverks utrymmen verkar också arbetarinstitutet på Kaskisgatan 5. (Solin, Haapanen 2018, 41)
En ny skolbyggnad uppfördes på Klockringaregatan 9-11. Huset kunde tas i bruk hösten 1968. År 1970 förlängdes utbildningen så till treårig. Efter att yrkesutbildningsstyrelsen hade grundats 1966 inskränktes läroverkens autonomi så väsentligt att en tvist uppstod om skolans rättsliga ställning. Skolans stadga kunde emellertid fastställas 11.5.1982.
Då Turun kaupungin kauppakoulu grundades 1919 hade Handelsinstitutet motsatt sig detta detta med motiveringen att stadens handelsskola borde vara tvåspråkig. I samband med mellanstadiereformen förenades stadens finskspråkiga handelsskola och det tvåspråkiga Handelsinstitutet år 1983 till Turun kauppaoppilaitos- Handelsläroverket i Åbo. (Solin, Haapanen 2018, 37). Omkring 1990 var läroverket ett av de största i landet med 720 studerande varav120 svenskspråkiga.
- Ikonen Kimmo: Skolorna i Åbo speglar sin tid. 140 år av allmänbildande undervisning 1872-1912. Åbo 2017.
- Solin Olavi, Haapanen Matti: Tietoa, taitoa Turun kautta koko maahan. Turku 2018.
- Turun kauppaopisto. Kertomus oppilaitoksen 97:nnestä toimintavuodesta 1935-36. Handelsinstitutet i Åbo. Berättelse över läroverkets 97:de verksamhetsår 1935-36. Turku 1936.