Cygnaeusskolan, Åbo

Cygnaeus skola Ikonen(Bild Immonen 2017, 211)

Cygnaeus skola grundades den 15 januari 1872 kl. 3 och verkade först  vid Salutorget (dåtida Alexanderstorget), sedan i gamla flickskolans fastighet på Eriksgatan 18.  Denna fastighet inhyser 2020 restaurangen Koulu. Sedan 1997 har skolan verkat i Turun Lyseo-huset på Mariegatan 7.  Det nuvarande skolhuset har långa anor från den tid Turun lyseo verkade här 1910-1994. 1906 grundades SVUL:s distrikt för Egentliga Finland i just detta hus. Liksom alla folkskolorna i Åbo verkade skolan integrerat med finskspråkiga klasser på 1920-talet sedan läroplikten hade införts. År 1927 fick skolan namnet Cygnaeus folkskola.

År 1933 härjade en mässlingsepidemi i skolorna i Åbo så att i vissa klasser var hälften av eleverna frånvarande. Många elevers hälsotillstånd var så svagt att vårterminen inleddes först 14 januari. År 1935 beslöt direktionerna i Sirkkala, Cygnaeus och Trädgårdsgatans folkskolor att man från hösten skulle ta i bruk en tudelad läsordning så att förmiddagens lektioner skulle vara kl.9-11 och eftermiddagens kl. 13-15. Försöket avslutades år 1939 på föräldrarnas önskemål samtidigt som skolorna införde gratis skolmat åt eleverna. Redan år 1933 hade man börjat man dela ut mat till medellösa folkskolelever ordnades årligen sommarkolonier på finska och svenska. I den svenskspråkiga deltog 50-60 barn per sommar. Ökningen av barn i sommarkolonierna skedde emellertid i de finskspråkiga  sommarkolonierna, men i de svenskspråkiga var elevantalet konstant. (Ikonen 2017, 100-101)

Från början av 1930-talet ordnades årligen sommarkolonier på finska och svenska. I den svenskspråkiga deltog 50-60 barn per sommar. Ökningen av barn i sommarkolonierna skedde emellertid i de finskspråkiga  sommarkolonierna, men i de svenskspråkiga var elevantalet konstant. (Ikonen 2017, 100-101)

Under vinterkriget gavs 126 flyganfallsalarm i Åbo. I bombardemangen förstördes eller skadades 656 byggnader. Åbo var näst Viborg den mest bombade staden i landet. Små barn sändes i skydd för kriget till Sverige. Cygnaeus skola omvandlades till ett fördelnings- och utdelningscenter för hjälpsändningar från utlandet. Hela byggnaden var fylld av  bla. kläder.  En tidning skrev att byggnaden hade blivit Åbos största varuhus. Vårterminen 1940 kunde skolorna inleda verksamheten i maj först efter att freden hade slutits och man gick i skola till 8 juni. För klasserna II-IV  förblev skolarbetet avbrutet från krigets utbrott till läsårets slut. Barnskyddsnämnden ordnade emellertid vinterkolonier på finska på orter utanför staden. I samband med dem försökte man stöda de läropliktigas inlärning och man beslöt att folkskoleleverna flyttas upp till följande klass. Vinterkriget hann inte nämnvärt inverka på på skolbarnens näringstillgång. Läsåret 1939-40 lagades soppa beräknat för 0,6 l per elev, men alla fick mat så mycket man ville ha. Under mellankrigstiden försämrades näringssituationen och då tog man bort gröten från matlistan. Under Vinterkriget blev skolgången knapphändig och därför började skolgången under mellankrigstiden redan 20 augusti. Läsåret slutade litet tidigare än vanligt 21 maj. Våren 1941 kunde man klart konstatera att föregående års extrema förhållanden syntes på ett tråkigt sätt genom att många elever fick villkor eller stannade på klassen. (Ikonen 2017, 118-123)

Då Finland sommaren 1941 åter drogs  in i andra världskriget innebar det att höstterminen kunde börja först 16 oktober eftersom man hade placerat luftvärnstrupper i många skolor.  Läsåret avslutades 13 maj så att eleverna skulle kunna hjälpa till i jordbruksarbetet. Till en början störde inte krigshändelserna skolarbetet eftersom inga bombalarm behövde ges år 1945. Skolorna blev av nödtvång verkliga arbetsskolor. Man samlade in potatis, bär, svamp, metallskrot, flaskor mm. Undantagsförhållandena syntes också i sommarkoloniernas verksamhet. När fortsättningskriget bröt ut fick alla som ville stanna hela sommaren i kolonin. Förutom frisk utevistelse fick man i kolonin sköta odlingslotter, fiska, plocka bär och hjälpte i mån av möjlighet granngårdarna i olika lantbruksarbeten. Från början av fortsättningskriget kunde man iaktta en kraftig minskning av de läropliktigs antal liksom i antalet klasser. Läget liknade det som hände under första världskriget och tiden därefter. Under  hela krigstiden hade barn i skolåldern sänts till Sverige och Danmark. Av säkerhetsskäl evakuerades eleverna tidvis till landsbygden eller andra alternativa skolor. År 1943 varade sportlovet två veckor pga. bränslebrist. Läsåret 1941-42 fanns det endast två rätter på skolornas matlista: köttsoppa och välling. Under hela fortsättningskriget var befolkningens näringstillstånd överlag svag. Läsåret 1943-44 började man ge avgiftsfri skolmat åt alla som ville. I början av februari 1944 drabbades Helsingfors och Åbo av större bombangrepp. Regeringen beslöt att folk- och mellanskolorna skulle stängas också i Åbo. Evakueringen av skolbarnen beredde svårigheter då 12 skolhem måste grundas. (Ikonen 2017,122-123)

Från början av vårterminen 1945 var alla Åbo folkskolor i normalt bruk och man kunde konstatera att spåren av kriget hade försvunnit. Till de svenskspråkiga skolorna kom krigsbarn från Sverige och Danmark, fast deras egentliga modersmål ofta var finska. De svenskspråkiga skolornas elevantal växte därför kraftigt under några år. Medelstorleken i de lägre klasserna blev 34 elever per klass och i de högre 37,2 elever. Läsåret 1948-49 hade 40 % av eleverna i de svenskspråkiga skolorna finska som modersmål. Cygnaeus skola hade 9 klassar i lika många klassutrymmen.

1947 hade det gått 75 år sedan de första folkskolorna hade grundats i Åbo. Detta historiska märkesår uppmärksammades vid vårfesterna i alla stadens folkskolor.

År 1952 beslöt stadsfullmäktige att grunda en egen direktion för de svenskspråkiga folkskolorna. De svenskspråkiga folkskolorna följde en läroplan som hade fastställts 1954. Endast i klasserna V och VI hade eleverna möjlighet att som frivilligt språk läsa två timmar finska. Under 1950-talet fram till 1970-talet minskade de svenska skolornas klassantal. Läsåret 1975-76 var de endast 18, medan klasserna på finska sidan mer än fördubblades.

I början på 1950-talet placerades de svenska klasserna i Cygnaeus, Sirkkala och Topelius, men detta upplevdes inte vara välfungerande. Hösten 1952 flyttades de svenska fortsättningsklasserna ut från Cygnaeus till Topelius så att alla folkskolklasser rymdes i dessa skolor. Klasser från lägre folkskolan fanns också i Sirkkala och Topelius. År 1953 stödde direktionen ett förslag om att alla svenskspråkiga klasser skulle koncentreras till Snellman, efter att man fått tilläggsutrymmen för folkskolorna. Hösten 1955 kunde man ta i bruk  nya och tidsenliga tilläggsutrymmen i Sirkkala. Från läsåret 1957-1958 hade de svenskspråkiga skolorna inte lägre växelläsning vilket hade införts 1940- och början av 1950-talet under de stora årskullarnas tid efter kriget.

Efter övergången till grundskolan tog man i de svenska skolorna i bruk en hembygdsbok “Boken om Åboland” som utkom 1985 i samband med att grundskolans läroplan skulle anpassas till lokala förhållanden.

Svenskspråkiga elever i läropliktsåldern i Åbo 1960

folkskolor               533

medborgarskolor     53

hjälpskola                10

läroverk                  607

hemma                       1

läroplikten utförd       33

befriad från läroplikt    1

försummad läroplikt     1

(Ikonen 2017,146)

År 1970 hade skolan 8 klasser och 262 elever. Föreståndare var Henry KarIsson.

Ett stort problem i samband med elevökningen utgjorde utrymmesfrågan emedan skolornas utrymmen tog slut. Detta märktes först i lågstadieskolorna. Alla specialutrymmen måste tas i bruk som klassrum. Redan på 1980-talet utlokaliserade lågstadieskolorna klasser till Katedralskolan, men detta förslog inte långt.  Cygnaeus skola tog i bruk fjärde våningen i skolfastigheten vid Auragatan 11 för sina lägsta klasser. Arrangemanget pågick tills man kunde flytta in i den renoverade skolfastigheten vid Mariegatan 7. (Ikonen 2017, 260-261)

1997 fick Cygnaeusskolan flytta in i de renoverade utrymmena vid Mariegatan 7. Invigningen 11 november blev särskilt festligt då man samtidigt firade det kommunala skolväsendets 125 års jubileum.

I Cygnaeus skola arbetade 2020  cirka 350 elever, rektor Nicke Wulff, 24 lärare (klasslärare, språklärare, lärare i textil och teknisk slöjd, speciallärare och resurslärare) och fem skolgångsbiträden, en skolsekreterare, en vaktmästare, och husmor samt två köksbiträden . Skolan har också tillgång till en egen skolhälsovårdare. Läkare, psykolog och kurator delar skolan med de svenskspråkiga skolorna i staden. Eleverna har ett elevråd som väljs bland eleverna i skolan. I byggnaden verkar dessutom stadens förskola, Folkhälsans och församlingens eftermiddagsvård. Cygnaeus morgonklubb r.f. ordnar morgonklubb för skolans elever samt eftermiddagsvård för elever på åk 3-4. I huset hålls klubbverksamhet, arbetarinstitutets kurser och kvällsverksamhet i stadens regi. Fastigheten uthyrs även för kurser, fester med mera. Skolans skoldistrikt blev gemensamt för Åbo, Nådendal, St. Karins och Reso.

Lärarna arbetade i lärarlag, åk 1–2, åk 3–4 och åk 5–6, med planering och utvecklingsarbete. Cygnaeus skola har en egen föräldraförening som hör till Hem och Skola r.f.

Cygnaeus skola kunde 1997 flytta in i de renoverade utrymmena vid Mariegatan 7. (Ikonen 2017,210).

Om 6-åringarnas undervisning hade man fört livliga diskussioner på 1990-talet. Förskolereformen genomfördes i Åbo som ett samarbete mellan undervisningsnämnden och socialnämnden. Den avgiftsfria förskoleundervisningen började i augusti 2000. Den svenskspråkiga förskoleundervisningen hörde från början  till undervisningsnämndens svenska sektion, medan socialnämnden ansvarade för undervisningen på finska (Ikonen 2017, 216).

Omkring år 2000  var en av rådgivningsbyråernas psykologer var skolpsykolog på heltid och i slutet av 1990-talet hade skolpsykologerna fått “egna” skolor. Särskilt i årskurserna 1-6 tyckte man sig ha behov av stöd i arbetet med fostran. En lösning var på detta var verksamhet med medfostrare även kallade farfar i skolan. Undersökningar visade att undervisningen nog fungerade, men att fostran inte alltid hade lyckats. Verksamheten med medfostrare började i Cygnaeusskolan och en “fadersgestalt” för verksamheten både i Åbo och nationellt var pensionären Boris Gorschelnik. Målsättningen var att ge ett mervärde åt fostran i vardag och även fest. (Ikonen 2017, 222)

https://blog.edu.turku.fi/cygnaeus/

Ikonen Kimmo: Skolorna i Åbo speglar sin tid. 140 år allmänbildande undervisning 1872-2012. Åbo 2017

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *