Hyvinge privata svenska folkskolas första egna hus (Bild Wiik 2004, pärmen)
Då den första finskspråkiga skolan i Hausjärvi kommun i slutet av 1800-talet grundades i Kyrkbyn, 5 km från den nya stationen kom man i stationssamhället att uppleva att skolan låg för avlägset och började diskutera möjligheterna i närheten av stationen inrätta en svenskspråkig folkskola närmast för de svenskspråkiga tjänstemännens barn.
Den 8 april ordnades ett möte i stationssamhället för diskussion av skolfrågan. Därvid beslöts att en finsk- eller tvåspråkig folkskola skulle grundas. Vid mötet valdes också en direktion med hotellägarinnan Cecilia Bergmann som ordförande. Då de flesta anmälda barnen var finskspråkiga blev skolan finskspråkig. Aseman koulu inledde sin verksamhet ännu samma år.
År 1895 behandlade Svenska Folkskolans Vänner en ansökan av Cecilia Bergmann om understöd för en privat svenskspråkig folkskola vid Hyvinge station som i det skedet ännu inte åtnjöt statsbidrag. Men av påträffade handlingar framgår att skolan var i funktion åtminstone på vårterminen 1895. Huruvida skolan startade som en lägre folkskola, småbarnsskola eller fullständig folkskola har emellertid inte kunnat utredas. Folkskolinspektör Leinberg anger att han 1895 hade besökt privata lägre folkskolan vid Hyvinge station. Då också en elev från Hyvinge denna höst van inträde i ett läroverk kan skolan ha omfattat alla åldersklasser beroende på elevernas ålder.
De aktiva i skolfrågan hörde alla till de högre socialklasserna och inte alla hade egna barn. Eleverna representerade emellertid alla socialklasser. År 1907 inflyttade många svenskspråkiga till orten vilket syntes i ett stigande elevantal. Enligt liberalt borgerliga kretsar ville man inkludera folket på landet och i städernas bruksorternas arbetande skaror i bildningens krets även om borgerskapet och arbetarna hade radikalt motsatta förväntningar på utbildningens verkningar. Oberoende av bakgrundskrafterna var det nog Cecilia Bergmann (gift Hornborg) som verkade som skolans upprätthållare.
Efter fru Hornborgs död 1894 övertogs omsorgen om skolan av en av ortens urinvånare fröken Olga Lindqvist som också var en av skolans första lärarinnor. Läsåret 1904-05 var ett stort krisår för skolan men lärarinnans energiska insats räddade den från att redan då gå under. Som lärarinna vid skolan efterträddes Lindqvist av Hilma Sandell 1910-11, som tydligen var så pass våldsam i sin disciplinsutövning att flera föräldrar tog sina barn ur skolan.
Folkskolans fortsättningskurser verkade 1911-12. Ämnena man satsade på var räkning, rättskrivning, stilskrivning, historia och geografi. I genomsnitt kom man att ha 12 elever på dessa kurser. Lärare var bla. Judith Nilsson (1890-talet),.Hilma/Huldi (Hulda Maria) Torkell (1900-1905), Alina Amanda Mietala, Olga Sofia Lindholm (g. Hornborg), Helmi Emilia Warelius (1911-), Hilja Widén, fröken Saarikko, fröken Naima (Ida Lovisa) Jakobsson.
År 1912 grundades Hyvingeskolförening som inte bara nöjde sig med att sköta skolans angelägenheter utan upplevde som sin uppgift att vara alla Hyvingesvenskars förening, men så är det också skolan som har utgjort den samlande faktorn för denna minoritet och möjliggjort dess fortlevnad såsom en grupp med egen identitet. Särskilt skolans ekonomi upplevdes som kritisk för Hyvingesvenskarna. Den understöddes årligen av SFV med en betydande summa, utan vilken skolan hade gott under, men också understödet från lokala privatpersoner var betydande ock motsvarade länge över 50 % av skolans kostnader. Intäkterna från lotterier och fester var tidvis betydande och dessa utgjorde samtidigt ett sammanhållande och bildande element i Hyvinge svenskarnas liv. Först år 1910 erhöll skolan statsbidrag från Skolöfverstyrelsen,
Läromaterialet under skolans första tid motsvarade nog vad som användes i andra skolor på den här tiden: Barnens första bok, Katekesen, Nya Testamentet, Boken om vårt land, Naturens bok, Psalmboken, räknebok och Fänrik Ståls sägner. Leinberg konstaterade vid sina inspektioner att undervisningen var medelmåttigt ”ganska tillfredsställande”, men så kom skolan under den här tiden också att verka i olika tillfälliga lokaler.
Skolan startade sannolikt i samma röda hus som Aseman koulu vid Salutorget. Det var ett hus som fick namnet ”långa ormen” och troligen ägdes av en av de närbelägna gårdarna. Då elevantalet i den finskaskolan ökade blev den svenska tvungen att flytta till ett trähus vid början av nuvarande Vaiveronkatu. Efter ett par-tre år flyttade den igen till och från år 1902 verkade den vid Kasöörinmäki tills den fick egna lokaliteter. I huset fanns en stor sal som verkade som klassrum och två mindre rum där lärarinnan bodde. Då det fanns både lägre och högre folkskola arbetade de i skift.
Från första början planerades ett eget skolhus för sen svenska folkskolan. Grundpotten för bygget fick man genom ett lotteri 1908. Sedan dröjde det emellertid innan man kunde besluta på vilken tomt huset skulle byggas. Först år 1911 kom bygget i gång på en tomt en knapp kilometer från Hyvinge station invid nuvarande Hyvinkäänkatu, som hade donerats av den svenskspråkiga Kaarle Wuorio. Enligt arkitekt A.W. Ranckens ritningar skulle det i skolhusets första våning inrymmas två skolsalar och ett kapprum. I skolhuset, som uppfördes i stock, verkade skolan ända till seklets slut. Därtill inköptes till lärarinnebostad konstapel Jokinens hus och en bastubyggnad som stod på tomten. För att klara av dessa kostnader var direktionen tvungen att ta flera kassakreditivlån. Återbetalningen av lånen kom att betunga skolans ekonomi under många år. En del av lånen byttes till inteckningslån hos SFV ock återbetalades aldrig. Hyvinge skolförening bildades 1912 och valdes en styrelse. Guvernören för Nylands län godkände föreningens stadgar ännu samma år. Stadgarna gällde sedan tills den nya föreningslagen 1920 togs i bruk.
Skolfoto 1922. (Bild: Wiik 2004, 71)
Föreningens styrelse fungerade även som skolans direktion. Hyvingesvenskarna hade sina sammanslutningar som uppstod, somnade in och återuppstod. En var svenska aftonskolan på 1920-talet. som bl.a. ordnade föredrag. En annan var Svenska ungdomsklubben. I början hade man klubbaftnar varje tisdag vid vilka man sysslade med bl.a. musik och “japanska teaftnar”. Också en gymnastikförening startades men självdog efter någon tid. n svensk söndagsskola verkade någon tid. Man kan utgå från att eleverna har varit viktiga deltagare i de här olika verksamheterna. Skolans svåraste år var på 1920-talet då elevantalet sjönk under10 och statsbidraget var indraget.Skolföreningen önskade då att någon annan skulle ta sig an skolan, men sådant intresse fanns inte.
- Wiik Jan-Erik: Hyvinge privata svenska folkskola 1894-1974. 1974
- Wiik Jan-Erik: Idogt och egensinnigt i 110 år. En berättelse om Hyvingesvenskarna och deras skola. Ekenäs 2004.