Koski bruks privata folkskola, Bjärnå

                                                                                                        Skoldatabasen

Kos

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bergsrådet A.von Julin  lät 1875 bygga en privat folkskola i Koski intill stenladugården. I skolan meddelades undervisning både på svenska och finska fram till år 1922. Därefter verkade byggnaden som en svenskspråkig folkskola in på 1920-talet. (Luttinen 1972, 205)

Skolan verkade som tvåspråkig 1876-1922.

Brukspatron Johan von Julin odlade ett intresse för befolkningens bildning. Hans son Albert von Julin som hade ärvt Koski bruk fortsatte sin fars intresse för att bilda lokalbefolkningen genom att han på 1870-talet satt i direktionen för den första kommunala folkskolan i Bjärnå. Beslutet att grunda en privat svenskspråkig folkskola i Koski torde ha föranletts av hans svårigheterna att grunda en första folkskolan i Bjärnå kyrkby. I Koski lät Albert von Julin år 1875 uppföra en timrad folkskolbyggnad enligt Skolöverstyrelsens modellritningar väster om brukets huvudbyggnad på en synlig plats i byn. Han donerade både tomyt och virke för skolhuset.I skolhuset fanns ett stort klassrum med stora ljusa fönster som frestade på elevernas koncentrationsförmåga. Fönstren vätte mot ån. En skola gemensam för flickor och gossar öppnades 1876 med fröken Olga Wendelin från Tavastehus som lärarinna. Läsåret 1876-77 var undervisningsspråket enbart svenska. Då brukspatronen hade bestämt att alla brukets barn i skolåldern skulle gå i skolan blev lärarinnans arbete inte lätt. Emellertid var antalet veckotimmar i början lågt, läsåret 1876-77 endast 18 timmar. Läroämnen var religion, modersmål, geografi, historia, räkning, skrivning, sång, teckning och handarbete. Den första terminen hade skolan 50 elever bla. trädgårdsmästare Classons son Karl, brandvakt Carlssons son Magnus, pigan Enbergs son Julius, torpare Fältbergs son Gustaf, torpare Grönmans dotter Wilhelmina, klockare Kämpes son Walfrid, torpare Lindstedts dotter Augusta, stalldräng Lönnqvists son Carl, arbetare Rajalins söner Edvard och Albert, arbetsmästare Rasmussons söner Oskar och Axel, mjölnare Söderholms barn Albert, Alfred, Ida och Gottfrid samt därtill ett stort antal barn till brukets arbetare. Eleverna var omkring 10 år gamla. Enligt lärarinnan anteckningar framgår det att 14-åriga Frans Backman skulle ha rymt från arresten och en Ericas föräldrar avlidit och hon hade stannat på klassen.

Då skolan i statsbidrag fick 400 mk från Skolöverstyrelsen måste en direktion tillsättas. Ordförande för den blev brukets disponent Hugo Hallberg. Från läsåret 1878-79 verkade skolan officiellt som tvåspråkig med en biträdande lärarinna Hulda Weckman. Enspråkigt finsk blev skolan först då Skolöverstyrelsen beslöt att skilja undervisningen på svenska och finska år 1886.

Redan det första läsåret donerade von Julin till skolan ett omfattande bibliotek, som senare utvidgades med bidrag från de medel som inflöt från skolans handarbetsauktioner och terminsavgifter. Direktionen tålde inte lata elever i skolan, utan de relegerades. Så avskiljdes två elever läsåret 1882-83 från skolan pga. av lättja och tröghet. Då undervisningen måste ske på både finska och svenska drog lärarens arbetsdag ut långt över det normala, vilket säkert var en anledning till de täta lärarbytena. För att åtgärda det försökte man med att undervisa enadagen eller veckan finska och andra dagen eller veckan svenska. Det upplevdes som synnerligen lyckat också med tanke på barnens läxläsning. Dessutom möjliggjorde det för barnen arbete i bruket de dagar de inte behövde gå i skolan.

Av nedanstående tabell framgår att antalet svenskspråkiga barn minskade ju längre in på 1900-talet som man kommer. År 1919 anställdes på folkskolinspektörens anmodan en hjälplärare för de finskspråkiga barnen. Skolan blev ju därför finskspråkig senast 1921. Då skolan i det sammanhanget kommunaliserades föranledde det en animerad diskussion om den kunde ses som brukets eller kommunens skola och om den kunde vara enspråkigt finsk eller tvåspråkig. De flesta barn hade kort skolväg eftersom de bodde i brukets arbetarbostäder, men det fanns också barn med lång skolväg, möjligen för att de var svenskspråkiga från Tenala på andra sidan Kisko å. Skolan var uttryckligen avsedd för fabriksarbetarnas barn, därför gick det inte barn från högre sociala klasser i den. De barnen fick sin undervisning privat eller i någon stad.

Elevernas modersmål, skolväg och socialt stånd.

Läsår    Elevernas                           Skolväg                                            Föräldranas sociala

undervisningsspråk             under 5 km  5-10 km  över 10 km  status eller yrke

finska svenska summa    (under 3 km   3-5 km över 5 km)    I   II   III  IV

1882-83      13       22        35              34                                 8               –   2    –    33

1886-87       14      16         30             30                                  8               –   –    –    30

1889-90       16       16         32            31                                  10             –    1   –    31

1893-94        15       14         29

1897-98         29       13        42

1910-11          35         5        40          (32)

1915-16           37        3        40           (31)                                   1

1918-19           39         5        44          (34                      1

Till lärarens löneförmån hörde fri bostad med två rymliga rum samt brännved. Bostaden var belägen i skolans norra ända och ingången var i skolhusets vackra femhörniga slutna farstu. (Bergroth 2012, 328)y 1889-1922, Lemi Ahtio 1920-22 som hjälplärare. (Luttinen 1972, 204-210)

  • Luttinen Rauno: Perniön koululaitos 1872-1972. Salo 1972.
  • Knaapinen M.A.: Kansansivistystyö Perniössä. Turku 1922

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.