(Bild Skolans hemsida 4.3.2020)
Kyrkfjärdens skola med sina ca 150 elever från förskola till årskurs 6 är Ingås största svenska skola. Skolan är idylliskt belägen invid Ingå å, mellan Ingå kyrka och den vackra Gammelgården.
Historia och nutid
Den första skolan i Ingå grundades i kyrkbyn år 1870. Då inrättades skolan i sockenstugan och undervisningen hölls i nära samarbete med kyrkan. Den nuvarande skolan togs i bruk år 1949. Sedan dess har skolan byggts till och renoverats två gånger, senast 1997-98.
I dag verkar Kyrkfjärdens skola i flera byggnader. Man ser fram emot en ny skolbyggnad inom de närmaste åren.
Atmosfären är positiv och lärare och elever trivs här. Samhörigheten är en viktig aspekt inom skolan. I undervisningen betonas vikten av en god allmänbildande grund samt utveckling av elevernas samarbets- och initiativförmåga och stärkande av deras självkänsla.
(Bild Bremer 1971, 46)
Inför 100 års jubiléet skrev Ola Bremer om skolans historia fram till år 1970. Han skrev att under kyrkoherde Alexander Kepplers tid hade man i Ingå på prov anstält en f.d. munsterskrivare Berg att informera ungdomen i kristendomen. År 1745 bestämdes att barnen om söndagarna efter gudstjänsten skulle samlas i Sockenstugan för att där av prästgårdsinformanterna få undervisning i läsning. År 1848 begärde pastorsadjunkten Odert Reuter att en kammare i Sockenstuwubyggnaden skulle upplåtas åt honom tilll Skolrum för några av församlingens barn samt erhålla bränsle för värmning av rummet för vintermånaderna. Denna undervisning pågick högst fyra år då han flyttade bort. Denna sockenstuga kom längre fram att under 80 år fungera som Kyrkoby folkskola. Huset hade uppförts redan 1845. Vid en grundlig reparation 1949-50 kunde man i slöjdsalen återfinna den gamla Sockenstugan och dessutom visade sig vara den del av huset som var i bäst skick. Sannolikt uppfördes efter någon tid en liten folkskola om vilken inga uppgifter finns angivna. År 1859 inrättade kammarherr Fridolf Hisinger i Fagervik på egen bekostnad en skola i Fagervik. Krig, sjukdomar och missväxt förorsakade att planerna på en folkskola i Ingå skjöts upp ända till 1870. Inte hade man heller varit ense om platsen där skolan skulle resas. Ingarskila ansågs av många vara betydligt lämpligare än kyrkbyn. Vid anhållan om statsbidrag förband sig församlingen åt läraren upplåta 2 tunnland jord, bränsle samt foder och mullbete för en ko. som tillägg till den blygsamma lönen.
Till skolans första lärare utsågs år 1870 den ogifta läraren Fredrik Snellman från Purmo som tidigare hade verkat i Sibbo. Det var dock ett mycket bristfälligt skolhus Snellman anlände till eftersom där var kallt om vintern. Första höstterminen hade skolan endast 29 elever, men under vårterminen 42, alla gossar i åldern 7 till 18 år. Eleverna var uppdelade på två avdelningar, från 1873 i tre avdelningar efter sina förkunskaper. Eleverna deltog i undervisningen minst fyra månader. Endast en elev deltog hela läsåret. År 1873 inledde också en småskola sin verksamhet. Först påföljande år,1875, lyckades direktionen som ny lärare anställa Sofia Wilhelmina Ahlroth. En enda elev deltog hela läsåret. Vårterminen avslutades med en fyra timmar lång examen vid vilken sockenborna deltog. År 1873 drabbades skolan av en smittkoppsepi vilken också läraren, Snellman, avled. Samma år hade också en småbarnsskola inlett sin verksah, f. Eklund. Då började skolan också anta flickor Läsåret 1884-85 hade skolan ännu 54 bara elever trots att det i socknen fannsd över 100 barn.
Då fru Ahlroth avgick år 1889 ersattes hon av Ines Pettersson, som var den första läraren vid skolan som hade fått pedagogisk utbildning. Hon upplevdes som sträng och hennes elever presterade goda resultat. Det var också hon som införde träslöjd enligt Nääs metod för gossarna. Emellertid måste undervisningen i träslöjd tidvis upphöra då virke saknades. År 1910 tillbyggdes skolhuset med en andra skolsal. Hösten 1912 anställdes Runar Steiner som biträdande lärare, men han avled redan 1915. Det stora antalet barn i socknen och de långa skolvägarna föranledde att flera skolor grundades i Ingå i början av 1900-talet vilket minskade trycket på Kyrkby skola.
År 1910 grundades i Dal en tvåårig fast småskola. Senare verkade denna skola som lägre skola i Sonasunds distrikt och flyttade till det distriktets egentliga skolhus då det uppfördes. Då elevbespisning infördes 1940 var det inte helt nytt i Kyrkby skola eftersom man redan på 1910-talet hade haft sådan i skolan.
År 1923 inrättades en fast lägre folkskola i anslutning till folkskolan. År 1941 utdömdes skolhuset efter de kalla vintrarna då temperaturen i klassrummet inte steg till mer än 9 grader. Tre skoldagar måste barnen skickas hem då temperaturen inte steg till mer -4 grader. År 1949 stod det nya skolhuset färdigt. År 1837 infördes fortsättningsundervisning som kvällsundervisning med fröken Åsa Björkman som hushållslärare i ett nyinrättat skolkök i den gamla skolbyggnaden, 1949 inrättades ett internat för eleverna i fortsättningsundervisningen, men redan läsåret 1948-49 minskade antalet elever i denna undervisning väsentligt då folkskolan förlängdes med en sjunde klass. Från hösten 1962 besökte eleverna dock medborgarskolan i Karis köping. På 1970-talet var elevantalet 74
Lärare: Fredrik Snellman 1870-73, Sofia Wilhelmina Ahlroth 1875-1889, Ines Pettersson 1889-1925, Aili Moberg 1925-1928, Greta Söderqvist 1928-1967, Rainer Selin 1948-50, Gundine Grotell -1959, Cecilia Lundberg 1950-57, Gunnel Vikström 1950-56, Hella Wilén 1957-1969, föreståndare Sten Nyberg 1958-67, föreståndare Rafael Ingberg 1967-. Under grundskoletiden var fröken Andersson en långvarig föreståndare.
Bremer Ola: Kyrkby folkskola i Ingå. Skolhistoriskt Arkiv 11/1971, 38-50.[:]