Skolan verkade 1859-1892
Erik Olin var ambulerande byskollärare i byarna i Nykarleby och Pedersöre: Socklot, Kovjoki, Markby, Forsby, Kyrkoby, Karby, Bennäs, Lövö, Östensö, Katternö, Forsby, Jeppo, Purmo, Åvist och Jungar 1859-1892
Antal elever var oftast kring 40 men kunde stiga till 60. Kurserna varade de 4-6 veckor från början av januari till medlet av juli samt från medlet av september till slutet av december Skolavgiften var endast 4 kopek (20 penni) i veckan. Skolan erhöll också rikligt med donationer från rikare bönder. Därtill kom för eleverna mat och natthärbärge. Fattigkassan stod för de fattigaste elevernas skolgång.
Erik Olin var samtida med Anders Svedberg och besökte en kort tid även hans berömda skola, men var i övrigt självlärd, men emellertid så närsynt att han på tre meters håll endast kunde känna igen en person på rösten. Han undervisade på österbottnisk dialekt oftast i en obebodd gård, i en framstuga eller någon bondstuga. Barnen i åldern 7-12 år satt på långbänkar kring borden med böcker, griffeltavlor, häften och pennor och bläckhorn på bordet. Skoldagen inleddes kl. 9 med psalmsång varvid alla verser sjöngs Därefter lästes bibelverser, namnupprop. Skoldagen fortgick till kl. 12 med endast en kort rast. Från kl. 13 fortsatte sedan skoldagen till kl. 17 likaså med en kort rast. Tidigare elever kom gärna till skolstugan och hörde på undervisningen, en det elever i blott några kurser, medan andra fortsatte till 13-14 års ålder alltid då skolan hölls i byn.
Skolrummet upplevdes vara som en myrstack med elever sysselsatta med i grupper med olika uppgifter. Katekesen lästes delvis utantill, men i övrigt skulle eleverna förstå vad de läste. I läsundervisningen användes metoden skrivläsning, vilket innebar att läraren hade små fyrkantiga klossar med bokstäver vilka eleverna skulle kombinera till ord. Läraren läste berättelser bl.a. ur den kristna tidskriften Barnavännen. Under den mörka årstiden samlade han eleverna en kväll i veckan till sång och spel vid brasan och på söndagarna läste man Guds ord tillsammans.
Undervisning meddelades i stavning, läsning, skrivning, biblisk historia, katekes, räkning, geografi, teckning, sång och ibland också i slöjd. Vetgiriga och begåvade elever uppmuntrades att fortsätta sina studier i för dem nyttiga ämnen. och allehanda praktiska skrivelser samt öva sig i versskrivning. Skolan medförde ett antal exemplar av böcker i naturkunskap och räknekonst, men i övrigt skulle eleverna själva förse sig med böcker.
Olin var ingen vän av grymma bestraffningar för försummelser eller pojkstreck. Oftast samlade bestraffningarna till lördagen varvid de elever som skulle bestraffas följde läraren till en vid sjö eller djup brunn. Där slängde man sedan karbasen (kvasten) så långt att den blev oåtkomlig. Bestraffningen blev därmed endast symbolisk.
Också för föräldrarna framhölls att de skulle behandla sina barn mänskligt. Föräldrar som försummade dem eller förföll till dryckenskap fick inte sända sina barn till hans skola.
- L.Birck: Erik Olin och hans byskola. En österbottnisk tidsbild från 1800-talet. (5-43) Skolhistoriskt Arkiv II, Ekenäs 1954..