Östermyra folkskola vid ett av torghörnen mitt i köpingen Seinäjoki i hörnet av Kalevalankatu och Koulukatu var ursprungligen en bondstuga som fick en extra andra våning. (Jossfolk1979, 69)
Brukskolan verkade 1852-1860
Folkskolan 1897-
I slutet av 1700-talet grundade patron Abraham Falander, adlad Wasastjärna, Östermyra bruk i Seinjoki. Hela brukspersonalen var från Sverige eller det svenska kustområdet i Österbotten. På 1840-talet var Östermyra bruk det ledande järnbruket i Finland i fråga om stångjärnsproduktion. I början på 1850-talet grundades en bruksskola där undervisningen försiggick helt på svenska. Alla de första 44 eleverna hade svenska namn. Arbetarna på bruket och bruksbarnen förfinskades emellertid så småningom och bruksskolan upphörde troligtvis redan år 1860 och den första finskspråkiga skolan tillkom år 1871. Då järnvägen till Uleåborg byggdes 1886 blev Seinäjoki en centraljärnvägsknutpunkt, som dock låg cirka fem kilometer från bruket. Järnvägen fick också många svenskar från kusten att söka sig hit och vid sekelskifte fanns det omkring 200 svenskar på orten. Då de var naturligt både språkligt och kulturellt isolerade mottog de med glädje lokomotivförare Isak Bergs initiativ att inrätta en svenskspråkig folkskola på orten. Av mötesprotokoll och årsberättelser framgår att föreningen hela sin existens fick föra en ständig kamp för att få debet och kredit att gå ihop. De största utgiftsposterna var hyran och lärarinnans lön. Stöd fick skolan tom. från kommerserådinnan Alfonsine Rosenlew i Björneborg och Riksföreningen för svenskhetens bevarande i Sverige. Också järnvägsstyrelsen beviljade föreningen betydande understöd. Genom lotterier och penninginsamling drygades garantföreningens kassa ut så att den några år tom. gick på plus. Statsbidrag för verksamheten söktes 1904 men erhölls föst 1918 för småskolan och 1920 för högre skolan. 1930 indrogs åter statsbidraget för lägre skolan då elevantalet inte var tillräckligt.
Skolan förlades till handlande Lamstedts gård och finansierades med skolavgifter och donationer. En garantiförening bildades år 1899 som skulle verka för att upprätthålla en svenskspråkig folkskola och verka för svenskt språk och odling. Skolan inledde sin verksamhet med 8 elever. Följande läsår var elevantalet redan uppe i 31. Jämsides med den egentliga folkskolan verkade också en småbarnsskola (lägre folkskola). Läsåret 1898-99 hade denna 13 elever. Följande läsår verkad småbarnsskolan ett par veckor inpå hösten innan högre folkskolan inledde sin verksamhet och därefter 2 timmar dagligen. under hela terminen. Småbarnsskolan fungerade så här ända till 1912 då en särskild lärarinna anställdes för den. Lärarinnan avlönades till hälften från Svenska föreningen och tillhälften av barnens föräldrar. År 1916 beslöt föreningen omorganisera småbarnsskolan till en reguljär fast småskola som fungerade till 1940 då undervisningen åter inskränktes eftersom folkskolan skulle följa en förkortad lärokurs med bara en lärarinna. Till skolan antogs endast barn som kunde stava eller tidigare deltagit i undervisning efter närmare fastställda grunder.
När lärarinnan höll förhör med de barn som skulle antas till högre folkskolan visade det sig att deras kunskaper var så svaga att hon bad att få hålla fyra veckor småbarnsskola med dem föst. Införande av slöjdundervisning diskuterades redan 1911, men kunde inte införas förrän år 1921 pga. kostnaderna. Av de elever som utexaminerades fortsatte i högre skolor i Uleåborg eller Gamlakarleby. Eleverna var till största delen barn till den svenskspråkiga järnvägspersonalen. Frågan om att ta emot också finskspråkiga barn var då och då aktuell och väckte livlig diskussion inom föreningen, men man ville bevara skolan från finskt inflytande även om man var belåten med att finskspråkiga familjer ville sätta sina barn i svenskspråkig skola eftersom de hjälpte till att upprätthålla ett tillräckligt högt elevantal. Men 1918 beslöt styrelsen att ”på grund av den hårda kamp som försiggår mellan finskt svenska och finska språket beslöt styrelsen att finska barn, om icke kn tala svenska icke får intagas i skolan”. Senare luckrades dock attityden upp och efter krigen på 40-talet blev den synnerligen liberal.
Såväl under kriget 1918 som under krigsåren 1939-1944 led skolans verksamhet av att lokaliteterna rekvirerades för andra ändamål. Länge fungerade den som lasarett och därefter för fältpostcensuren., varvid där inrättades organisationen ”Vapaa huolto”s arbetsstugor. Endast under vinterkriget var skolarbetet tidvis inställt helt eller delvis under kortare perioder.
Elevbespisning förekom åtminstone åren 1936- 1952 och beklädnadshjälp gavs eter kriget. Skolan belönades för sin insats i insamlingen av skrot, tomflaskor och papper. Skolan inspekterades årligen och besöktes tom. av skolrådet Gösta Cavonius. Då skolan upphörde hade den ett omfattande bibliotek som skänktes 1957 till Östanlids sanatorium nära Jakobstads centrum. Skolans lärarinnor stannade ofta bara ett eller två år.
Som mest elever hade skolan läsåret 1920-21 då elevantalet var 41, varav 23 i högre skolan., , varefter det började sjunka.
Fortsättnigsundervisning förekom i kursform endast läsåren 1950-55 och många av skolans elever fortsatte i finskspråkigt läroverk i Seinäjoki eller svenskspråkigt på annat håll.
Skolans lärare: Sigrid Eklöf /Sundell 1897-1901, Maria Nylund 1901-02, Cecilia Ekstam (Hällis) 1902-04, Anna Holmberg (Ekegren) 1904-08, Karin Henriksson (Elg) 1908-11, Edla Elg 1911-04, Anna Hougberg 1914-15, Hilma Irene Skähl 1915-18, Ellen Helena Smeds (Fogel) 1918-19, Elvira Smeds 1919-20, Hilma Backman 1920-21, Berta Eriksson 1921-22, Vera Josefina Eriksson (Skog) 1922-34, Torhild Liljeqvist (Smeds) 19 34-35, Eija Ahlsved 1935-37, Elsa Ollus (Back) 1937-40, Vera Kecklund (Vesterlund) 1947-50, Karin Lundberg 1950-51, Gretel Brunström (Söderlund), 1951-52, Thordis Junger 1952-54, Edith Karf 1954-55, Ritva Kaarina Sund 1955-56, Dorrit Axén 1956-58
Småskolans lärare: Ingrid Lall 1902-03 och 1914-15, Alina Jansson 1903-04, Erika Forsberg 1912-15,Hilda Kronlund-Itävaara 1915-16, Elin Svedberg 1916-17, Ellen Kronlund-Envall 1918-22, Signe Nordström-Marander 1922-40,
- Jossfolk Karl-Gustav:Privata svenska folkskolan i Östermyra. Ingår i Skolhistoriskt Arkiv nr 15. (55-76), Ekenäs 1979