Tykö pedagogi som hade inlett sin verksamhet på 1700-talet verkade i pedagogens privata bostad och erhöll först år 1840 ett eget utrymme i byggnaden på bilden. Senare kom denna byggnad att verka som folkskola och uppkallades efter en långvarig lärare som Marklunds skola. (Luttinen 1972, 15)
Skolan verkade 1782-1869
År 1790 tillträdde brukspredikant Carl Gustav Gedda sin tjänst och torde ha verkat som lärare i den av brukspatronessan Catharina Elisabeth Kijk grundade pedagogin. Skolan var ett uttryck för brukspatronessans filantropiska strävanden. Efter Gedda tillträddes ämbetet av Abrahamus Paulin 1800-1804. Efter honom kom predikant och pedagog Fredric Lundbereg som lämnade tjänsten 1822. Sedan torde skolan ha varit overksam fram till 1831 då uppdraget togs av Joel Christan Grahn till år 1835, då skolan åter måste stänga sina portar fram till 1839. Då lyckades brukets dåvarande ägare Bremer anställa studenten Emmanuel Olán som präst och pedagog fram till 1841. Han efterträddes av nödårspredikant Gustav Indrén som verkade till 1850. Därefter kom H.A. Appelberg och åren 1857-69 Hj. von Bondsdorff. Pedagogin ändrades 1869 till en privat folkskola.
Undervisningen i pedagogin var begränsad närmast till stavning, innan- och utantillsläsning samt katekesen. Dessa uppfattades som de obligatoriska ämnena under denna tid. Undervisningen skedde i pedagogins sal från mitten av oktober till maj. Under julen avbröts undervisningen för en och en halv månad. Då undervisningen pågick bara två dagar i veckan – måndag och torsdag, kom det totala antalet skoldagare att begränsas till ett 40-tal. Undervisningen skedde dagligen kl. 7-11 och 12-18. Att skoldagarna blev så långa berodde på att eleverna var uppdelade enligt kön och modersmål. I bruket arbetade också äldre elever som inte kunde delta i undervisningen under arbetstid. De undervisades i stället på söndag eftermiddag.
År 1840 fick Tykö pedagogi en ny stadga som i någon mån avspeglade de nya tankeströmmar som fått fotfäste i landet. Enligt den skulle eleverna utöver kristendom och läsning lära sig skrivning och räkning. Den nya stadgan förutsatte tre skoldagar i veckan fyra timmar åt gången och skulle ske i en särskild sal i stället för i pedagogens bostad som tidigare. För sitt uppehälle fick pedagogen en ladugård, lada, bod, lider, trädgård och potatisland som brukets arbetare med sina oxar skulle hålla i skick. Emellertid tog det några år innan den nya stadgan följdes fullt ut. Avgörande var att kejsare Alexander II uppsteg på tronen och införde ett antal reformer. Redan innan folkskolförordningen hade trätt i kraft fanns det skolor som uppfyllde de krav förordningen uppställde och de kunde således benämna sig folkskolor, medan det på många andra håll drog ut flera år innan nya skolor uppnådde förordningens målsättning. Redan under lärare Appelbergs och i synnerhet under lärare von Bonsdorffs tid började man undervisa världsliga läroämnen vilket bla. innebar att eleverna skulle förstå vad de läste. I vitsordsböckerna stod allt oftare att eleven kan läsa skriven text och förstår det lästa. År 1860 fick eleverna första gången vitsord i hur väl de förstod Luthers katekes. Redan följande år kunde de besvara ”förståndsfrågor”. År 1858 fick också de elever som inte var pedagogens privatelever delta i skrivundervisningen som tränades i en sandlåda. Av skolans 30 elever fick 18 delta i skrivundervisningen i sandlådan. Våren 1863 bedömdes de också i skrivning. Det året förnyades också läsundervisningen så att man började följa bell-lancasterskolans ljudmetod. Först år 1864 började man undervisa i räkning, men det tog fyra år innan man hade kommit igenom alla fyra räknesätten. En orsak var att eleverna var nivågrupperade. Bedömningen baserade sig långt på hur många avsnitt eleven behärskade, inte på hur väl de behärskades. Elevernas studiemotivation torde ha varit låg, då målet endast var att klara skriftskolan och bli konfirmerad. Lärarnas bedömningskriterier varierade också i hög grad och kunde vara nog så summariska som tex. ”idiot”. (Luttinen 1972, 14-30)
Då nya pedagogiska idéer spreds i landet började pedagogin i medlet av 1860-talet få sådana drag som är typiska för folkskolan enligt förordningen från 1866. Så infördes sång på läsordningen 1864, men pedagogins stränga metoder levde ännu länge kvar i skolan. År 1869 blev den officiellt en privat folkskola. Det året fick 20 av de 52 eleverna emellertid svagt vitsord i sång.
Pedagogins elevantal:
Läsår gossar flickor Summa
1842-43 21 22 43
1852-53 13 17 30
1857-58 13 17 30
1862-63 10 15 25
1863-64 42 55 97
1864-65 15 21 36
1865-66 26 27 52
1866- 67 22 14 36
1868-69 27 27 54
Av eleverna var andelen svenskspråkiga vanligen liten, i medeltal 20-25 %
Lärare: Carl-Gustaf Gädda 1790-1800, Abrahamus Paulin 1800-04, Fredric Lundberg 1804-22, Joel-Christan Grahn 1831-35, Emmanuel Olán 1836-41, Gustav Indrén 1841-50, H.A.Appelberg 1850-57, Hj. von Bonsdorff 1857-69. (Luttinen 1972, 14-30)
- Luttinen Rauno: Perniön koululaitos 1872-1972. Salo 1972.
- Knaapinen M.A.: Kansansivistystyö Perniössä. Turku 1922