Lärare Ferdinand Lindroos t.v. med sina elever utanför skolan i Mossala. T.h. fru Lindroos som hade hand om undervisningen i handarbete för flickor. (Mårtensson 2000, 105, Houtskärs lokalhistoriska arkiv)
Skolan verkafde 1892-
År 1890 fick Houtskär ny ordinarie kyrkoherde, Ludvig Joakim Maximilian Lagerbohm. Så fort han tillträtt tjänsten började han tala för att socknen behövde en fast folkskola utöver den redan existerande ambulatoriska skolan som hade inlett sin verksamhet året innan. Då han tog upp frågan på sockenstämman blev han genast motsagd. Följande höst valdes kyrkoherden till kommunalstämmans ordförande och då tog han upp frågan ånyo och nu hade Björkö och Mossalaborna förberett sig för ärendet. Trots skrik och skrän kunde ordförande föra frågan till omröstning. Man beslöt inrätta två folkskoledistrikt i kommunen. Distrikt II blev Björkö, Mossala, Lempnäs och Sördö.
I Staffanssalen i Björkö inledde Björkö-Mossala folkskola sin verksamhet 1892 som den första ordinarie folkskolan i Houtskär med J.G.Kvarnström som första lärare. Skolsalen var dragig och kall så vårterminen flyttade skolan till Franses i samma by. Där blev skolan kvar till våren 1894. Slöjdutrymme hyrdes i Stens bondbyggning. Hösten 1894 flyttade skolan till Jakobs i Mossala till den plats där den i fortsättningen skulle stå.
Byamännen i Björkö och Mossala som hade visat en nästan otrolig enighet då det gällde att få en fast folkskola till distriktet kunde inte enas om platsen för ett kommande bygge av skolhus eller förmå någon att sälja mark till skoltomt. Det handlade naturligtvis inte bara om tomt för ett skolhus, utan läraren skulle också ha tillgång till potatisland och någorlunda drägliga förutsättningar att hålla sig med egen ko.
För Björköborna, som hela tiden hade räknat med att skolan skulle byggas i Björkö kom det som en överraskning att ett föravtal med Emil Eriksson Marthas och hans hustru uppgjordes den 25 oktober 1895 om eventuellt köp av Jakobs bondbyggning i Mossala med intilliggande 2 tunnland jord. Köpet godkändes 1897 och i det ingick också mullbete för lärarens ko under sommarhalvåret.
Redan 1893 hade Kejserliga Exklestiastik Expeditionen tagit ett positivt beslut gällande lärarlönen och byggande av skollokal i Björkö-Mossala skoldistrikt. Dessutom talades det om att eventuellt kunna använda brännvinstillverkningsmedel för skolans drifts- och byggkostnader.
Brännvinskassan tillkom när hembränningen förbjöds år 1866. Med knapp majoritet gick bönderna med på att för brännvinet skulle erläggas en konsumtionsskatt som sedan till en viss del skulle tilldelas kommunerna som enligt förordningen inte fick användas till löpande utgifter utan endast för särskilda kommunala satsningar och då med Guvernörens tillstånd. Kassan kunde emellertid belånas till gängse ränta.
Skolivrarna som hade tänkt sig att en viss summa kunde uttas från ”brännvinskassan” upptäckte att kassan var så gott som tom eftersom församlingen hade lånat ut det mesta till sockenbor som inte kunnat betala tillbaka. Nu skulle kassan fyllas genom intaxering endera kyrkligt eller kommunalt. Detta innebar att Äpplö och Nåtöborna skulle vara med och betala för de två planerade folkskolorna, men själva bli utanför. Villkoren att Äpplö och Nåtöbornas barn skulle inkvarteras nära skolan kunde kommunalstämman inte godkänna. Skoldistriktens ordförande ingick till guvernören med en bitsk skrivelse i vilken han krävde att Äpplö och Nåtöborna skulle bestämma sig till vilket distrikt de skulle höra. Dessa ville emellertid ha ett eget skoldistrikt och förhalade därför beslutet i det längsta. Guvernören gav Lagerbom rätt och Äpplö och Nåtöborna lovade ”i mån av möjlighet” betala sin del av skulden. Lagerbohm skrev detaljerade protokoll från direktionernas möten som kunde bli nog så stormiga. Från protokollen framgår att en av lärarna i Mossala sexuellt ofredade några av sina elever.
Ferdinand Lindroos kom att som lärare verka den längsta tiden vid skolan i Mossala från år 1907 till 1940 och har naturligt nog lämnat många spår efter sig i berättartraditionen. Skolarbetet vid lägre och högre folkskolan i Mossala har genom årtionden präglats av att så många barn dagligen under höstar och vårar måste ta sig med båt över Mossala sund till skolan. Lyckligtvis inträffade aldrig några allvarligare olyckor. Färjetrafiken inleddes år 1965 och de små roddbåtar skolbarnen tidigare hade använt sig av kunde dras upp på land för gott.
Lärare vid Mossala skola: Gottfrid Kvarnström 1892-1893, August Lukander 1893-1895, Edvard Höglund 1895-1898, Konrad Nylund 1898-1899, Alfred Danielsson 1899-1901, Joh. Evert Karlsson 1901-1903, Sigrid Lindfors 1903-1904, Ernst Åfors 1904-1907, Ferdinand Lindroos 1907-1940, Helge Rosenqvist 1940-1946, Elvi Åkerlind 1946-1975, Margaretha Franzen 1975-1980, Ros-Mari Djupsund 1978-1979, Ann-Mari Bergman 1979-1984, Gretel Jansson 1980-1988. Bo Juslin 1984-1987, Anders Back 1987-1988, Alf Örn 1988-1992, Kristina Örn 1988-1992, Sonja Hopén 1995-19967, Stefan Karlgren 1996-2000, Christer Friis 1992-2001. (Mårtensson 2000, 103-106)
- Mårtensson Bernt (red.): En bok om Houtskär, del II, Vasa 2000.