Norrskata skolbyggnad. Skolhuset stod färdigt 1954. (Öhman, Holmberg 1984,71)
Norrskata (folk)skola 1893-2003 (Sjövall 2017)
Bönehusföreningens lägre folkskola 1931-1941
Åvensor lägre folkskola 1904-1967.
I de nordliga delarna av Korpo hade församlingen sedan 1886 bedrivit ambulerande småbarnsskoleverksamhet på ön Norrskata. En högre folkskola kom i gång 1893 med 28 elever. Det var en sk. distriktsskola som endast fick statsbidrag för lärarlönen. Staten gav visserligen sedan också ett skolbyggnadsbidrag. Skolans direktion beslöt om lärarval, utdelning av kommunens understöd till elever samt anskaffning av brännved till skolan och åt läraren. År 1900 inspekterades skolan av skolinspektör Oskar Lindström som framförde önskemål om att kommunen skulle skaffa material till skolan.
Av skolans första lärare stannade blott ett läsår, den andra två läsår och den tredje Arthur Holmén avled i lungsot. Då krävde folkskolinspektören att lärarbostaden skulle genomgå en grundlig rengöring och renovering. Den fjärde var Tom Liljeqvist om vilken det berättas att han skaffade sig getter som fick beta fritt på skolgården. När han efter sju års lärarverksamhet lämnade skolan blev han tvungen att kompensera skolan för de skador getterna hade gjort på skolträdgården. Lärare Victor Stening var den första genuina Norrskatabon i Norrskata folkskola. Hans hustru Hanna fick sköta undervisningen i handarbete.
År 1924 stod det första skolhuset för Norrskata skolbyggnad färdigt.
År 1933 uppmanade folkskolinspektorn Korpo kommunfullmäktige att inrätta ett internat vid Norrskata folkskola emedan skolans elevantal märkbart nedgått pga. inkvarteringssvårigheterna för elever från omgivande öar, men fullmäktige godkände inte förslaget.
Eleverna vid Norrskata folkskolan läsåret 1949-50. I mitten längst bak syns lärare Karin Lindholm. (Öhman, Holmström 1984, 69)
År 1954 fick Norrskata en ny skolbyggnad och samma år sent omsider en kompetent lärare, Sven Lind. Det minskande elevunderlaget gjorde att den ena lärartjänsten drogs in 1966 varefter man fortsatte som reducerad folkskola med endast 225 arbetsdagar om året. Följande år fick skolan de två sista eleverna från Åvensor folkskola. I det skedet anhöll direktionen om att den lediga lärarbostaden skulle få användas som elevinternat för de nio ”holmbarnen”, men kommunfullmäktige beslöt hyra ut bostaden som hälsovårdsutrymme
Elevkullarna upplevdes ända fram till 1950-talet vara mycket stora och år 1915 erhöll hela 16 elever avgångsbetyg från skolan. De stora klasserna upplevdes så tunga att lärare Stening pga. överansträngning vissa år blev tvungen att anhålla om tjänstledighet varvid han först vikarierades av Laura Gustafsson och sedan Paul Andersson. Gustafsson blev senare småskollärare på Åvensor och Andersson fick efterträda Stening i Norrskata, men stannade bara ett par år.
Bönehusföreningens lägre folkskola
Tack vare en evangelist Thyra Lindholm från Lill-Pensar nådde den extatiska pingströrelsens väckelserörelse år 1921 och en pingstvänsförsamling bildades på Norrskata med eget bönehus och egen gravgård. När läraren och pingstvännen Laura Gustafsson flyttade till ut till Norrskata startade hon tillsammans med Thyra Lindholm söndagsskolverksamhet för församlingens barn. Då pingstvännerna inte ansåg att folkskolans religionsundervisning inte motsvarades deras behov startade de en år 1929 en vardagsskola, en privat folkskola Norrskata Bönehusförenings folkskola med 20 elever. Redan år 1932 hade skolan 48 elever. Följande år byggdes en skolsal med internat på vinden. Skolan hade elever också från Houtskärs kommun.
Från hösten 1933 övergick skolan tillstartade med reducerad lärokurs, men våren 1941 anhöll föreningen om att kommunen skulle överta denna vilket skedde följande höst då den ombildades till en fast lägre folkskola placerad på Norrskata. Därigenom blev Norrskata en egentlig kommunal folkskola. Då Skolstyrelsen ansåg att detta stred mot planen för läropliktens genomförande i Korpo blev kommunen utan statsbidrag några år för denna skola.
Något senare fattade emellertid bönehusföreningen beslut om att trots allt fortsätta med egen frivilllig skolverksamhet med en lägre folkskola för församlingens barn. Denna skola verkade endast läsåret 1942-43.
Under hela sin verksamhet hade skolan 145 elever inskrivna vilket betydde runt 12 nya elever varje år. 72 elever erhöll avgångsbetyg från egentlig folkskola och 24 från fortsättningsundervisningsskolan. I föreningen rådde ett starkt kvinnovälde vilket innebar att hälften av direktionens medlemmar var kvinnor vilket starkt kontrasterade mot övriga skoldirektioner i kommunen där det inte fanns några kvinnliga medlemmar.
Ett annat stort bekymmer var att skaffa lämplig lokal för folkskolan.
Att skolvägen ofta var riskabel berättar eleven Göta Eriksson (f. Elenius) i Norrskata på 1930-talet om så här: En gång åkte vi tre flickor på samma sparkkälke på isen hem till Åvensor. På vägen brast isen och vi hamnade alla tre i vattnet. Tack vare den rådiga Åvensorpojken Åke Andersson räddades vi dock alla. Trots att vi hade lov från skolan att färdas hem, så fick de två av oss gick i Bönehusföreningens skola straff, när de följande dag kom till skolan.
Då Bönehusföreningens folkskola övertogs av kommunen 1941 och ombildades den till en fast lägre folkskola och en högre folkskola samtidigt inrättades så att skolan fick två lärare. Från och med 1948 var den lägre folkskolan treårig, medan den högre förblev fyraårig. Lärare blev Karin Lindholm med Lennart Vikman som slöjdlärare. Från detta läsår infördes också finska som frivilligt ämne i läroplanen för högre folkskolan. Engelskan infördes läsåret 1968-69.
Åvensor skola. Skolhuset stod färdigt 1952. (Öhman, Holmström 1984, 93)
Åvensor folkskola
Till distriktet hörde även de bebodda öarna Jervsar, Pensar och Åvensor. På den sistnämnda startades år 1904 en privat småbarnsskola för att elevernas skolväg till Norrskata inte skulle bli så lång och besvärlig. Åvensorskolan gjorde att elevantalet i församlingens ambulerande småbarnsskola kraftigt minskade.
Kalkbrytning och -bränning hade på Åvensor anor ända från början av 1900-talet och sköttes gemensamt av bönderna. I början av 1930-talet inköpte Pargas Kalkberg Ab, nuvarande Partek Ab kalkstensgruvan på Åvensor, vilket ledde till en kort men intensiv kalkbrytningsperiod. Tack vare denna speciella binäring utvecklades Åvensor till en tätt befolkad ö med ekonomiska möjligheter att redan från 1904 upprätthålla en egen privat småbarnsskola. Först år 1925 blev skolan kommunal lägre folkskola. En högre folkskola fanns på Norrskata.
Åvensor folkskola startades av läraren Anton Sjövall år 1904. Skolan verkade som privat lägre folkskola, vilket betydde att skolan inte fick statsbidrag för lärarlönen. Skolan verkade de första åren i Junnila lillstuga men cirkulerade senare mellan olika gårdar i byn. Från år 1906 anställdes Alfred Mattsson som lärare och han skötte uppdraget långt in på 1940-talet.
År 1913 beviljades det första kommunala bidraget till skolan och samtidigt uppmanades kommunen att söka statsbidrag för lärarlönen vilket troligen aldrig beviljades. Under fem års tid sammangick skolan med Norrskata ambulerande lägre folkskola. Men från läsåret 1930-31 arbetade den enbart på Åvensor emedan en privat småskola hade startats på Norrskata.
Hösten 1934 anhöll Åvensorborna om att deras skola skulle skiljas från Norrskata skoldistrikt samt att man av Pargas Kalkberg Ab skulle försöka hyra en skollokal för minst 10 år framåt. Från bolaget köptes en skoltomt om 7150 m2. Hösten 1952 stod sedan skolan färdig vackert belägen invid en skyddad havsvik och med det modernare namnet Åvensor folkskola.
Från läsåret 1958-59 blev skolan en fullständig folkskola med en lärare. Då Pargas Kalkberg lade ner sin verksamhet på ön medförde det kraftig utflyttning och som en följd därav elevminskning. Då elevantalet på Åvensor år 1925 hade sjunkit till 5 elever, beslöt kommunfullmäktige att sammanslå Åvensor lägre folkskola med Norrskata lägre folkskola. Läsåret 1930-31 arbetade Norrskata ambulerande lägre folkskolan enbart på Åvensor. Våren 1967 drogs sedan skolan på Åvensor slutligen in på grund av elevbrist. De två kvarvarande eleverna överfördes till Norrskata folkskola. (Korpo-Bladet Nr 35, April 2020)
Norrskata lågstadieskola
Efter grundskolsystemets införande 1973 fortsatte Norrskata skola som ett lågstadium, även om dess framtid under åren därefter framstod som osäkert till följd av sviktande elevunderlag efter att klass VII hade överförts till det nygrundade högstadiet. Elevantalet stabiliserades ändå för många år kring 10. År 2003 indrog skolan slutligen.
Lärare: Isak Nordling 1893-94, August Backman 1894-96, Arthur Holmén 1896-1904, Tom Liljeqvist 1904-11, Victor Stening 1911-23, 1925-45, Laura Gustafsson 1923-25, 1941-43, 1946-57, Alfred Mattsson 1943-46, Paul Andersson 1945-48, Elam Forsberg 1948-49, Karin Lindholm 1949-50, Hjördis Westergård 1950-54, 1957-58, Mercedes Peters 1958-66, Sven Lind 1954-84. (Holmström 1984,62-63; Smulter 1994, 367-368, 370)
Norrskata skolmuseum
I skolan har senare inrättats ett museum i en skolsal. (ÅU 25.05.2018, Pro Korpo Bladet Nr 35, 2020, 13-20 ) och skolhuset har 2008 inköpts av och renoverats av Aarnio Wihuri. Se Svenska YLE 21.04.2009)
- Holmström Bengt: Folkskolundervisningen i Korpo 100 år 1884-1984. Åbo 1894.
- Pro Korpo Bladet Nr 35, 2020.
- Sjövall Mikael: HBL 8.8.2017 Åboland
- Smulter Johan: Korpo genom tiderna. En historik utgiven av Korpo kommun på basen av forskning av Johan Smulter. Åbo 1994.
- Öhman Kerstin, Holmström Bengt: Folkundervisningen i Korpo 100 år. 1884-1984 Åbo 1984.
- Åbo Underrättelser 25.05.2018.