Skoldatabasen

(Foto MG 2014)

Borgå gymnasium år 2021 är ett 3-4 årigt årskurslöst gymnasium inom andra stadiets utbildning med samarbete med yrkesläroanstalterna. Skolan verkar i den traditionella gymnasiebygnaden. Borgå Gymnasium erbjuder svenskspråkig gymnasieundervisning för cirka 280 studerande. Studierna räcker i allmänhet tre år. En studerande kan prioritera i sina studier och utarbeta ett personligt studieprogram enligt sina egna intressen, anlag och yrkesplaner. Ett brett kursutbud i gymnasiets alla olika läroämnen gör detta möjligt. De studerande har dessutom möjlighet att delta i Borgå idrottsakademi och internationella projekt. Borgå Gymnasium samarbetar med nio andra finlandssvenska gymnasier inom nätverket Gnet, som bland annat erbjuder nätkurser. Dessutom har skolan ett nära regionsamarbete med gymnasierna i Sibbo, Lovisa och Kotka. Flexteam Öst samarbetet med yrkesinstituten i Borgå erbjuder gymnasiekurser för yrkestuderande som har för avsikt att avlägga studentexamen.

Gymnasiets hemsida

Borgå gymnasium

Göran Selén uppger att enstaka Borgåbor redan före tillkomsten av Borgå gymnasium skulle ha erhållit högre utbildning vid skolor på annan ort (Selén 1997, 390) Borgå gymnasium är det enda svenskspråkiga gymnasiet i Borgå. Skolan grundades i Viborg år 1641 som en latinskola.  Freden i Nystad 1721 mellan Ryssland och Sverige innebar att sydöstra Finland med Viborg avskiljdes från svenska riket. Då man efter fredsslutet började ordna upp den kyrkliga förvaltningen måste man ta ställning till frågan om vad man skulle göra med det forna biskopssätet och gymnasiet. Vid 1723 års riksdag inlämnades förslag om att de skulle placeras på annan ort i riket. Konung Fredrik I utfärdade samma år en förklaring om att de skulle placeras i Borgå. Då Viborgs gymnasium på detta sätt återuppstod fortsatte den skoltradition som hade inletts i Viborg, vilket också innebar att bibliotek och andra lämningar övergick i Borgå gymnasiums ägo. I Viborg hade gymnasiet haft sju lektorer, men i Borgå fick man till en början nöja sig med fem.

Borgå gymnasium uppstod genom att Viborgs gymnasium flyttades till Borgå. Den 13 februari 1724 inskrevs de sex första gymnasisterna och senare ytterligare några så att gymnasiet detta år kom att besökas av 20 elever. En ny skolordning togs detta år i bruk och den varade till 1843 då den ersattes av en rysk motsvarighet. En första examen skall ha hållits i december 1725. År 1728 fick gymnasiet ytterligare en adjunkt eller extra ordinarie lektor som inte åtnjöt lön, men hade rätt att bli förordnad till lektoraten framom andra. Han gav också gymnasisterna privatundervisning och skötte skolans redan då jämförelsevis omfattande bibliotek. Dessutom anställdes en sånglärare, director cantus. Lektoraten fungerade liksom tidigare som trappsteg till kyrkoherdebefattningar.

Det första året skolan verkade hölls lektionerna förmodligen hemma hos lektorerna. Sedan kunde tillfälliga utrymmen upphyras och 1728 fick skolan eget skolhus i trä troligen nära domkyrkan. I det rödmålade huset skall ha funnits två större auditorier, det större med fem fönster, det mindre med bara två samt ett rum för konsistoriet. I båda skolsalarna fanns långa bänkar för eleverna att sitta på. Huset hade enligt tidens sed fönsterbågar av bly och små fönsterrutor.

Under biskop Johan Nylanders tid 1745-61 erhöll gymnasiet en stenbyggnad i två våningar på andra sidan torget. Byggnaden finansierades genom att man i hela riket uppbar två kollekter för bygget. Tanken på att byggnaden också skulle få ett observatorium måste däremot uppges. Byggnaden uppfördes vid tiden för Borgå brand år 1760, vilket gjorde att invigningen måste uppskjutas till år 1767. Numera torde byggnaden fungera som stiftsgård för Borgå stift.

En av Borgå gymnasiums första byggnader invid kyrkotorget och domkyrkan. Bilden visar skolhuset från 1759. Numera används huset av Borgå stifts domkapitel.(Bild Nyberg 1991, 56)

Biskopen verkade som gymnasiets främsta förespråkare och högsta styresman, efor. Rektorssysslan sköttes i tur och ordning av de olika lektorerna till en början för ett år åt gången. Det var rektor som hade den närmaste uppsikten över vad som hände i skolan och vid behov kunde tillrättavisa de övriga lärarna och bestraffa gymnasisterna. Gymnasiet hade en egen jurisdiktion, men inte lika lågtgående befogenheter som man hade haft i Viborgs gymnasium. Följaktligen uppstod inte heller liknande hårda konflikter som i Viborg mellan gymnasiets medlemmar och borgerskapet även om slagsmål nog förekom mellan gymnasisterna och gesällerna. I skolordningen sägs att lärarna inte fick vara “wrånge och bitre” och fick inte heller “aga” eleverna för hårt så att de “få en skräck och avsky för skolan”. Skolordningen anger noggrant i vilka ämnen och hur många timmar varje lektor skulle undervisa.

Undervisningen skedde alla vardagar 8 timmar. Latinet hade fortsättningsvis en dominerade ställning i skolan ända in på 1800-talet. Till en början användes samma läroböcker som i Viborg, men småningom skedde en förnyelse och läroböcker från Sverige togs i bruk. Gymnasiet ansökte upprepade gånger om att få ett eget tryckeri såsom i Viborg, men detta beviljades aldrig. Däremot blev det vanligt att bokhandlare från Åbo infann sig på de tvenne årliga marknaderna. Senare grundades ändå ett tryckeri i Borgå.

En sträng disciplin upprätthölls i gymnasiet och gymnasisterna tilläts inte lämna skolan i förtid, vilket nog var ett sätt att förhindra det fenomen som tidigare gick under benämningen djäknerappandet då myndigheterna eller privatpersoner ofta med tvång tog någon gymnasist från gymnasiet för att arbeta som skrivare eller liknande. Under 1800-talet då gymnasiet besöktes av många fattiga elever inifrån landet förekom däremot att enstaka elever i brist på resurser måste avbryta sin skolgång.

Till rektors uppgift hörde också att föra matrikel över gymnasisterna. I slutet av 1700-talet uppgjorde Magnus Jacob Alopaeus utgående från denna matrikel en statistik över gymnasiets elever, vilken visar att skolan årligen normalt skulle ha haft mellan 100 och 200 elever, men vissa år bara omkring 50 elever. De flesta kom från borgar- eller prästhem, men också från ofrälse officerares och bönders hem. De adliga familjernas barn fick däremot länge privatundervisning och gick därför inte i gymnasiet. Många av lektorerna drygade ut sin rätt magra lön med olika former av privatundervisning, inte sällan för bättre bemedlade gymnasister.

Borgå gymnasium var som den högsta läroanstalten i sydöstra Finland att betrakta nästan som en högskola där latin länge fortsatte att utgöra det lärda språket som brukades i alla högtidliga sammanhang även om skolan ändå kan betraktas som en svenskspråkig skola eftersom alla lärare var svenskspråkiga. När intresset för naturvetenskaperna gjorde sig gällande från slutet av 1700-talet bedrevs här mindre anspråksfull forskning i bl.a. meterologi och astronomi. Gymnasiet eftersträvade också att få möjlighet att undervisa i medicin, men detta nekades skolan i det skedet. Skolans betydelse framhölls genom att det besöktes av kungarna Adolf Fredrik och Gustav III i samband med deras besök i staden. Skolan gick därför ibland under namnet Kungliga gymnasiet i Borgå.

Från början av 1720-talet finns det många uppgifter om att den sociala konkurrensen mellan gymnasisterna och gesällerna ledde till upprepade slagsmål som ledde till fall i rådstugurätten. Supkalasen kunde få otrevliga följder för vardera sidan. Öknamnet på gesällerna var “klisterburkar” medan gymnasisterna kallades “svavelstickor”. Sedan Finland införlivats med Ryssland 1809 enades dessa två grupper mot de ryska soldater som inkvarterades i staden. Det förekom att gymnasisterna efter sena fester klädde ut sig och störde ryska officerare eller angrep ensamma soldater. Också Johan Ludvig Runeberg kom som rektor att bli tvungen att ingripa mot gymnasisternas aggressiva beteende som särskilt riktade sig mot konsistoriet, impopulära lärare och den ryska överheten. Runebergs hårda bestraffning av elever ledde till att många elever beslöt lämna skolan helt och hållet. Detta var också orsaken till att han inte önskade fortsätta efter sin treårs period som rektor. Utöver den hårda disciplinen förekom en allvarlig pennalism som riktades mot nya elever som skulle “sparkas” in i skolan eller “vingklippas” inför överflyttningen till en högre klass. Rangordningen mellan eleverna var mycket strikt. Först i slutet av 1850-talet inleddes en kamp mot denna nedärvda pennalism.

Under biskop Daniel Juslenius tid 1734-35 förekom starka strävanden till att flytta såväl biskopsstiftet som gymnasiet till Gamlakarleby som med tanke på de ryska trupperna bakom gränsen upplevdes vara ett tryggare område i norra Österbotten, men dessa planer kunde avböjas. Att Borgå ändå var en gränsstad framgick under Gustav III:s krig då lektorerna flydde till Sverige och ryssarna invaderade Borgå och förstörde mycket i gymnasiet. Förslaget att flytta gymnasiet upprepades 1787 av landshövdingen i Uleåborgs län Johan Fredrik Carpelan, som önskade flytta skolan till Uleåborg.

Under Gustav III.s krig 1788-90 användes gymnasiebyggnaden som krigssjukhus. Undervisningen fortsatte emellertid under kriget  genom att lektorerna undervisade eleverna hemma hos sig. Efter kriget måste byggnaden genomgå grundliga reparationer. Krigsåren innebar också en förbättring, emedan den övre salen som hade saknat eldstäder och isolering nu fick sådan. Därigenom kunde gymnasiets stora sal i fortsättningen också begagnas under den kalla årstiden. Krigsåren innebar emellertid att elevantalet sjönk till 40 och det tog tid efter kriget innan elevantalet åter var lika stort som före kriget.

Vid sekelskiftet 1800 hade modersmålet upptagit kampen med latinet och svenskspråkiga läroböcker tryckta i slutet av 1790-talet ersatte läroböckerna på latin. Lektorernas antal utökades med ytterligare två. Den ena undervisade i fysik och tillämpad matematik och den andra i kemi och läkekonst, varvid gymnasiet fick sin undervisning i medicin. Ett syfte med dessa nyordningar var att stärka utbildningen av militärer. Man önskade också få en lärare i fortifikation och artilleri. Också ett lektorat i astronomi och navigation eftersträvades. Dessutom önskades en språkmästare i franska ocfh tyska samt en exercitiemästare i fäktning och lärare i ritning. Syftet var att utveckla gymnasiet till en mångsidig skola som inte utbildade bara präster och lärare utan också konkurrerade med Sprengportens utbildning av kadetter i Fredrikshamn. Detta framgår av utlåtanden till det i Stockholm tillsatta Kanslersgillet vars uppdrag var att förnya undervisningsväsendet i riket. I sitt utlåtande föreslogs från Borgå gymnasiums sida också att Lovisa trivialskola skulle flyttas till Borgå. Gymnasiet ansågs behöva en trivialskola som förberedande utbildning. Vidare funderade man på att liksom i Åbo inrätta en pedagogisk utbildning. Kanslersgillet godkände inte planerna för Borgås del. Då en stor del av pojkarna som kom till gymnasiet hade undervisats genom privatundervisning blev det gymnasieadjuktens uppgift att komplettera deras kunskaper så att de skulle kunna följa med undervisningen.

I början av 1800-talet var Borgå gymnasium landets enda högre lärosäte eftersom skolan i Åbo endast var en trivialskola även om eleverna från denna trots sina mindre omfattande kunskaper antogs vid Akademin. Vid 1808-09 års krig intogs Borgå utan strid redan efter 19 dagar. Gymnasiet stängdes för krigsfarans skull och gymnasiehuset togs åter ibruk som krigssjukhus. När sedan läsningen återupptogs fick man hålla lektionerna hemmas hos lektorerna. Till följd av kriget minskade åter elevernas antal så att de på vårterminen var endast 25. Som en följd av krigsutgången kom gymnasiet under några månader vårvintern och sommaren 1809 att vara skådeplats för för viktiga och avgörande händelser i Finlands historia. Lantdag och baler med kejsar Alexander närvarande försiggick då i Borgå och ofta i gymnasiets utrymmen. Kungliga Borgå gymnasium blev nu Kejserliga Borgå gymnasium.

Gymnasiets övre  lärosal inreddes till Riks-Sal där Borgå lantdag gick av stapeln 1809, men Emanuel Thelins målning föreställer domkyrkan där kejsar Alexander avgav sin försäkran om Finlands status som storfurstendöme. Tavlan blev klar 1812 och placerades på 1830-talet i gymnasiets övre sal (Bild Nyberg 1991, 72).

Skolans nya efor, biskop Alopaeus, planerade att förvandla gymnasiet till östra finlands universitet och föreslog att tre professurer skulle inrättas vid gymnasiet. Generalguvernören meddelade emellertid att rikets finanser inte räckte till en sådan i och för sig nyttig utveckling, men lektorstjänsten i ryska som ingick i förslaget förverkligades samtidigt med att motsvarande lektorstjänster i ryska inrättades vid landets övriga skolor. Fem år efter att lektorstjänsten hade inrättats skulle eleverna avlägga offentligt prov i ryska för att kunna välja den prästerliga, militära eller civila banan. År 1814 fick gymnasiet en lektorstjänst i filosofi och naturalhistoria. På grund av fruktan för en kolera epidemi blev man i slutet av år 1831 tvungen att åter stänga gymnasiet. Epidemin som då för första gången hemsökte de södra delarna av landet och tog livet av 54 personer i Borgåtrakten.

Under den autonoma tidens första årtionden tillsattes tre kommissioner med uppgift att komma med förslag till ny skolordning i stället för den svenska skolordningen från år 1724. Den nya skolordningen godkändes emellertid först 1843. Den indelade gymnasisterna i de som skulle bli präster och övriga. I gymnasiet skulle undervisas i 12 ämnen och antalet lektioner ökades till sju per dag. Rektorerna skulle utses för tre år åt gången och redovisa sin rektorsperiod i ett tryckt program. Rektor blev därigenom mera än tidigare skolans egentliga ledare, medan biskopens uppgift begränsades till visitationerna. Då undervisningen genom skolordningen upplevdes bli alltför krävande bestämdes i ett kejserligt reskript att antalet undervisningstimmar skulle sänkas från 48 till 36 per vecka. Klassantalet utökades också från två till tre. Biskopens inflytande över gymnasiet inskränktes också, men återkom i följande skolordning.

Med tanke på att Borgå gymnasium under 1700-talet var det enda i landet är det naturligt att många av dess elever nådde höga poster i samhället. Av matriklarna ser man att sammanlagt 2796 elever inskrevs mellan åren 1725 och 1871. Sju av pojkarna nådde kyrkans högsta poster och blev biskop. Flera andra fick höga världsliga poster som borgmästare i Stockholm, medlem av Högsta domstolen, medlem i Vetenskapsakademin i St. Petersburg, professor, prokurator eller medlemmar av regeringskonseljen, senatorer. Till de namnkunnigaste hörde Adolf Erik Nordenskiöld som var den första att segla genom nordostpassagen från Stilla havet till Atlanten och Elias Lönnrot som sammanställde det finska nationaleposet Kalevala. Lönnrot var elev vid gymnasiet en kort tid på våren 1820, men måste som många andra avbryta sina studier pga. fattigdom.

Grunden till ett nytt gymnasiehus lades under rektor Ödmans tid i slutet av 1840-talet och kunde invigas 1850. Senare tillbygdes ytterligare ett hus i sten för naturvetenskapernas behov.

(Bild Nyberg 1991, 106)

År 1856 utkom en ny förordning som gjorde det ryska språket frivilligt och ersatte det med det finska språket, men på grund av bristande språkkunskaper kunde inte detta genomföras. Trycket på de existerande gymnasierna minskades genom att nya inrättades i  Tavastehus och Viborg. Därigenom återuppstod ett gymnasium i Viborg, nu som ett klassiskt gymnasium. Då man på 1860-talet diskuterade skolans avskiljande från kyrkan var lärarna i Borgå negativt intresserade av detta i motsats till lärarna i Åbo och Kuopio.

Johan Elias Strömborg blev det gamla Borgå gymnasiums sista rektor för tiden 1862-72. Under Strömbergs tid som rektor framhölls disciplinen och att så många elever kom från anspråkslösa hem. Ett stort problem var att många fattiga elever var tvungna att avbryta sina studier av ekonomiska skäl. Under hans tid anställdes flera nya lektorer och Gabriel Lindsén blev gymnasiets nya sånglärare 1865. Lektorernas lön varierade mellan 100-700 rubel samt 150 rubel som hyresmedel.

I Strömborgs sista gymnasieprogram ger han statistiska uppgifter om eleverna från 1777 till 1870. Av dessa framgår att årligen inskrevs normalt 20-30 elever, men år 1779 bara 2 elever. Vid inskrivningen var gymnasisternas medelålder 14-18 år, de yngsta 10-11 år och de äldsta nästan 25 år. De flesta eleverna hade fäder som var präster, lärare och  civila tjänstemän, men bland föräldrarna hittar man också arbetare, torpare och sjömän. Elevgruppen var således mycket heterogen. I slutet av perioden utvecklade gymnasisterna en anmärkningsvärd kulturell aktivitet med Akademiska sångsällskapet, konventsverksamhet med teater, karnevaler och konventstidning. På 1860-talet förordnades att eleverna skulle bära gymnasieuniform så att polisen vid upplopp skulle kunna skilja dem från massan.

(Bild Nyberg 1991, 125)

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kom 10-15 % av lyceets elever från Borgå landskommun och bland deras föräldrar fanns både handlande och hantverkare, bönder och arbetare, men påtagligt få godsägare. En utjämning av den sociala bakgrunden skedde först under främre hälften av 1900-talet.

Borgå gymnasiums eforer: Johannes Gezelius Nepos 1721-33, Daniel Juslenius 1734-44, Johan Nylander 1745-61, Gabriel Fortelius 1762-1788, Paul Krogius 1789-92, Zacharias Cygnaues 1793-1809, Magnus Jakob Alopaeus 1809-1818, Zacharias Cygnaeus d.y. 1819-1820, Johan Molander 1821-37, Carl-Olof Ottelin 1838-, .

Rektorer vid Borgå gymnasium: Petrus Ignatius 1725-1726,  Magnus Jakob Alopaeus 1770-1794, Carl Fredrik Meinander, Johan Edvard Ödman 1844-1847, Johan Ludvig Runeberg 1847-50, Alexander Ferdinand Borenius 1850-62, Johan Elias Strömberg 1863-1872.

Borgå lyceum

Den pedagogiska debatt som fördes i mitten av 1800-talet ledde till upplösning av de gamlas gymnasierna med målet att förena skola och gymnasium till lyceer. Genom den nya skolordningen 1872 ändrades Borgå gymnasium till Borgå lyceum och sammanslogs 1873 med Borgå högre elementarläroverk. Förordningen stadgade att både gymnasier och högre elementarlpäroverket skulle indras. Från år 1869 fick gymnasiet därmed en världslig överstyrelse för skolväsendet i ställert för en religiös. Från 1870 lydde gymnasiet under den nya Skolöfverstyrelsen, vars överinspektorer samma år förrättade den första inspektionen av gymnasiet och kunde konstatera att lärokurserna var väl genomgångna. Minnet av Borgå gymnasium återupplivades vid många kamrat- och gymnasistmöten som ordnades under de följande årtiondena. Redan år 1872 valdes rektor för “det sammanslagna elementarläroverket i Borgå”. Till rektor valdes det indragna elementarläroverkets rektor, Carl Henrik Forsius, medan gymnasiets rektor Johan Elias Strömborg utsågs till prorektor. År 1874 var den föreskrivna sammanslagningen genomförd. Forsius efterträddes 1876 av Strömberg. Skolan blev således ett sjuklassigt läroverk och på våren var antalet elever sammanlagt 152. Under de följande årtiondena varierade elevantalet mellan 118 och 185.  Sammanslagningen innebar också förändringar i lärarkårens sammansättning och läroplanen. Latinet kvarstod som läroämne även om realämnena utökades. Särskilt Strömberg arbetade för att stärka lyceets reallinje. Under efterträdaren Bergholms tid inträffade den bobrikoffska eran under vilken ryskan gjordes till det helt dominerade språket med 40 veckotimmar som mest, vilket ledde till att timantalet i andra läroämnen måste minskas. Bobrikoffs död och samhällsoron i Ryssland med storstrejken 1905 påverkade undervisningen i lycéet både så att antalet lektioner i ryska minskades och skolan under storstrejken inställdes skolarbetet helt. Undervisningen i ryska minskades radikalt från 15 februari 1906, men under den andra förryskningsperioden ökades antalet timmar i ryska ånyo 1912 och läroämnena Rysslands historia och geografi tillfogades.

Petrus Nordman har i sin krönika “Borgåbarn och borgare” målande beskrivit den statusskillnad som förekom mellan de tidigare gymasisterna och de nya lyceisterna. Från gymnasietiden härstammade också djäknarnas bågdans som har uppförst också vid senare tidpunkter.

Ny läroplan fick lycéet 1914 genom vilken alla klassiska lycéer också fick paralella reala gymnasieklasser som bildade en femklassig mellanskola med avslutad kurs. Timmarna i latin och modersmål skars för att ge plats för ryskan. Möjligheten att läsa grekiska kvarstod dock.

Under inbördeskriget 1918 måste skolan åter stängas, många elever anslöt sig till skyddskåren och en av lektorerna och två gymnasister internerades som krigsfångar.Skolans utrymmen användes dels som kassern, dels som fängelse och skolgården kom att fungera som de vita truppernas excercisplats. Ingen av de dåvarande gymnasisterna dog under inbördeskriget, men efteråt avtäcktes en minnesplatta över avlidna forna gymnasister.Studentskrivningarna kunde dock genomföras detta år, men för att studierna för så många hade blivit lidande gav skolstyrelsen de yngre eleverna ferieuppgifter för sommaren 1918. Den nya läroplan som senaten fastställde från 1918 injnebar att ryska språkets ställning ytterligare försvagades och lämnades bort helt i mellanskolan. I gymnasiet unde man välja mellan ryska och franska. Skolans vattenförsörjning förbättrades genom en vattenpost på skolgården,men först 1925 fick skolan vattenledning inomhus.

Från 1926 skrevs flickor in i skolans gymnasialklasser för att de skulle kunna avlägga studentexamen i sin hemstad, trots ett motstånd bland lärare och föräldrar som inte ville att skolan skulle förlora sin karraktär av pojkskola. Emellertid blev det bara 16 flickor som utnyttjade möjliogheten. Vid den inspektion som företogs 1921 framhölls den goda ordning som rådde i skolan och antecknades att skolan var en “bildningshärd, där gamla vackra traditioner pietetsfullt vårdas och där ett allvarligt arbete utföres”. Under den stora depressionen på 1930-talet måste elevernas terminsavgift höjas från 200 till 500 mk. Läsåret 1931-32 nåddes en topp i antalet inskrivna elever då skolan hade 219 elever.

(Bild Nyberg 1991, 161)

Under krigsåren 1939-45 kunde skolarbetet inte fungera normalt. Vinterkriget krävde också sin tribut bland dåvarande och tidigare elever. Skolbyggnaderna togs i bruk för militärens behov. Pojkarna i de två högsta klasserna inkallades i militärtjänst. Det första fullständiga läsåret efter fredsslutet blev 1945-46. skolbyggnaden och dess omgivning hade lidit en hel del under krigsåren och krävde en omfattande upprustning som skedde under 1950-talet. Under denna tid kunde också ett tidigare samarbete med en skola i Sigtuna i Sverige återupptas och några av skoloans lärare kunde följa med undervisningen där. Mellan eleverna upptogs idrottskamper. De svåra förhållandena under efterkrigstiden medförde att antalet kvarsittare ökade och flera abiturienter underkändes i studentskrivningarna. Rektor Gustafsson försökte med självstyrelse för klasserna och ett skolparlament aktivera eleverna och få dem att samarbeta med lärarna. Som skolbibliotekarie planerade han vid ombyggnaden den bibliotekssal i den östra flygeln därskolans gamla bibliotek placerades i början av 1950-talet. Under efterkrigstiden ökade skolans elevantal så att skolan 1975 hade 449 elever. Detta medförde ny- och ombyggnadsarbeten också under 1970-talet.

En ny undervisningsplan 1941 gjorde t.ex. slöjd obligatoriskt i de tre första klasserna. Gymnasieklasserna följde en indelning i en klassisk- och en reallinje. Från läsåret 1947-48 kunde lyceistrerna välja mellanj en språklinje och en matematiklinje. Engelska kunde ersätta franska, men latin kunde alltjämt läsas på de högsta klasserna. I läroplanen från 1969-70  tillämpades en indelning i reallinje, språklinje och matematiklinje. Denna läropplan var i kraft tills Borgå lyceum upphörde med sin verksamhet 1975 och ersattes av  Borgå gymnasium och Strömborgska högstadiet.

Skolmat infördes i borgå lyceum från läsåret 1966-67 i ett hyrt rum i Lundagården. Omkring en fjärdedel av eleverna begagnade sig av möjligheten att för ett billigt pris erhålla ett varmt mål mat. Det var skolans föräldrar som stod för arrangemanget och Borgå landskommun bidrog med medel. Maten kom från Strömborgska läroverkets kök. Under 1970-talet infördes läroverksråden där representanter för lärare och elever diskuterade skolans angelägenheter. Råden hade bestraffningsrätt, men strängare straff utdelades av lärarkåren. Under rektor Nyströms tid försågs skolhuset med ny rappning och nya utrymmen togs i bruk på skoltomtens norra del. Skolan kunde nu erhålla utrymmen för specialundervisning.Våren 1973 fyllde lycéet 100 år vilket firades med en stor fest.

Övergången till grundskolan innebar att pojkskolan Borgå lyceums mellanskolklasser vid övergången till grundskolsystemet år 1975 förenades med flickskolan Strömborgska läroverket. Från läsåret 1984-85 har temadagar ordnats, varvid olika arbetsgrupper har redogjort för sina projekt, gästföreläsare inbjudits paneldebatter ordnats etc. Genom utrikesresor har kontakterna med bla. vänorternas skolor upprätthållits. Det har också blivit allt vanligare att elever från skolan vistas ett läsår utomlands, oftast i USA , men också Kanada, Australien, Nya Zealand och Tyskland har lockat. Skolans elever har fadderbarn i u-länderna, vilks skolgång har möjliggjorts genom penningunderstöd. Martin Luthers och den finländska bokens 500 års minnnen och Borgå lantdag har firats och skolans bibliotek har besökts av många grupper inklusive republikens president. Eleverna fungerade som  marschalkar vid festligheterna.

Under coronapandemin (2020-2022) måste eleverna som i alla andra nyländska gymnasier tidvis arbeta på distans.

Gymnasiets lärarkår hösten 1990. Sittande från vänster: Folke Nyberg,Asta Martelin, Elof Nyman, Gunilla Backman, Stig-Björn Holmsten. Stående från vänster: Bodil Lund, Christina Stolpe, Carita Heikkiilä, Markus Björkell, Lars Wikström, Göran Westerlund, Christer Sandvik, Maria Grandell-Strömgård, Annina Kyrklund, Wiola Lönnberg, Volmar Rosengren. (Bild Nyberg 1991,197)

Borgå lycems rektorer: Carl Henrik Forsius 1874-1876, Johan Elias Strömborg 1876-1896, Karl August Bergholm 1896-1910, Anders Allardt 1910-15, Ahti K. Ottelin 1915-1916, Gustav Tegengren 1916-1926, Ture Schulman 1926-1930, Bruno Mellberg 1930-1944, Jarl Gustafsson 1944-1960, Runar Wikman 1960-1969, Lars Nyström 1969-74, Göran Westerlund 1974-75.

 

Den nya gymnasiebyggnaden ritades av Ernst Lohman uppfördes 1840. Byggnaden användes under olika tillfällen som sjukhusbyggnad. Vy söderifrån. Borgå gymnasiums gamla bibliotek inrymt i en skild sidobyggnad är en verklig kulturskatt som inte är öppet för allmänheten förutom på särskild begäran. Nationalskatten Gymnasiets bibliotek handhades länge av gymnasiets tidigare rektor Folke Nyberg.(Bild Nyberg 1991,75)

Gynmnasiets historia

Viborgs gymnasium 1641-1710

Borgå gymnasium 1724-1872

Borgå lyceum 1872-1976

Borgå gymnasium 1976-

 

• Alopaeus Magnus Jakob: Borgå gymnasii historia I-V, Åbo 1904-17.
• G.M. Waenerberg: Minnen från Borgå gymnasium på 1830-talet. Tidskrift utgiven av pedagogiska föreningen i Finland, Helsingfors 1911.
• Nordman Petrus: Borgåbarn och borgare. Helsingfors 1917.
• Haartman T. Borgå stads historia, Borgå I-II, 1906-08
• Hultin A.: Borgå gymnasii historia I-II. Helsingfors 1920-24.
• Borgå Lyceum årsberättelser 1873-1975.
• Borgå gymnasium årsberättelser 1975-1991
• Nyberg Folke: Borgå gymnasium. Från Viborg till Borgå 1641-1991. Borgå 1991.
• Selén Göran: Borgå socken genom tiderna, Borgå 1997.