Svenska flickskolan i Åbo. (Bild Ikonen 2017)
Första skolhuset. x under huset bakom droskan. (Ikonen 2017)
Den svenska skolordningen från 1724 gällde för läroverken i Finland ända till 1843 då senaten kunde utfärda en ny genom vilken man kunde öppna fruntimmerskolor för döttrar till bildade föräldrar. där de kunde “undervisas i de kunskapstycken och handslöjder som till vårdad kvinnofostran höra”. Att det var fråga om högre stånds-skolor framgår av att skolavgiften var fruntimmerskolorna var fem gånger högre än för motsvarande skolor för gossar. Lärarinnorna undervisade i handslöjd och talövningar i främmande språk. Undervisningen i teoretiska ämnen som religionskunskap, världshistoria, geografi, uppsatsskrivning och aritmetik handhades oftast av manliga lärare varvid en kvinnlig lärare som “klassdam” enligt ryskt mönster alltid skulle vara närvarande för att intet otillbörligt närmande mellan lärare och elever skulle bli möjligt.
Skolhuset vid Biskopsgatan. (Ikonen 2017)
Genom förordningen av den 6 november 1843 gavs beslut om inrättande av fruntimmersskolor i Helsingfors och i Åbo kunde ärkebiskop E.G.Melartin 1844 inviga Svenska fruntimmersskolan i Åbo. Man beslöt genast grunda två parallellklasser då skolan fick så många sökande. Fruntimmersskolan stod liksom övriga skolor under domkapitlets direkta överinseende ända fram till år 1862. Från år 1870 ställdes skolväsendet under en gemensam överstyrelses ledning. Efter att vid grundandet omfatta endast två klasser, utökades fruntimmersskolans klassantal sedermera stegvis.
Skolhuset vid Slottsgatan. (Ikonen 2017)
Svenska Fruntimmersskolan i Åbo började sin verksamhet i bankdirektören och riddaren Carl Trapps gård vid salutorget. Redan följande år inhystes skolan i bergsrådet Johan Julins gård i hörnet av Slottsgatan och Brahegatan där skolan kunde arbeta fram till år 1874 då den flyttade in i Maxmontans gård i hörnet av Biskopsgatan och Domkyrkogatan. Ett eget skolhus fick fruntimmersskolan i slutet av 1880-talet.
Den ståtliga trappuppgången på Eriksgatan (Ikonen 2017)
År 1889 fick den ett nytt hus vid hörnet av Eriksgatan och Kristinegatan. Det blev ett ståtligt hus i nyrenässansstil planerat av arkitekt Sebastian Gripenberg. I Skolordningen från år 1872 hade man strukit formuleringen att man endast antar barn till tjänstemän eller bildade familjer.
Efter frihetskriget omorganiserades statens då 5-klassiga fruntimmersskolor till 6-klassiga och den gamla benämningen fruntimmersskolor utbyttes år 1919 mot det mera modernt klingande namnet flickskolor. Svenska flickskolan i Åbo förblev sedan 6-klassig fram till år 1955 då den med Heurlinska skolan och blev den åttaklassiga till studentexamen ledande Åbo svenska flicklyceum. Heurlinska skolan hade grundats år 1861 av Augusta Heurlin som en privat flickskola. År 1894 utvidgades skolan så att man från den kunde söka in vid universitet. Ekonomiska svårigheter och ett sjunkande elevantal föranledde sedan skolans förstatligande i mitten av 1950-talet.
Fontell noterade att första världskriget 1913 kastade en tydlig slagskugga framför sig, dock utan att i början ingripa i skolans dagliga liv. Då hon kom till den statliga flickskolan från den privata Heurlinska skolan konstaterade hon att elevunderlaget i flickskolan tydligt representerade ett lägre samhällsskikt än i Heurlinska skolan. Den statliga flickskolan hade en viss nyskoleinriktning som också skiljde den från Heurlinska skolan. Bägge skolorna ledde till studentexamen.(Fontell 1979).
Vinterkriget och fortsättningskriget påverkade skolarbetet starkt. Skolhuset användes under flera repriser för militära ändamål, läsåren stympades och kurserna beskars. Den 4 febr. träffades och antändes skolhuset under en bombräd över Åbo. Till följd av skadorna vidtogs ej skolarbetet förrän därpå följande höst. Efter de svåra bombanfallen mot Helsingfors i början av 1944 stängdes alla skolor i den närmaste farozonen. Härigenom förflyttades Svenska flickskolan i Åbo den 10 mars 1944 till Kimito , där den verkade fram till den 20 maj samma år.
Skolans föreståndare som kallades “första lärarinna” hade uppsikt över hela skolans sedliga ordning och disciplin samt hade en första lärare som administrator. Emellertid gick det så att den första föreståndarinnan i tjänsten, Carolina Guthman, gifte sig med den första läraren Samuel Dahl. Tyvärr dog hon i barnsäng redan följande år. Knappt hade skolan kommit igång förrän den anklagades för att tillämpa alltför salongsmässiga principer, men dessa ändrades snart och man tog hänsyn till önskemål om en undervisning som beaktade inlärning av rena kunskapsämnen.
Fr.v. föreståndarinnorna Vilhelmina Gripenberg 1873-93 och Gerda Frietsch 1894-1926 samt rektor Signe Sederholm 1926-32.(Fontell 1979, 127)
Då någon utbildningsanstalt för lärarinnor inte fanns utan som enda kompetenskrav var fläckfri vandel, vårdat uppträdande och utmärkta språkkunskaper införde föreståndarinnan år 1868 en två-årig privat lärarinneklass i syfte att ge hugade lärarinneaspiranter nödiga insikter i pedagogiska spörsmål samt en fördjupad allmänbildning. Det viktiga företaget övertogs sedan av staten och blev det tre-åriga Svenska Fortbildningsläroverket. Läroverkets dimissionbetyg tjänade sedan länge som kompetensintyg vid sökande av lärarinnetjänster.
Fröken Wilhelmina Gripenberg, dotter till Odert Gripenberg öppnade som första lärarinna en privat femte klass som år 1866 övertogs av staten så att flickskolan blev femklassig och arbetade så till 1919. Skolans fina nya hus vid Eriksgatan 18 färdigställdes under hennes tid. Som ett företag i privat regi öppnade hon också gymnasieklasser för flickorna. Flickskolan stod under hennes tid på höjden av sitt anseende. Då sedan t.f. föreståndarinnan Olga Carpelan uppvaktade senaten med en anhållan om att flickorna skulle beviljas dispens för sitt kön och ges rätt att avlägga abiturientprovet vid sin egen skola blev det blankt avslag med senator Yrjö-Koskinens ord: ”Nej, var ska man få pigor om flickor blir studentskor”.
År 1895 tillträdde fröken Gerda Frietch tjänsten som föreståndare och kvarstod till 1926. Hennes konservativa och auktoritära läggning och obändiga häftighet bidrog till att skolans anseende sjönk och ansedda familjer avråddes för att sätta sina flickor i hennes skola. Skolans flickor skulle bära en tråkig, grå skoldräkt utan prydnader. Under Frietsch tid lades de privata fortsättningsklasserna ned 1904 eftersom de ansågs vara alltför betungande. Därigenom försattes möjligheterna att få skolan ombildad till ett fullständigt flicklyceum.
Efter att Frietsch hade gått i pension ändrades tjänsten till rektorat. Första rektor blev Signe Sederholm, men skolledningens konservativatism bestod och det syntes i att det nya undervisningsprogrammet blev mycket mera praktiskt inriktat med huslig ekonomi och handarbete. Elevtillströmningen avtog och reformföslag avvisaes. Prorektor Fontells försök att med privata fortsättningsklasser åstadkomma en slutexameen med kompetens för fortsatta studier kunde inte slutföras trots understöd i lärarkåren. Kampen mellan den förnämare Heurlinska skolan och den statliga svenska flickskolan tog sig uttryck på många sätt i en situation då recessionen begränsade skolornas ekonomiska röreslseutrymme och man också från finskt håll ansåg att det fanns för många svenska statliga skolor i Åbo.
Under de diskussioner som fördes under 1930-talet föreslogs att den statliga flickskolan skulle dras in och ersättas med den privata Heurlinska skolan. De mycket heta diskussionerna medförde att Skolstyrelsen fick avgöra skolstriden genom att meddela att Svenska lycéet skulle dras in för att rädda den statliga Svenska flickskolan.
Vid tiden för att andra världskriget bröt ut skedde rektorsbyte i flickskolan och Ester Fontell ersatte den som hon upplevt som passiva rektor G.W.Helenius. Militären tog hösten 1939 flickskolans byggnad i besittning och läsåret reducerades till 1.8-21.9. 1940 och den 4.2. träffades huset av brandbomber som förstörde festsalen, men reparerades så att skolan året därpå kunde ta emot ett besök av fältmarskalk C.G.Mannerheim..
För att göra skolan mera attraktiv också för flickor från skärgården inrättades ett eget internat eftersom det av Svenska kvinnoförbundet upprätthållna elevhemmet var alldeles otillräckligt.
Trots fortsättningskriget kunde skolarbetet nödtorftigt tills skolstyrelse 1944 uppmanade skolorna att evakuera pga. de häftiga bombningarna. Under evakueringen flyttade all flickskolans klasser till Kimito där du kunde verka i kommunens rymliga skyddskårshus tillsammans med elever från andra Åboskolor.
Efter kriget fortsatte diskussionerna om en sammanslagning av de två flickskolorna i Åbo och de utmynnade i en skrivelse till skolstyrelsen 1953 om att det i Åbo skulle grundas en fullständig 9-klassig flickskola. Tvisten kom därefter att handla om vilken typ av elever som skulle prioriteras då skolan skulle utformas, de begåvade i Heurlinska skolan eller de i Svenska flickskolan som kom från fattigare förhållanden.
Åbo svenska flickskola (1955-1971) inledde sin verksamhet 1967 i ett nytt skolhus vid Klostergatan 11. Dess första rektor blev Heurlinska skolans rektor Ebba Wrede. Hon efterträddes av Ebba Johansson och därefter av Ingunn Grönstrand. (Fontell 1979)
Ett nytt dubbelsamlyceum uppstod 1971 genom en successiv sammanslagning av Svenska klassiska lyceum och Åbo svenska flicklyceum. Den nya skolan fick överta namnet Katedralskolan
Skolan hade år 1895 127 elever, 1900 141 elever, 1905 172 elever, 1910 176 elever, 1915 191 elever, 1960 335 elever, 1965 296 elever (Ikonen 2017, 77, 159).
- Föreningen för Svenska flickskolan i Åbo. Tryckt: Åbo 1966, Åbo Tidnings och Tryckeri Ab.
- Fontell Ester: Svenska flickskolan i Åbo under 1800- och 1900-talen. (122-152) Skolhistoriskt Arkiv 15. Ekenäs 1979.
- Ikonen Kimmo: Skolorna i Åbo speglar sin tid. 140 år allmänbildande undervisning 1872-2012. Åbo 2017.