’
Då elevantalet på 1890-talet ökade kraftigt i Teijos privata folkskola blev brukets ledning tvungen att år 1900 bygga till skolan. Den gamla Marklundsskolan skymtar längst till höger. (Bild ur skolans samlingar: Luttinen 1972, 149)
Skolan verkade som tvåspråkig 1896-1900.
Tykö pedagogi ändrades år 1896 till en två-årig folkskola år 1896. Däremot tog det något år innan undervisningen motsvarade den i en vanlig folkskola. En småskola fanns i Kirjakkala bruk, bara några kilometer bort. Luttinen framhåller att Tykö folkskolan hade flera drag som skiljde den från en vanlig finsk folkskola och menar att det berodde på att brukets ledning var svenskspråkig och krävde att det i skolan också skulle undervisas på svenska. De inledande språkstriderna i landet påverkade både skolan och uppfattningen om skolan. Både Luttinen och allmänheten uppfattade skolan som ”brukets skola” och skiljde inte på pedagogin och folkskolan trots deras olika läroplaner. Undervisningen var på finska kl. 9-12 och på svenska kl. 13-16. Läraren förutsattes behärska landets båda officiella språk. Att undervisningsspråket i början delvis var svenska berodde på att många av brukets arbetare var svenskspråkiga.
Då folkskolan på denna tid var frivillig krävde bruket som förutsättning för anställning att arbetarnas barn skulle gå i brukets folkskola för att bli bildade arbetare. Ett särskilt bekymmer för många folkskolor och också Tykö bruks folkskola var att ge undervisning i sång och slöjd, vilket krävde både lämpligt utrymme och utrustning. Senare när slöjdundervisningen kunde ordnas fick skolan pris för sin slöjdundervisning. Det första läsåret fick skolan inte en behörig lärare utan måste arbeta med en tillfällig lärare då tjänsteinnehavaren tillfälligt arbetade i Hattula folkskola. En orsak till svårigheterna att få lärare var nog att det inte utbildades svenskspråkiga lärare förrän Nykarleby folkskollärarseminarium år 1873 togs i bruk. En stor skillnad mellan bruksskolan och den finskspråkiga skolan i Bjärnå kyrkoby var att i Bjärnå undervisades 8 veckotimmar i modersmål, medan det undervisades endast 6 timmar i Bjärnå. Noteras bör att Luttinen vid sina jämförelser mellan skolan i Tykö och Bjärnå framför allt jämför med Tykö pedagogi och inte med folkskolan i Tykö. Däremot åskådliggör jämförelserna hur stor frihet läraren hade att själv besluta om läroplanen innan Skolöverstyrelsen fastställde en modelläroplan. Så länge slöjd och handarbete endast uppfattades ur praktisk synvinkel kunde slöjdtimmarna ersättas med arbete i fabriken. Då läraren i Tykö samtidigt var organist i Tykö kyrka kom särskilt undervisningen i sång att betonas i hans undervisning.
Undervisningen i Tykö folkskola föregick den senare faställda modelläroplanen (inom parentes) redan läsåret 1883-84.
Läroämne I II
religion 6 (6) 6 (6)
modersmål, läsning och grammatik 5 (8) 5 (5)
skrivning 3 (4) 3 (2)
geografi 3 (2) 3 (1)
historia 2 (2) 2 (2)
räkning 5 (4) 5 (2)
formlära 1 (0) 1 (1)
naturkunskap 1 (0) 1 (2)
teckning 1 (0) 1 (2)
sång 2 (2) 2 (2)
gymnastik 1 (3) 1 (3)
handarbete 6 (5) 6 (5)
Man kan förmoda att slöjden alltjämt skedde i fabriken, men nu under lärarens ledning. Gymnastiken utfördes säkert utomhus då klassrummet bara var 49 m2. Skolan blev senare treårig.
Gustaf Emil Marklund som verkade som folkskollärare vid Tykö bruks privata folkskola åren 1869-1900. När han fick möjlighet att undervisa i slöjd i skolan presterade hans elever så fina arbeten att de tom. kom att få delta i världsutställningen i Paris år 1900. Då han utöver läraruppdraget måste verka som både klockare och vaccinatör är det inte märkligt att han tog ledigt ett par år emellan för att sedan återkomma till uppdraget med ett bättre löneavtal. (Bild ur skolans arkiv. Luttinen 1972, 147)
Hösten 1872 hölls skolan stängd. Skolan belastade inte kommunens budget förrän den 1879 efter guvernörens beslut blev delaktig av kommunens brännvins skattemedel. Vid distriktsindelningen 1898 beslöts att kommunens privata bruksskolor fortsätter som privata, men 1908 önskade bruken att skolorna skulle kommunaliseras då bruken inte längre hade resurser att upprätthålla dem. I det skedet ville kommunen emellertid inte överta ansvaret för skolan med de utgifter det innebar utan guvernören måste fatta beslutet att kommunen var tvungen att överta ansvaret för skolorna. I det skedet hade skolan emellertid redan blivit helfinsk efter att folkskollärare Marklund avgått år 1900.
Lärare: Gustaf Emil Marklund, 1869-71 samt 1873-1900, Johan Gabriel Fribom 1871-72. (Luttinen 1972, 143-152)
- Luttinen Rauno: Perniön kansakoululaitos 1872-1972. Salo 1972.