Vid tiden för storstrejken 1905 hade en tanke fötts om att i Åbo grunda ett arbetarinstitut enligt modell från Stockholm. Initiativtagare var framför allt arbetarrörelsens ledargestalt, doktor Nils Robert af Ursin. Institutets målsättning var att höja arbetarbefolkningens bildningsnivå, men man ansåg det också vara viktigt att institutet skulle vara en enande faktor mellan olika befolkningsgrupper och politiska kretsar, något som var unikt vid denna tid. Stadsfullmäktige beslöt grunde både ett svensk- och ett finskspråkigt institut. De båda instituten inledde sin verksamhet år 1908. I undervisningsverksamheten ingick närmast allmänbildande ämnen och deltagarna tillhörde verkligen den egentliga arbetarklassen. Institutet hade inte egna utrymmen. Det svenska institutet började sin verksamhet i det finska klassiska lyceet. Institutet leddes av magister Ludvig Lindström. Institutet hade rikligt med åhörare på sina föreläsningar, men svag ekonomi då man inte ville ansöka om statsunderstöd eftersom det kunde leda till att de granskades av de ryska myndigheterna. Då institutsrörelsens förgrundsfigur poeten Severi Nuormaa (1865-1924) förföljdes av de ryska myndigheterna försvårades möjligheterna att ordna samhällsinriktade föreläsningar vid instituten. Därför försökte man satsa mera på praktiska färdighetsämnen. I verksamheten ingick också museibesök och körverksamhet.
Det svenskspråkiga arbetarinstitutet leddes från 1918 av samskolans rektor Arne Törnudd. Doktor Gabriel Nikanders föreläsningar läsåret 1920-21 samlade ständigt över 100 åhörare. Vid början av 1910- och 1930-talet hade institutet årligen 300-400 studerande, men hade då ännu inte några egna utrymmen utan undervisningen gavs i Cygnaeus folkskolas och Åbo Akademis utrymmen. Humanistiska ämnen var populärast. Från början av år 1936 fick institutet hyra egna utrymmen vid Slottsgatan. Läsåret 1937-38 översteg antalet studerande första gången 400 studerande. (Ikonen 2012, 79-80, 114-115)
Senare fick svenska arbetarinstitutet egna utrymmen vid Kaskisgatan 5. Institutet erbjöd 2020 kurser i bl.a. konst, textil, körsång, träslöjd, möbeltapetsering, dans, motion, yoga, språk, datakunskap, samhälle, mat och dryck.
Under krigstiden tystnade verksamheten år 1939 i mitten av oktober i de egna utrymmena, men de kurser som hölls i Åbo Akademis utrymmen kunde fortsätta som normalt. De egna utrymmena förstördes vid ett bombardemang i slutet av januari 1940. Åbo Akademi erbjöd institutet nya utrymmen vid Henriksgatan. Hösten 1940 fanns det bara 106 studerande i det svenska arbetarinstitutet. Statistiska uppgifter saknas för vårterminen pga. undantagsförhållandena. När Finland drogs in i Fortsättningskriget upphörde verksamheten nästan totalt. Rektor Törnudd blev pensionerad 1942 och ersattes av magister Werner A. Nordström, som emellertid snart flyttade till annan ort. Från hösten 1944 lotsades institutet av magister Carl-Eric Sundman. Då det svenska institutets verksamhet då var rätt blygsam väcktes frågan om att sammanslå instituten. Bl.a. föreståndare Ikonen vid det finska institutet motsatte sig tanken och frågan förföll. Majoriteten av studerandena var kvinnor liksom i andra motsvarande institut. Ett fenomen som man då kunde iaktta och som senare upprepats var att studieivern avtar på våren och många studerande avbryter studier som man med iver inlett på hösten. I programmet för det svenska institutet fanns många praktiska ämnen: maskinskrivning, stenografi, bokföring, huslig ekonomi och maskinritning. Typiskt för tiden var att engelska och ryska ökade medan tyskan gick bakåt.
Efter Sundman verkade Nummenmaa under 22 år som rektor för det svenska arbetarinstitutet. När hon pensionerades ersattes hon av Börje Lång. Han satsade speciellt på musik och undervisning i praktiska ämnen. Språkstudierna var också populära. Mest deltagare drog kurserna i engelska. I mitten på 1970-talet började kurser i textbehandling på dator dyka upp i kursutbudet. I början på 1980-talet stördes institutets verksamhet av statens stramare linje. Det tvingade fram olika kortkurser. (Ikonen 2017, -168)
När svenska institutets verksamhet utvidgades flyttades en stor del av verksamheten till Heurlinska flickskolan, men föreläsningarna hölls fortsättningsvis i Åbo Akademis utrymmen. År 1960 fick institutet nya utrymmen i Svenska gården vid Auragatan.
Rektorer: Arne Törnudd 1918-1942, Werber A. Nordström 1942-1944, Carl-Eric Sundman 1944-1953, Kristoffer Gräsbäck 1953-1963, Nils Storå 1964-1966., Aili Nummenmaa 1966-1988, Börje Lång 1988-,
Studerande vid Åbo arbetarinstitut 1939-50. (Ikonen 2017, 135)
Lärare och elever vid Åbo arbetarinstitut 1950-75 (Ikonen 2017, 162)
Elevantalet vid Åbo arbetarinstitut 2000-2005 (Ikonen 2017, 228):
Läsåret 1991-92 hade det svenska arbetarinstitutet redan 1180 studerande, men sedan skedde en vändning pga depressionstiderna, vilket också berodde på att studieavgifterna höjdes. Utrymmena på Auragatan 1 sanerades i början av 1990-talet och kunde återinvigas 1992 i närvaro av undervisningsminister Ole Norrback. Institutets egna direktion drogs emellertid in följande år och institutets självständiga verksamhet upplevdes vara hotad. Under 1990-talet hann institutet ha tre rektorer Börje Lång, Christina Welander och Gunnar Nyström.
I mitten av 1970-talet började textbehandlingskurser dyka upp på institutets program. De populäraste språken i institutet var år 1999 spanska med 78 studerande, engelska 59 studerande och franska 52 studerande, I det finska institutet var emellertid engelskan och franskan populärare än spanskan. (Ikonen 2017, 213)
Ikonen Kimmo: Skolorna i Åbo speglar sin tid. 140 år allmänbildande undervisning 1872-2012. Åbo 2017.